Sex, bloggkonflikter och mörka bekännelser...

... Det är sådant som lockar läsare. Men idag blir det ett vanligt dagboksinlägg, min hjärna är alldeles för trött för nåt mer spännande.

Efter en intensiv jobbvecka tar jag nu helg.
Ledig fredag, lördag, söndag.
Det känns härligt!

Åkte å handlade efter jobbet.
Lite småplock till oss människor å mat till katten.
När jag kom hem var jag helt slut, umgicks med lillkillen en stund å gick sedan upp och vilade middag med Gottemannen.
Det finns knappt nåt bättre än att unna sej lyxen att sova middag.
Att lägga sej ner, buffa till kudden, lägga mej nära min vackra prins och till hans snarkningar låta sömnen rulla över en, strunta i att det gör det svårare att somna på kvällen, bara erövras av den där tunga tröttheten.
En dryga halvtimme senare vaknade jag av uppfodrande skall och hårda tassar som slog på mej och sa till mej att vakna. Nu jäklar ville han ut å gå... trots att det var mörkt ute å duggregnade.
Skinnjackan fick se sej besegrad av vinterjackan som gjorde premiär. Ihop med den och allvädersstövlar (mina älskade Ecco gortex, förra årets bästa köp) pallrade vi oss ut på en runda.

Sen har jag gosat med Noah igen.
Spelat Yatzy.
Ätit glass. Å mer glass.
Sett på "Bonde söker fru." ( Den där Jonathan alltså, skitstövellampan blinkar å samtidigt så ler jag fånigt åt det mesta han säger. Tur man inte är tjugotre, man hade inte haft en chans.)
Tagit helg alltså.

Trots middagsluren känner jag mej nu ganska mör och ska bege mej upp till sängen.
Det blir nog till att läsa en stund.
Läser ju "Sofies historia" av Jojo Moyes och trots att den är bra, eller åtminstone helt okej, så har jag svårt att finna rätta moodet. Men nu när jag är ledig en lite längre stund så hoppas jag på att det infinner sej.
Ibland (rätt ofta) är det inte romanen det är fel på utan mej, att jag inte finner ron till att sjunka ner i historien på riktigt.
Är det så för er oxå ibland?

Nu. Sov så gott.

Puss/ Asta

Bonde söker fru

 

Det är märkligt att det kan vara så, men årets upplaga av "Bonde söker fru" gör mej faktiskt lycklig!
Det bor många härliga människor här ute i Svea rikes land och inte minst våra bönder och deras kvinnor.
I år har Tv4 verkligen lyckats få tag på ett härligt gäng bönder.
Min favorit är fortfarande kamelbonden från Öland. Kollegorna tittade suspekt på mej när jag sa det, men jag kan se bortom det där tomteskägget och in i de där härligt glittrande ögonen.
Det känns som en trygg karl, en självklar man, och jag tror inte att det finns någon egenskap som jag finner mer attraktiv.
Attans att jag inte är singel för då skulle jag ha sökt och sopat banan med de andra kvinnorna :)

Jag gillar dom alla! Klas med sina stora tänder är så himla charmig. Kjell-Arne (hette han så? Vad har han för sadist till föräldrar?) så varm och blyg, och den unga killen... målmedveten och social.
Kvinnorna går inte av för hackor de heller.
Gillade särskilt "hon som inte var så blond" och som gillade att mecka med bilar och köra kross.
Hon uppvaktade Klas. Å så gillade jag den rödhåriga kvinnan som blev förälskad i Bengt efter 5 minuter.
Mest alltså, för jag gillade dem alla.

Programmet är hånat och förlöjligat av många men faktum är ju att det måste vara en succé efter som det sänds år efter år. Många hållfasta kärlekspar har det oxå blivit... och om det så bara blivit ett enda så är väl det fint nog?
Kärlek är ju ett mirakel som Björn Ranelid säger och det stämmer verkligen.
Kanske är det större än så? Själva meningen med livet...
Jag tycker i alla fall att det är härligt att få se alla dessa vackra svenska sommarvyer, spännande människor och romantik som uppstår.
Det gör mej glad. Ja nästan lycklig faktiskt. Å det är inte fy skam gjort av tv underhållning på onsdagskvällar.

Nu ska jag sova. Natti natti på er.

Puss/ Asta

Betuttelse och en stilla bön

 

Onsdag kväll å hujedamej vad de här dagarna går fort!
Jag har haft en fin dag. Ätit lunch ihop med världens bästa Marie och Lillebror.
Käket var "så där" men sällskapet och septembersolen var det minsann inget fel på.
Jag är lyckligt lottad.
Totalt superpank så hade jag egentligen inte råd att käka ute.
Har 120 kr kvar i plånboken som ska räcka till den 25:e.
Vad säger man om det?!
Tja, antingen skrattar man helt psykotiskt ha haha hahaha ha ha hahaha eller oxå ber man en stilla bön om att Agria sätter in de där förbannade pengarna imorgon.
Förlåt svordomen. "Snälla Agria, skulle ni vilja vara ett riktigt gulligt och snällt litet försäkringsbolag och ge tillbaka mina pengar innan vi svälter ihjäl. Tack!"
Hur som helst så slank vi in på Lindex en snabbis och jag var en busig hustru och handlade vinterjacka på kredit. Min man hatar kredit. Jag älskar kredit. Men visst, jag vet att han har rätt.
Det är bra att han håller mej lite i örat där precis som jag håller honom i ett stadigt nackatag kring hans pokerspelande.

Å nu ikväll har jag blivit lite betuttad.
Årets "Bonde söker fru" drog igång och i kvällens avsnitt fick bönderna sina brev.
De verkar vara charmiga och spännande personligheter allihop men ingen kommer ju i närheten av kameluppfödaren Bengt Erlandsson på Öland.
Han ser ut som en blandning av en Hells Angels snubbe och jultomten ungefär och verkar besitta så mycket charm och känslor.
Jag skulle absolut kunna söka till honom om jag inte varit gift.
Jag gillar lite udda personligheter, jag är ju inte helt som andra jag heller.
Tror Asta och hennes stora galna hundar hade gjort sej perfekt bland kamelerna :)
Men men, nu får någon annan kvinna chansen och jag ska njuta av att följa alla stundande kärlekshistorier på tv istället.
Vad tror ni om årets bönder och vem är er favorit?

Puss/ Asta

Årets kärlekskranka...

... bönder visades upp på bästa sändningstid i dag inför 2012's "Bonde söker fru" och jag måste säga att de verkade väldigt normala och trevliga allihop.
Visst blev man lite små sugen på att dejta dem allesammans?!
Det var en påse "gott å blandat."
En del snyggt, en del charrmigt, en del rart.
Inte så mycket salt å farligt men det ska det väl inte vara i en serie som denna.
Vem vet förresten... i de lugnaste vatten finns det kanske en bonde som svingar sej i takkronorna så som Gud en gång skapade honom?!
Nåväl, det är inget som vi vanliga tittare lär få se hur som haver.

Jag är ju som bekant svag för de här kärlek å romantik dokussåporna och ser alltid fram emot årets omgång.
Trots att alla jag känner föraktfullt rynkar på sina söta små näsor över sån "skit" så har det uppenbarligen sina (hemliga) tittare eftesom det fortsätter år efter år.
I kvällens kontaktannons laddade tv 4 med stora romantikkanonen.
Det var stora traktorer, lammungar, kalvar å vackra vyer.

Min favorit var nog den här kamelmannen.
Han verkar vara en spännande själ tycker jag. Smart, varm och annorlunda.
Jag gillar sådana män. Å människor.
Nu är jag ju deessvärre allergisk (å opps, gift... det höll jag på att glömma) så jag kommer inte att skriva något brev men jag hoppas dessa härliga bönder drunknar i uppskattan å komplimanger nu.
Sen får vi träffa dem till hösten.
Det ser jag fram emot.
Gör ni?

För övrigt slutade ju min favoritserie  i kväll. "30° i februari."
Det var riktigt dramatiskt där ett tag o jag tänkte "näää, ska alla dö nu?!"
Men det blev ett fint slut.
Hoppfullt. Kärleksfullt. Öppet för en fortsättning.
Under dessa 10 avsnitt som jag suttit som klistrad framför tv'n så har man lärtsej att älska karraktärerna, med alla sina fel å brister. Jag tror det var därför Kjelle Bergqvist roll skrevs ut så fort, hans roll gick inte att älska.
Man led med dem, man var arg på dem, man ängslades för dem... och tillslut, gladdes med dem.
Finast av allt var nog Glenn som åkte till Thailand för att  finna en kvinna som inte behövde älska honom för han ville bara ha sällskap å barn. Han trodde sej inte kunna bli älskad.
Å så fann han kärleken istället. På ett för honom osannolikt sätt. I osannolik form.
Kärleken. Större än de ramar vi sätter upp för den. Är inte det vackert?!
Å Majlis...
Majlis tror jag inte alls dog. Majlis "försvann" och hennes äventyr har bara börjat.

Puss/ Asta