Sverige är ett fantastiskt land! Jag tror faktiskt att vi allt för sällan tänker på hur bra vi har det.
Ta t.ex. det här med föräldraförsäkringen som är en av de mest generösa i världen.
Jag läste en artikel i Aftonbladet som fick mej att skaka på huvudet. Ni finner den här.
Den handlade om ett franskt par och deras lilla son Maxime som gått hos dagmamma sedan han var tre månader.
I Frankrike är det nog den tid man har rätt att vara föräldraledig. Tänk er, lämna bort en tre månader gammal baby till någon som kan vara hur bra som helst (i bästa fall) men som faktiskt inte älskar det.
Den, för oss i Sverige i alla fall, synen på anknytning, trygghet å närhet till sina närmaste går helt om intet. Främst för barnet så klart men även för föräldrarna.
Jag såg ett tvprogram för länge sedan om föräldraskap i Frankrike och skillnaden i synen på barnuppfostran, föräldraskap och ungar mellan våra båda länder som etsade sej hårt fast för att jag tyckte det var så vansinnigt.
Och för att franska kvinnor tyckte att vi var så vansinniga. Som daltade, klemade och förstörde våra barn. Offrade oss själva. Såg ut som ras i tofs och foppatofflor och ammade halvårsvis!
Det programmet handlade bland annat om föräldraledighet, synen på att gå upp i rollen som mamma.
Många lämnade bort sina små bebisar tidigt, inte bara för att de inte hade råd utan för att de ville fortsätta med sina liv och tyckte det var bra för barnen. Många skickade barnen på internat och såg dem typ på jul, påsk och några veckor på sommaren.
Det franska paret i artikeln bekräftar den bilden.
Mamman uttrycker att "små bebisar är som gråtande grönsaker" och båda föräldrarna anser att "bebisar visserligen är söta men att tillbringa hela dagen med dem intresserar dem inte."
Innan de lämnade bort lilla Maxime hos dagmamman när han var tre månader hade de redan "förberett" honom genom att många gånger ha lämnat bort honom till vänner å barnvakter.
Paret tror att systemet är bra för jämställdheten.
Det tror inte jag! Frankrike är väl inte ett speciellt jämställt land?
Hur som helst tycker jag det är en galen väg att gå och ett alldeles för högt pris att betala.
Tycker man att det är så uppoffrande å tråkigt att vara hemma med sin bebis så borde man kanske inte skaffa barn. Är karriären och hög standard så viktigt så varför inte satsa på den då?
Det gäller både mammor och pappor.
Sean kanske inte barnen blir förstörda! Väldigt många barn i världen växer ju upp med de här barndomarna men nog låter det som om svenska barn får en mjukare å bättre start i livet?
Jag tycker ettåringar är för små att vara borta från dem som älskar dem hela dagarna.
Små barn har verkligen inte behov av så mkt stimulans, sociala kontakter å annat.
De behöver det oxå men ffa behöver de lugn å ro och mycket kärlek.
Det är Socialdemokratin som har byggt upp det här landet, är det någon som minns det i dessa tider?
Socialdemokraterna som har stridit för och införlivat de trygghetssystem och den sociala välfärd vi har.
Vad tänker ni?
Puss/ Asta
