Det är svårt att tänka på något annat när man är så här förälskad.
Så här uppfylld av en annan människa.
Att en så liten å alldeles ny liten kille kan framkalla så mycket kärlek.
En sådan längtan.
Det är svårt att greppa faktiskt.
Än så länge är den lilla familjen kvar på BB.
Det är nog gott.
Dottern är fortfarande trött. Orkar inte ens kliva ur sovlinnet.
Vågar inte bajsa. Går som en anka.
En hel del av er vet hur det är eller minns det vagt.
Men jag har förstås tittat till dem idag med.
Hållit och snusat på den lilla prinsen.
När jag åkte hem luktade mina händer fortfarande av bäbis.
Så liten.
Så förunderligt stort.
Han gnydde lite när jag höll honom framför mej och inte intill mej.
Jag pussade på hans mun och han sög tag i min underläpp och började snutta.
Det frisläpptes ett eller annat moln oxytociner där kan jag säga.
Kärleksband som knöts.
Livet ÄR underbart!
Puss/ Asta
l
