Han älskar mej.
Han kan inte ligga tillräckligt nära.
Hans huvud på min kudde, hans andedräkt mot mitt ansikte.
Det är mysigt, men det blir varmt.
Ibland vänder jag mej från honom.
För att andas min egen luft.
Han kryper då närmre. Borrar in sin nos i min nacke.
Snarkar mot mitt hår.
Det är mysigt, men det blir varmt det oxå.
Märta har börjat sova hos oss.
Vid mina fötter.
Hon är en stor tjej. Tar massor av plats.
Jag har börjat sova sämre nu.
Det är för trångt, det är för varmt.
Jag kan inte räta ut benen, jag ligger som ett S i sängen.
Mysigt, kärleksfullt, tryggt men varmt.
Jag måste börja sova i min egen säng igen.
Projekt: Avvänjning måste inledas.
Jag tror jag får det svårare än hundarna.
Puss/ Asta
