Jag befinner mej mitt i livets stora drama...

... bokstavligen bevittnar jag livets kamp.
Nej, jag talar inte om jobbet. Detta känns mer dramatiskt än så!
Jag har visst ett litet spindelnät i ena hörnet här i köket (hoppsan Kerstin vad maken måste dammat dåligt) och i det spindelnätet har en stor fet fluga fastnat.
Jag hörde hur han surrade förtvivlat där han satt fast. Eller om det är en hon?! Ja det är lite svårt att avgöra från där jag sitter nu.
Men i alla fall... flugan satt fast, surrade å kämpade... och då kommer en liiiiiten liiiiten spindel lugnt promenerande mot den. För att lixom spana in sin fångst.
Den liiiilla liiilla spindeln börjar sen att hoppa på den stoooora stooora flugans huvud. Upp å ner.
Å jag som är en flicka som visst tycker storleken har betydelse tänkte lilla vän, den är alldeles för stor för dej förstår du väl.Men se där hade jag fel. För nu surrar det inte längre!
Hur gick det till? Den liiiilla liiiilla spindeln måste ju ha otroligt små tänder... gissar jag.

Jag tycker om spindlar. Ja alltså inte fanatiskt mycket. Inte så jag drömmer om att äga en sån där stor luden sak i ett akvarium. Jag tycker faktiskt det är lite sinnessjukt att köpa sådana, kalla dem för Greta eller nåt annat namn och sen... klappa på dom... eller vad man nu har dom till.
Fast det finns säkert människor som tycker det är väl så sinnessjukt att ha stora dreglande hundar hemma som slukar både pengar å mobiltelefoner vad vet jag. Eller jo, jag VET det, min man tycker det.
"Det är skogsdjur, de skall vara i skogen å äta harar å sånt" säger han. Jag vet inte vad han fått den bilden av tamhunden någonstans. Tycker mer det låter som räv eller lo eller så.
Men tillbaka till min spindelkärlek. Jag tycker de små... och mellanstora... som finns i svenska hem är ganska så trivsamma djur. Jag fascineras av näten de bygger å hur de sitter å spanar å väntar tålmodigt på sitt offer.
Jag tycker de är småsöta och de gör stor nytta. Fångar insekter å så där. Är inte helt säker på att de gör något annat samhällsnyttigt, men det räcker för mej.
Myror är oxå väldigt spännande å imponerande djur. Som de kan samarbeta! Å bära! Å pinna på!
Där finns inga curlingbarn eller utbrända individer inte. Nej, de strävar på med livet å arbetet i värsta kommunistandan.
Getingar däremot! Usch å fy fan.
De är hemska!
Jag avskyr dem och är paniskt livrädd för dom.

Vad tycker ni är läskigt?!

Puss/ Asta