Status

Bild: En gammal bild på mej och Noah som är så härlig (trots att den avslöjar den där tandgluggen jag skäms för.) Vi ser så genuint glada ut. Den gör mej glad.
Numera är han (förvisso fortfarande underskön och glad) en riktig "mammypig."
Det är hela tiden "Nej MAMMA ska!" varesej det handlar om dusch el saga el nattning.

Jag ska inte älta det där om bloggblockeringen i inlägg efter inlägg efter inlägg men på tal om föregående inlägg... En kofta blev en vante blev en tumme... så är det verkligen se. På storhetstiden 3000 besök/ dag, innan Facebook bara bestämde sej för att döma ut bloggen som spam 650 besök/ dag och idag... ta daa... 59 stycken tappra.
Jo jag är bitter. Förbannat bitter faktiskt på att inte ens kunna kommunicera med nån ansvarig.
Jag funderar på hur jag ska göra. Satsa nytt eller lägga ner.
Jag fick hjälp (från ett håll som inte längre är aktuellt tyvärr) med att starta upp denna bloggen och då är Blogger ändå hyfsat okomplicerad.
Jag är dum som ett spån när det gäller tekniskt tjafs.Så OM jag nu startade upp nytt hade det nog ändå fått bli här och med nån av mallarna som header.
Högst opersonligt... men det kanske inte är det viktigaste?
Hade jag varit kunnig eller känt nån som var det och som dessutom hade en brinnande lust att hjälpa mej så skulle jag nog valt en annan portal. Eftersom det är så knixigt för så många att kommentera här.
Men nu är det inte så... så ny blogg här eller lägga ner, det är frågan?!
Det är ju bara så jävla surt att lägga ner en så stor del av sej själv utan att man själv valt det. Ja, jag tror att ni... ensamma stackare här... fattar.
Nog om detta för en stund. 

Status annars då...
Det är "så där."
Lite "Underbar & älskad av alla- och på jobbet går det också bra"... fast tvärtom.
Är rätt låg, orolig ofta, tappat självförtroendet på de flesta områden i livet, inbillar? mej att alla tycker jag är dum i huvudet och snackar skit om mej så fort de kommer åt, skäms över hur och vem jag är mest hela tiden och idag sa de på Facebook (visserligen efter att jag frågat) enhälligt att min hund är tjock.
Har andra människor det så här? Alltså minus tjocka hundar då?
Nä. Förmodligen inte.
En till "värdelöspoäng" incashad till mej. Catching!
(Nu skojar jag lite... liiiite. Ni läser in det va?!) 

Min mage har oxå börjat krångla igen så som i våras. Ännu inte riktigt lika frekvent och lika smärtsamt men mer och mer. Åt fel håll.
Och innan ni säger något så NEEEEJ det är inget psykiskt inbilliskt.
Däremot fruktar jag att det har med nattarbetet att göra. Det är nämligen då det gasar på (i dubbel bemärkelse så som i värre å så som i  väderspänningar) och sen är det bättre men ömt (likt ett blåmärke) mellan nätter.
Jag vet inte vad jag ska göra?!
Jag vill inte jobba dagtid nu... krångel med hundvakt, jobba mer, tjäna mindre, i stort nya kollegor men jag måste få ordning på det här. Nån som vet nån mirakelmedicin? 

Mer med livet då...
Precis sett klart "Big little lies" en serie jag tänkt se flera år och som var precis så bra som alla säger.
Just börjat lyssna på Kristina Sandbergs "Att föda ett barn" som är första delen i en trilogi. En trilogi som tokhyllats av halva sin läsekrets och utdömts som olidligt seg och tråkig av den andra. Bara lyssnat en liten stund men tror att jag gillar den.
Träningen går okej, vikten går uppåt igen, hösten är underbar som vanligt, suget efter höst/ vinterskor har vaknat, funderar på att klippa lugg (vråla NEJ till mej om ni ser mej) och ännu ingen Coronna.
Nej, men det är väl typ det.
Hur är det för er?

Puss/ Asta