Jag har varit illamående hela dagen.
Ja, sen igår faktiskt. När jag skulle somna igår kväll hade jag hela tiden den där känslan ni vet... "nu spyr jag, nu spyr jag..." men det hände ingenting.
Hela dagen idag har jag känt mej gruvligt bakfull.
Vet i fan vad det är, det är inte magsjuka för det händer ingenting och jag kan äta.
Det är definitivt inte graviditet.
Men det är jobbigt som fanken ändå.
Inte tillräckligt illa för att sjukskriva sej imorgon... inte som det känns nu... men usch, pyton ändå.
Jag vägde mej idag.
Förlåt alla som är större än jag å tycker att jag gnäller över ett lyxproblem, men jag måste ju ändå utgå från MEJ.
Självklart har jag haft det på känn. Sett spegelbilden när jag står naken inför duschen, känt det på kläderna... men det är illa. Jag väger mer än vad jag någonsin gjort.
Många kilon mer än när jag skrivit in mej på förlossningen redo att föda barn.
Jag mår inte alls bra när jag ser ut så här.
Jag känner mej ful och obekväm och som om jag inte tar hand om mej.
Å jag har som sagt att brås på...
Många stoooora kvinnor i min släkt, vars problem med fetma kom senare i livet än för mej.
Inte för att jag är FET, men ni förstår vad jag menar...
Jag MÅSTE ta tag i detta nu (sade hon och svalde ännu en klunk folköl) men jag känner mej sååå oinspirerad.
Vad gör man då?
Tips anyone för att införskaffa sej en rejäl porton inspiration och jävlar anamma.
Det är som att jag inte orkar med att ta tag i nånting just nu.
Bjuder på en bild för att ni ska fatta.
Mjukisbrallor. Fett, ofixat hår, osminkad, dubbelhakan from hell.
Förvisso har jag mått illa men ändå.
Jaha, det var dagens ytliga inlägg. Vilket känns ännu ytligare å fånigare när jag varit inne å läst hos min dotter som skrivit ännu ett riktigt bra inlägg. Hon förtjänar långt fler läsare än vad hon har den tösen. In å läs med er så ni blir av med allt mitt i-landsgnällande.
Puss/ Asta
