Alltså jag är så himla fascinerad av Johanna Möller och Arboga mordet.
Jag tror att senast ett kriminalfall berörde mej på samma sätt var Knutby 2004... den historien var ju mer skruvad än vad någon deckarförfattare någonsin skulle kunnat ha knåpat ihop.
En pastor... en alldaglig fan... som mördade sin första fru. Gifte om sej, knullade med älskarinna 1 i grovköket medan älskarinna 2 och frun låg å sov i huset och sen förmår älskarinna 2 att försöka ha ihjäl både fru och älskarinna 1 samt dennes man. Allt i kristendomens namn.
Jag slukade ALLT som fanns att läsa eller lyssnas på om denna helt makabra historia.
Och nu har då Johanna Möller dykt upp. Helge Fossmo's kvinnliga motsvarighet.
Totalt avstängd känslomässigt, manipulativ, sjukligt självcentrerad och farlig som fan.
Först mördade hon sin första man. Tingsrätten fällde henne men hovrätten friade... jag tror vad jag tror ändå. Sen utnyttjar hon unga flyktingpojkar för sex genom att hota dem med att utvisas och slutligen duperar hon en hälften så gammal man som hon själv att försöka ha ihjäl sina föräldrar.
Alltså jag skulle SÅ GÄRNA vilja ta mej in i den kvinnans huvud.
Det är den första mördare jag någonsin känt lust att skriva till av nyfikenhet över hur sjutton hon är funtad.
Att Johanna Möller är helt skrupelfri och vansinnigt manipulativ råder det ingen tvekan om. Hon försöker använda sej att tidigare dömda, tidigare benådade, häktespersonal och sina egna barn för att komma undan.
Jag hör till minoriteten som tycker att älskaren, den unge Rajabi fick ett alldeles för hårt straff. Möller var hjärnan... det har två instanser kommit fram till... han var ung, i beroendeställning och ett lätt byte för henne. Mer ett medel än en mördare.
Vi läser ju om våldsamma, känslokalla, bestialiska, beräknande män dagligen i tidningarna. Män som begår vidriga och våldsamma brott mot nära anhöriga.
Män är män, jag hyser inga illusioner även om jag förstås förstår att inte alla män går så långt att de mördar kvinnor, det borde jag inte ens behöva skriva. Men kvinnor...det är klart att de finns, Johanna Möller är ett bevis på det... men det är sååå mycket mer ovanligt.
Puss/ Asta
