Något som skrämmer skiten ur mej å har gjort länge är tanken på klimakteriet.
Jag tror olika kvinnor har olika ont av hormonsvajning.
Jag hör definitivt till den känsligare delen som därmed kommer få en jobbig tid i övergångsåldern.
Klimakteriebesvär är ofta ärftliga och så väl mamma som mormor hade det kämpigt.
Jag mådde väldigt dåligt under puberteten och jag fick depressioner efter att jag fött barn.
Igår letade jag rätt på min gamla bok från Sjuksköterskeprogrammet "Obstetrik och gynekologi- klinik och vård" skriven av fyra olika författare, två kvinnor å två män. Utgiven 1997.
Tänkte jag skulle bläddra igenom den och fräscha upp lite kunskaper nu när jag ska jobba inom branschen.
Och så läste jag igenom kapitlet om klimakteriet och hej å hå. Det var ingen rolig läsning.
Var man inte orolig innan så blir man det då.
Deprimerande läsning om förfall och ålderdom bokstavligt talat och sedan döden typ.
Texten kändes inte speciellt modern eller genus heller.
Texten går igenom när klimakteriet inträffar och varför.
Fakta som att den varar åtta-tio år under tiden äggstocksfunktionen minskar gradvis. De första yttringarna ses redan i 40-årsåldern.
Den förklarar begreppet menopaus som innebär att kvinnan inte menstruerat på ett år.
Å sen kommer symtomen...
Vallningar, svettningar, dyblöta nätter vilka är både invalidiserande och pinsamma.
Ångest, oro, torra slemhinnor å huvudvärk.
Minskad sexlust, slappare hud, rundare kroppsform, återkommande urinvägsinfektioner. .
Skelett som urkalkas, en påtaglig medvetenhet om sitt åldrande och en man som visar en mindre intresse (jo, det står så.)
Många känner känslan av att vara förbrukade och onyttiga.
Risken för att dö i coronarsjukdomar och hjärtinfarkter ökar.
"Viktigt att kvinnan inte lämnas ensam och inaktiv. Stimulering till olika typer av aktiviteter är bara nyttigt."
Sen så... efter menopausen... kommer äntligen lite ljusning. "Åldrandet kan bli en tid av harmoni. Nya värden dyker upp i livet. Takten blir långsammare och kraven minskar. För många kommer barnbarnen som ett ljust inslag."
Menopausen inträffar alltså kring 52-55 års ålder.
Hejsan hoppsan medsystrar. Hur kändes denna informationen?
Jag tror säkert att författarna vet vad de talar om i mångt och mycket men de har en oerhört mossig bild av medelålders kvinnor eller utmålar åtminstone kvinnor kring 50+ så att jag tänker på dem som i alla fall 20 år äldre.
Bräckliga, ointresserade av sex, dålig hy, rund kroppsform, ledsna för att deras make inte går igång och med barnbarn som enda ljusglimt. Barnbarn och bullbak får man förmoda.
The story of my life inom 5-6 år.
Uppmuntrande... not.
Jag känner fasligt många pigga, starka, vackra, vältränade kvinnor på 50+ med full fart på sin karriär och sin fritid.
Vad tänker du om klimakteriet?
Är du där? Rädd för det? Längtar?
Puss/ Asta
