lördag 11 augusti 2012

Gottfrid



Min prins!
Han växer så det knakar min lilla skrutt.
Vem ska du bli när du blir stor lilleman?
Kommer du att behålla det här mjuka, timida sinneslaget?
Kommer du fortsätta att vara en mammegris å följa mej i spåren?
Du har en sådan livsglädje.Viftar på din lilla svans till och med när du dricker vatten.
Det är som om du är så NÖJD med livet precis hela tiden.

Din bästa stund på dagen är när jag plockar fram madrassen på kvällen och bär ut den i köket.
Då rantar du runt fötterna på mej med viftande svans. Å sen sjunker du ner i allt det bäddade å tittar på mej med uppfodrande blick "men kom nu då mamma, kom å sov med mej" och när jag lagt mej kurar du nära nära å somnar nästan direkt.

Vi kallar dej kärleksfullt Bimbo ibland.
Märta är och har alltid varit oerhört intelligent och lättlärd. Krånglig på många sätt, inte alltid använt sin intelligens till sånt jag vill, men hon kunde redan som liten fokusera och jag minns att hon på valpkursen kunde allt redan. Sitta, ligga, stanna kvar. Gå fot, komma på inkallning, vänta och hoppa.
Allt kunde hon... utan att interagera med andra. Det var DÄR jag slet mitt hår.
Min lilla valp som ilsket kastade sej efter alla andra hundar. Som skyggade för människor. Hur mycket vi än tränade.
Gottisen... ja, du är inte riktigt lika smart du.
Du blir för ivrig och blockerar dej och kör de trick du redan kan... sitt å ögonkontakt.
Det tog dej flera dagar att förstå att man inte kan gå IGENOM altandörrens glas utan genom öppningen :)
Men du är rar!
Nyfiken, snäll, försiktig inför nya saker. Positiv och lycklig till din läggning.  
Det smittar av sej. Vi är alla lyckligare sedan du kom. Lyckligare om än tröttare tror jag både Märta och jag kan säga med en röst.

Jag får många gamla "hundrävar" att slita sitt hår...
För jag bär dej. Du hänger på axeln som en bäbis.
Jag kramar dej, pussar dej, smeker dej mest hela tiden.
Jag jollrar och pussar magen och du älskar det.
Det är min starka övertygelse om att man så här fostrar kärleksfulla individer.
Varesej det är barn eller valpar.
Det finns ingenting som heter "för mycket kärlek."

Jag älskar dej. På ett sätt jag faktiskt inte trodde var möjligt. Mer och mer för varje dag!
Tack Kicki och Thomas för förtroendet att få visa denna vackraste av prinsar världen.

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Tycker att det låter så underbart....Får erkänna att jag saknar ett husdjur. Just nu är det inte aktuellt med en hund, men jag hade kapitulerat totalt för en Gotte...../ Magdalena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magda.... ny katt då?
      Roligt att du pladaskat för Gottemannen, jag tycker ju han är ljuvligare än ljuvligast men jag är rätt partisk. Kram

      Radera
  2. Tror absolut att det är så man gör kärleksfulla hundar. Läste någonstans "snälla hundägare får snälla hundar" tror det stämmer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dettror jag med. Man ser sånt rätt tydligt på utställningar om man tex tittar på en ras som Rottweiler. Familjerottisarna uppför sej i regel lugnt och möjligen busigt medan de "tuffa killarna" har machohundar som ska bråka o hävda sej.
      Fast... Märta "bråkar"ju med andra hundar så vad säger det om mej? ;) Kram

      Radera
    2. Det säger inget om dig då du säger att Märta alltid har gjort så. Att hon lärde sig det tidigt, att alla backade för henne trots att hon var så liten. Men att Märta är där hon är i dag, och inte strimlat lillemannen utan istället tagit sig an honom DET har med dig att göra.
      Hade hon ingen lugn, stark, äldre vovve som kunde vara en bra förebild?

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare