Nämen, är det påsk? Nu?

Det slog mej precis att det var påskafton.
Jag hade en stund, mitt i lyckoruset, glömt bort det.

Här är en helt vanlig kväll. En fantastisk, helt vanlig kväll.
Mitt i en jobbhelg.
Maken har varit hos äldsta dottern hela dagen å ihop med svärsonen snickrat staket, han lär inte vara hemma än på nån timma.
Jag umgicks med min hund efter att jag kom hem från jobb och bb, städade huset och gick slutligen en runda utmed havet.
Magiskt å spegelblankt.
Jag har inte orkat laga käk till mej själv.
Istället har jag smockat i mej nästan en hel påse chips och flera glas med must.
Är det påskafton så är det.

Vi har det ganska bra jag å Gotteman.
Lite tomt men oxå lite skönt med ensamtid.
Tycker JAG alltså.
Gottfrid uppskattar inte alls att halva flocken är borta och allra mest saknar han Mini.
Han vandrar rastlöst mellan mej och ytterdörren.
Väntar.
Då å då går han för säkerhet skull upp och kollar i hennes rum så hon inte är där.
Så hon inte obemärkt har smugit sej förbi oss.

Påsk har aldrig varit någon stor dag för mej.
Har minne av EN rolig påsk när vi hela familjen å barnen var små var i Fjugesta och hälsade på en ännu större familj som dessutom hade en kull med valpar.
Det var trångt, intensivt och jätteroligt.
Men annars...
Inga tråkiga minnen heller.
Lite ägg, lite sill, en del fyllor, huttrande kvällar kring nån brasa.
I takt med att barnen blivit stora har jag påskpyntat allt mindre.
I år har jag inte ens nåt ris framme. Bara gula tulpaner.
Finare. Å inte alls lika meckigt som när fjädrarna ska ut och riset slängas.

Fast nu kommer det bli annorlunda.
Nu har vi ju för alltid en liten påskkille som skall firas å fylla år.
Vem kommer han att bli?
Det finns så mycket jag vill visa honom. Honom å Ängla.

Hur är påsk för er? Gör ni nåt mysigt ikväll?
Hur som helst hoppas jag att ni har det BRA och att ni fortsätter att ha det.

Puss/ Asta