tag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post4245625330462970696..comments2024-01-27T03:01:34.707+01:00Comments on Astas: Varför är det känsligt att älska barn på olika vis?Astahttp://www.blogger.com/profile/07732825859001495576noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-84996996001265169642013-05-12T09:52:52.875+02:002013-05-12T09:52:52.875+02:00Alla människor i ens liv älskar man ju på olika sä...Alla människor i ens liv älskar man ju på olika sätt för alla är olika personligheter. Men jag tror det finns någon slags idé om att det måste vara på samma sätt för att vara lika värt. Säger jag som "bara" har ett barn. Jag bygger nog min slutsats på att jag älskat olika slags människor här i livet - alla med sina unika personligheter.TantMangohttp://tantmango.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-3875595846409266892013-05-10T09:49:37.352+02:002013-05-10T09:49:37.352+02:00Är väl en av de yngre läsarna eller i alla fall en...Är väl en av de yngre läsarna eller i alla fall en av de som inte har barn och jag tycker inte det är ett dugg konstigt att en förälder älskar sin barn på olika sätt.<br />Tror mest det handlar om att en måste komma till insikt att kärlek ser ut på olika sätt och det tror jag en kan förstå närsomhelst. <br /><br />Tror det snarare är mina föräldrar som fortfarande tror att deras kärlek till oss fyra syskon ser exakt likadan ut. Så är ju inte fallet, och jag skulle förmodligen blivit galen för länge sedan om jag inte fått haft min alldeles egna relation till mina föräldrar. Är ju inte konstigare än att jag älskar dem olika sätt, likadant som att jag älskar mina syskon på olika sätt. Xiwinoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-29841438612816187142013-05-09T14:58:10.065+02:002013-05-09T14:58:10.065+02:00Jag tror det är som du skriver, hon har många yngr...Jag tror det är som du skriver, hon har många yngre läsare och läsare som inte fått barn. Tycker inte heller det är så konstigt. Jag älskar alla mina fem barn, men på olika sätt och skulle rent teoretiskt ( för det är ju så makabert att tänka sig i realiteten att ställas inför detta.) dö för varenda ett av mina barn. Kram, kram! Maria https://www.blogger.com/profile/00680666186780193340noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-19862449114431525442013-05-09T13:59:00.680+02:002013-05-09T13:59:00.680+02:00*ler* Ja, jag förstår inte heller den debatten - o...*ler* Ja, jag förstår inte heller den debatten - och har ärligt talat inte ens brytt mig om att ta reda på OM det finns en debatt kring detta. För jag ser inga problem med det - precis som du. Man älskar inte sina barn på samma sätt. För de är olika som individer. Punkt. Det är inte skamligt eller traumatiskt eller fel. <br /><br />Jag älskar mina två söner outsägligt mycket. De är mina stjärnor och min stolthet. Men. De är olika. Och de är som 13 och 9 år helt medvetna om det. At jag älskar dem lika mycket. Vansinnigt mycket. Men på olika sätt. Och de är harmoniska, otroligt fina killar ändå. Trygga i sin kärlek till mig och de älskar dessutom varandra lika mycket. <br /><br />Mycket av debatten handlar förmodligen om att många har känt sig mindre älskade än ett syskon, eller haft andra, sämre erfarenheter. Då har det handlat om otroligt klumpiga vuxna som, i all välmening, eller som i ren okunskap, inte har haft en pedagogiska förmågan att förmedla sin kärlek på rätt sätt. Eller så har de helt enkelt inte varit förmögna att älska. <br /><br />Massa kramarErgo Sumhttps://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com