tag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post7549545543016771781..comments2024-01-27T03:01:34.707+01:00Comments on Astas: Att föda med smärtlindring eller inte Astahttp://www.blogger.com/profile/07732825859001495576noreply@blogger.comBlogger7125tag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-30445581170421462422016-08-05T05:46:41.790+02:002016-08-05T05:46:41.790+02:00Great post! Been reading a lot about the best ways...Great post! Been reading a lot about the best ways to paint my home. Thanks for the info!<br /><a href="http://laserguide.se/" rel="nofollow">smärtlindring</a><br />Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/01288486274336295728noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-8094875108859765842016-07-02T01:44:31.286+02:002016-07-02T01:44:31.286+02:00Mina andra två förlossningar var drömmar förresten...Mina andra två förlossningar var drömmar förresten. Tvåan tog fyra timmar, bara lustgas och jag var lugn och glad över om det gjorde ont. Två krystvärkar och slurp han var ute. 3990 g. Bm sa att hon nästan fick bjuda sina kollegor på tårta (som de tydligen gjorde när någon inte hann ta på sig handskarna när barnet kom)<br /><br />Trean tog 6,5 timme. Värkarna kändes inte ett dugg jobbiga med lustgas, jag hade kunnat göra det hur länge som helst kändes det som. Jag och sambon typ njöt av en barnfri, lugn dag på vårt rum haha. Däremot kom hon i ansiktsbjudning vilket var vidrigt ont och jobbigt för sambon som mer än jag förstod hur dramatiskt allt blev ingen de kunde utesluta att hon kom med nacken först. <br />Så olika det kan vara. Jag hade gärna haft dig som bm :)Mellan skog och gårdhttps://www.blogger.com/profile/07396334866388135450noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-9489604576434894492016-07-02T01:38:36.087+02:002016-07-02T01:38:36.087+02:00Jag insåg precis nu när jag läste att min traumati...Jag insåg precis nu när jag läste att min traumatiska upplevelse av första förlossningen nog hade blivit helt annorlunda om jag inte varit "ensam" i det.<br />Jag blev igångsatt 19 dagar över tiden. Var 23 år och graviditeten var helt oplanerad. Hade ingen aning om vad det innebar att bli mamma, men var lycklig. Jag fick någon gelé på livmoderhalstappen och tillsagd att det kanske skulle ta flera dygn. Jag och sambon gick och åt lunch. När vi kom tillbaka tog de en ctg-kurva under 45 minuter (tror jag?) och på den tiden hann värkarna starta och till slut komma var tredje minut. Hade inte haft minsta känning innan dess. En kvart senare undersökte de mig och jag tro jag var öppen 3-4 cm. Jag fick lite lustgas och gick runt i rummet med en gåstol. Jag och sambon var ensamma i rummet, lite bortkomna och jag blev mer och mer rädd av smärtan som ökade så. Efter kanske 30 minuter skrek jag till sambon att han måste hämta någon för jag måste få någon smärtlindring. På den halvtimmen hade någon bara kollar till oss från dörren ett par gånger. När han kom med bm hade jag lagt mig och grät i full panik och bad om eda. Bm undersökte mig och sa att jag var 10 cm öppen så det skulle inte hinnas ta någon bedövning utan barnet var på väg. Det är enda gången i mitt liv jag drabbats av ren panik. Timmen som följde var ren tortyr. Vattnet gick och krystarbetet tog lång tid, det släppte inte förrän de satte en kateter och tömde blåsan. Ut kom en fin pojke på nästan 4,7 kg och jag var så glad att det var över och så ledsen över att han aldrig skulle få några syskon eftersom jag aldrig någonsin skulle våga utsätta mig för det där igen. Chocken från förlossningen bet sig fast de fyra första veckorna och jag skämdes och var skräckslagen över vad jag gett mig in på.<br />Det har alltså inte slagit mig förrän nu att om jag haft en riktigt nära kontakt med en bm medan värkarna stegrades som värst kanske jag hade lyckats förhålla mig till det på ett annat sätt? Inte blivit fullt lika rädd och fått panik? Det hade banne mig förändrat allting.Mellan skog och gårdhttps://www.blogger.com/profile/07396334866388135450noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-62458444797434448942016-07-01T22:22:27.019+02:002016-07-01T22:22:27.019+02:00Om du känner dej rädd för att föda igen kan jag ab...Om du känner dej rädd för att föda igen kan jag absolut rekommendera att du innan el tidigt i graviditeten tar kontakt med en aurorabarnmorska så du får hjälp med bearbetning och verktyg. Och tidig EDA går alldeles utmärkt. Tack för din berättelse. KramAstahttps://www.blogger.com/profile/07732825859001495576noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-78642191517999603492016-07-01T21:45:51.415+02:002016-07-01T21:45:51.415+02:00Spännande läsning! Det är ju så olika hur man reag...Spännande läsning! Det är ju så olika hur man reagerar på olika saker. Nu har jag ju bara min lilla tjej men provade under förlossning först lustgas (hjälpte ej mot smärtan men fick mig komma ihåg att andas) och akupunktur i ryggslutet (ett skämt!). Tillslut var jag helt borta av smärta (har inga minnen från två timmar. Smärta i kombination med lustgasrus plus att de tog mina glasögon för att masken skulle passa så allt var en dimma) så fick en Eda men förmodligen för sent för jag blev måhända klarare i huvudet (fick mina glasögon också) men den där "ah smärtan är borta"-känslan kom absolut inte! Smärtan i kombination med att det blev lite akut i slutet då Hedda fastnade gör mig fortfarande otroligt osäker på om jag vill ha fler barn. Då kommer jag i så fall be om Eda så fort jag kommer in för skulle inte klara att förlora kontrollen så totalt igen!Therésehttps://www.blogger.com/profile/15667763535224787136noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-68240595255507398662016-07-01T21:39:24.150+02:002016-07-01T21:39:24.150+02:00Och tack för din kommentar. Jag har alltid varit i...Och tack för din kommentar. Jag har alltid varit intresserad av att höra hur andra upplevt sina förlossningar men jag är det än mer nu när jag läser till barnmorska, för jag vill ta till mej så mkt erfarenheter och tankar som möjligt. Tänk vad viktigt det är med personkemi och att man får en barnmorska... eller undersköterska... som försöker och vill nå fram. <br />Kram. Astahttps://www.blogger.com/profile/07732825859001495576noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3304512373296169028.post-47761772928093119382016-07-01T21:34:04.998+02:002016-07-01T21:34:04.998+02:00Intressant det du slriver, jag födde mitt andra ba...Intressant det du slriver, jag födde mitt andra barn för nägra veckor sedan och det var en helt annan upplevelse än med första.. Första hade jag eda, helt undebart jag kände inte av värkarna alls och jag krystade kanske 4 ggr sen var bebisen ute. Andra gången hade jag bara lustgas. Jag hade en helt underbar undersköterska som lotsade mig igenom värkarna med avslappningsövningar, tyvärr gick hon av sitt pass och jag fick en annan uska som inte sa ett ljud i princip. Detta och tilltagande smärta gjorde att jag vrålade mig panikslagen genom förlossningen.. Allt gick bra och bebisen kom ut efter 40 min av krystande (säkert normalt men efter första som va bara 10 min hade jag nog ställt in mig på samma)Jag kan nu i efterhand känna mig både rädd orolig om/när jag ska föda en trea.. Såå betydelsefull första uskan va och hur mycket det hjälpte mig att hon pratade och lotsade mig igenom värkarna. Men jag nästan bad om ursäkt till barnmorskan efteråt för jag kände mig typ dum för att jag tappade kontrollen och skrek så mycket (de klassiska "jag orkar inte mer, de här går inte, nu går jag sönder!!") Tack för en fin blogg!Anonymousnoreply@blogger.com