tisdag 7 augusti 2012

Miljöträning



När man är 11 veckor å heter Gottfrid så framstår en folktom liten småstad som GIGANTISK första gången man ser den.
Bilarna verkade inte skrämma honom, människorna traskade han glatt fram till (med en blick som sa "kan du ta med mej hem?"), bara ett gäng småpojkar i 7-8 års åldern som kom framrusande skrikande å viftande med ben å armar fick honom en smula ängslig... men vem blir inte nervös av sånt vrålande?!
Nej, det verkade snarare vara ytorna som gjorde honom nervös. En släng av torgskräck helt enkelt.
Å utan att ha gått någon av stegen i Kognitiv beteende terapi så tror jag att enda boten är att öva!

Vill man ha kontakt med nya människor men tycker att det känns en smula obekvämt att gå fram till främlingar och säga "Hej hej, här sitter ni ja. Skönt väder inte sant? Vad ska ni göra sen då?Kan man hänga på?" ja då kan man skaffa sej en valp och spatsera med. Ger garanterat kontakt.
Människor kommer fram hela tiden. Mest utländska turister av nån anledning.
En man klappade Gottfrid och jag babblade på om att det var första gången vi var i stan, hur gammal han var, varför jag valt Ddb, hans stamtavla (nej, nu skojar jag lite... så långt hann jag inte) när mannen säger "Stunning puppy. Is this a frensh mastiff?"
Ehhh ja stammade jag då efter som Gottfrid inte är den enda i familjen med fobier, min råkar vara att tala engelska med främlingar.

Det är oundvikligt att man jämför sina hundar. Precis som man jämför sina barns utveckling.
Mina små hjärtan är hittills väldigt olika. På nästan alla sätt. Gemesnamma nämnaren är nog 4 ben och att de är mammegrisar.
Märta var betydligt mer kaxig. Under miljöträningrna i stan när hon var liten var hon så cool att det kändes onödigt att fortsätta. Gottfrid är mycket mer försiktig och vad jag gillar med honom, han söker min kontakt betydligt mer. Som sällskap, stöd, tröst.
När Märta tyckte nåt var otäckt (redan i den åldern) gjorde hon utfall. Väldigt snabbt lärde hon sej att hundar å människor backade då... ja till å med fordon försvann bort.
Gottfrid är försiktig men löser det mesta. Nyfikenheten segrar alltid över osäkerheten.
Han är bara en liten valp ännu men han är så mjuk, så vänlig i sitt sätt att vara.

Mjuk. Å full av mask.
Ja det tror jag i alla fall. Små spolformade "ägg" ser det ut som i bajset.
Jag hystade mej in i bilen och köpte maskmedicin till båda hundarna fortare än vad du hade kunnat säga   m a r m e l a d. Skabb, löss, mask och annat äckelpäckel är ytterligare en fobi hos mej.
Inte konstigt att han äter som en häst. Han matar antagligen miljoner av maskar i magen.
På tal om hund å mask. Det äckligaste jag sett i den vägen var när en kompis rottweilervalp för många år sedan spydde upp ett GARN NYSTAN (jo, jag svär) av mask.
Ghaaa, vad äckligt.
Då är det ingenting att torka Chlostridiumbajs på jobbet i jämförelse.

Nu ska jag fortsätta hosta ur mej lungorna. Fytti helskotta vad jag mår risigt.

Puss/ Asta

10 kommentarer:

  1. Krya på dig! Din Gotte låter som min Lowe i personlighet. Lowe har däremot aldrig haft mask. Jag kollar hans avföring, men ändå har jag aldrig hittat någon mask eller antydan till det. Men kanske är det vad de stoppar i sig? Han äter sällan något ute. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maria... du å jag och våra små prinsar. :)

      Radera
  2. Åh vilken goding! Mänskliga ögon! Tufft jobb att fostra! Men Gottfrid lär sig väl an Märta?! Ta lite honungsvatten + whiskey och Cocillana innan du går till sängs så blir du snart bra!

    Kryapådigkram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna. Coccillana fick duga, brukar funka... men gör inte nu :( Kram

      Radera
  3. Men fyyyyy A!!! Sjuk? Hosta? Halsont?? Usch.. :(((( Hoppas du kryar på dig!!!

    Och garnnystan av mask?????? ÖÖÖÖÖÖRRRRKKKK
    Men Gotte låter ljuvlig - och vi skall nog bota din engelskfobi också.. ;))

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ergo. Ja du, är det någon som kan bota engelskafobin så är det väl "fröken" här. Jag skulle vilja (men orkar inte riktigt) gå en kurs i eng konversation. Att komma över tröskeln. Jag har ju faktiskt läst både A och B kursen på komvux och en hel del engelska under högskoleutbildningen men nej... när jag ska prata minns jag inte ett ord. :) Kram

      Radera
  4. Krya på dig och njut av ditt hundliv!

    SvaraRadera
  5. Maskjävlar. Ja när det krälar i bajset är det gott om dom. Dino här hemma var smal o lite knackig ett tag..öh..då hittade vi hakmask i bajset då...uh. Jag tycker han verkar vara en trygg liten kille till vovve din valp och visst underlättar det när de tar kontakt med en...../Kram Millan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Millan. Visst är det äckligt?! Idagär han inte alls lika hungrig. Skönt att bara mata EN hund och inte en miljon maskar oxå. Hundfoder av schysst kvalitet är liksom dyrt ändå :)Kram

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare