... Det är inte grej egentligen men ungefär vad jag orkade med ikväll.
Å så var jag förstås lite nyfiken på det där arslet.
Anton Hyséns omtalade bakdel.
Å jo då. Den var inte dum.
Hela pojken är ju söt som socker.
"Lillebror" och jag brukar inte ha samma smak på karlar men här tror jag faktiskt att vi skulle kunna enas om att Anton är ögongodis av stora mått.
För ung, för perfekt för att bli intressant, för... bög men vadå, jag tittar ju bara.
Det är ju inte precis så att tanten tror sej ha en chans där.
Annars måste jag säga att mitt hjärta slår hårt för Camilla Henemark.
Jag ömmar för henne.
En kvinna som haft allt... pengar, talang, framgång.
Allt togs ifrån henne. Eller sumpade hon.
Beroende på hur man ser det.
Missbruk och psykisk sjukdom ställde hur som helst till det för henne.
Tog henne från toppen till botten.
Från firad stjärna och kungens älskarinna till utblottad och hemlös.
Tystnaden bröts bara då å då av skandal löp.
Nu på väg tillbaka.
Tillbaka till att leva och inte bara överleva. Tillbaka, kämpandes, med att vinna sin egen respekt.
Jag blev tårögd när jag såg hennes kämpande. Tårögd av att se hennes mammas stolthet.
Jag tror jag ska ta å skriva ett brev till henne.
Camilla Henemarks resa är för mej mkt mer intressant än Camilla Läckbergs felfria dans eller PernillaaWahlgrens fantastiska kropp.
Henemark... det är på riktigt!
Serni Let's Dance?
Puss/ Asta
