Men gud, tänk när han var så här liten å go...
Alldeles nyss ju.
Det är 1½ år sedan jag var utomlands nu.
Plötsligt fick jag en sån himla längtan!
Min man förstår inte det där.
Han tycker att "sola å bada kan man väl lika gärna göra hemma" och förövrigt blir han uttråkad å tjatig som ett barn efter en kvart på stranden.
Det är märkligt... i soffan kan han sitta år in å år ut, men en härlig strand pallar han bara inte med.
Men jag fick en sån längtan.
Längtan efter att få ligga där i värmen på en solstol och läsa ur en bra pocket.
Att doppa sej i det blåaste av hav när det blir för hett.
Att hämta en immig kall öl efteråt och lägga sej till rätta igen.
Eller att ströva med bara fötter i vattenbrynet när det börjar bli kväll.
Att komma hem efter en lång dag vid havet och poolen.
Ta av sej våta badkläder, ta en dusch, sätta sej på balkongen invirad i ett badlakan och ta en drink (å kanske en syndig liten semestercigarett) innan man gör sej i ordning, gör sej fin, för att gå ut.
Få slå sej ner på en restaurang eller taverna med utsikt över havet eller myllrande människor, bläddra i menyn vid vita stärkta dukar och luta sej tillbaka i väntan på maten medan man läppjar på en god drink.
Mörkret och kylan är så kompakt nu.
Det är som allra kargast nu här i norr.
Slask som fryser, kyla som biter sej fast och inte ens släpper taget när man kommer in igen.
Fast hör ni, nu har det väl vänt va?
Visst är vi på väg mot ljusare tider?
Ska ni åka nånstans i sommar?
Fast å andra sidan, det vet i tusan om jag står ut att vara ifrån den här lille korven (på bilden) å hans hundsyrra en hel vecka?!
Puss/ Asta
