En man på tåget.

Jag mötte en äldre man på tåget idag.
Han tilltalade mej nästan direkt och i början svarade jag honom artigt men utan större intresse.
Svarade, log och tittade ner i min telefon.
Jag var trött efter en lång dag, mitt psyke är nog inte helt tipptopp än, jag blir fortfarande utmattad betydligt snabbare än förr.
Dessutom är jag väldigt svensk och efter tjugotre år i en småstad så vill jag helst bli lämnad ifred när jag åker tåg.

Men han gav sej inte. Han fortsatte att fråga mej saker och berätta småsaker om sej själv så till slut gav jag upp och koncentrerade mej på vårt samtal.
Mannen var korpulent och tunnhårig, han hade en väldigt lätt brytning men det var mer så att jag märkte av hans Halmstadsdialekt.
Han började berätta sin historia...

Han var från Bagdad. Hade fyra barn. När barnen var små såg han dem aldrig, han jobbade från sex på morgonen till tolv på natten. Han ville att de skulle ha det bra och "det var så där och då."
För sju år sedan kom han till Sverige med sin äldsta son.
Hjälpta hit av flyktingsmugglare som så fort de gått förbi säkerhetskontrollen tog deras pass och gav honom 4000 kr i näven.
Mannen berättade att han inte ens visste var han var.
Men han såg en landsman, frågade honom och fick svaret. Arlanda. Sweden.

Mannen berättade en massa. Hur han sökt Migrationsverket, fått asyl efter 4 månader, studerat svenska hemma. Han talade redan fyra språk förutom arabiska.
Han fick jobb som vaktmästare, mest för språket och integrationens skull, pengar verkade inte vara något problem.
En dag startade han sin första egna firma här, ett växlingskontor och numera hade han tre kontor.
Ett i Halmstad, ett i Göteborg och ett i Malmö.
Han tjänade grova pengar, alla barnen var delägare och virade pappa runt lillfingret.

Mannen berättade om hur mycket skatt han betalade. Och hur gärna han gjorde det.
Hur fantastiskt Sverige är.
Hans mamma hade opererat bort livmodern. Det kostade 100 kr.
"Bara för att vi betalar skatt."
"Mina barn kommer att vara föräldralediga bara för att vi betalar skatt."
Han sa ofta hur tacksam han var mot Sverige och hur bra allt var här.
"Svenskar är lite försiktiga men alla svenskar... alla svenskar jag har mött... har varit snälla." 

Jag tänkte på Sverigedemokraterna och på Jimmie.
Jag tänkte på vilka pengar det här landet har tjänat på den här mannen och hans fyra barn.
Och jag tänkte på en fördomsfull närstående jag känner som tycker det är märkligt att så många invandrare kör flotta BMW.
Men jag kände oxå stor tacksamhet. Över att Sverige är ett land som ger människor nya chanser och att alla han mött gjort det med respekt.

Puss/ Asta