tag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post5361558888905947946..comments2024-01-27T03:01:34.707+01:00Comments on Astas: Kan man vara förebild med rakad snippa?Astahttp://www.blogger.com/profile/07732825859001495576noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-10407708056582456052016-07-12T20:17:41.679+02:002016-07-12T20:17:41.679+02:00Alla får välja själva, det som passar dem, det är ...Alla får välja själva, det som passar dem, det är min fasta övertygelse. Själv rakar jag inget numer, och har nog bara rakat sidorna på snippan en enda gång. Stolt över mina röda lockar där som ännu inte grånat som huvudet!Frejahttps://frejareddevil.wordpress.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-83485161926371726232016-07-12T18:22:47.546+02:002016-07-12T18:22:47.546+02:00Jag tycker det är förfärligt om valet eller ickeva...Jag tycker det är förfärligt om valet eller ickevalet kring könshår skulle vara det som avgjorde om vi var bra förebilder eller inte. Jag har ingen kroppsbehåring förutom ögonfransar kvar, men jag tror ärligt talat inte min dotter reflekterar över det. Jag kan ju inte rå för det men tycker ärligt talat det är asskönt att slippa raka benen och bikinilinjen! Och är det värre att raka bikinilinjen än benen? Hur förklarar man det för sin dotter? Och vad är det för skillnad på att raka snippan och ansiktet - egentligen? Skulle en pappa ha svårt att försvara inför sin tonåriga son varför han inte har hår i ansiktet när det börjar växa på sonen? För det är ju för utseendets skull man rakar sig som man eller?<br />Jag hoppas i alla fall att både jag och min man är bra förebilder för våra barn, trots att jag har en kal snippa (och skalle) och min man har kala kinder! <br />Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-20643450507440245992016-07-12T00:26:20.318+02:002016-07-12T00:26:20.318+02:00Jag har också tänkt mycket på det, att om jag raka...Jag har också tänkt mycket på det, att om jag rakar mitt könshår, så kan andra uppleva det som att jag vill likna ett barn... Så, jag har aldrig rakat av det helt. Jag har alltid lite hår kvar. Kanske för att jag har jobbat med brott riktade mot barn. Det fick mig att må illa. Riktigt illa. Men i övrigt tycker jag också att det är jäkligt svårt att alltid vara korrekt. Vi är alla människor med de tillkortakommanden som följer med att vara människa. Att ändå försöka hålla en rak linje, vara ärlig, ge beröm för vad en människa ÄR inte hur hen ser ut eller vilken begåvning/vilket intellekt, vilken utbildning/vilket yrke hen har, tycker jag ändå är viktigt. Viktigare. Svårt, jättesvårt, att vara den förebild man skulle önska, tycker jag också och citerar dig, Asta!Cecilia Sahlströmhttps://www.blogger.com/profile/11629240480228202104noreply@blogger.com