Har ni lagt märke till den?
Min tystnad kring ett visst aktuellt ämne.
Inte ett ord. Inte här på bloggen åtminstone.
Tyyyyyst.
För... jag vet inte vad jag ska säga. Orden har tagit slut.
Det är på allvar nu.
Jag talar förstås om konsekvenserna av Sverigedemokraternas politik.
Natt efter natt brinner det, varje morgon rapporterar media om nya flyktingförläggningar som står i brand.
Och här om dagen då. En ung högerextremist som går in på en skola, letar upp mörkhyade offer.
Utklädd och beväpnad med svärd och en stor kniv.
Han hinner döda två och allvarligt skada två.
Att det inte blev värre får vi tacka hans bristande planering och polisens snabba ingripande.
Det brinner och inte ett ord från Jimmie Åkesson.
Det brinner och Ekroth talar till en samling troende, varav några har uniform på sej, att de är
"Spjutspetsen som skall ta tillbaka Sverige." Han lägger ut adresser till flyktingförläggningar och avvisar kritiken med att det är allmängiltig information.
Mmmm.
Å en majoritet av svenska män säger att de kan tänka sej att rösta på detta parti i valet 2018.
Menar på fullt allvar att det som nu sker är Stefan Löfvens fel.
Vad finns det att säga som inte redan är sagt?
Sverigedemokraterna har slängt av sej sina fårakläder och visar öppet vilka de är.
Det har den tänkande delen av befolkningen vetat hela tiden men det är intressant att de inte orkar bära fasaden längre. Än mer intressant att Sveriges män struntar i det, de sitter där med sina skygglappar och är indoktrinerade.
Längre tid än så här tar det alltså inte att släppa demokratiska principer.
För ingen kan säga att Anton Lundin Petterson inte kände stödet på nätet av tusentals andra unga arga män, Sd's långa fula svans.
Ingen kan säga att alla dessa flyktingförläggningar... tillflyktsorten för människor som sett mer än någon ska se, upplevt mer än någon ska uppleva, burit sina barn mil efter mil, tagit sej hit via farliga vatten för att inget alternativ fanns... brinner utan stöd av Sd.
Svenskarna har släppt in dem i demokratins finrum och helvetets portar har rasat.
In flyter grumligt, fult, illaluktande rasismvatten.
Vatten som gör det möjligt. Som triggar, legitimerar, hetsar och uppmuntrar svansen.
Jag funderar på vad för sorts människa jag är. Vad för sorts svensk jag är.
Om jag efter valet 2018 ska flytta här ifrån eller om jag ska stanna, slåss och försöka ta tillbaka mitt land?
Jag vet faktiskt inte.
Puss/ Asta