Snart är det farväl 2018

Nu är det bara några skälvande dagar kvar på året 2018.
Vuxna serverar barn många livslögner men det ljög dom fan inte om... detta att livet bara passerar fortare å fortare ju äldre man blir.

För min del har det varit ett år av både ock så som det ofta är.
En granne gick förbi mej å Bente härom dagen och frågade om det var en ny hund. Jag berättade, vi pratade en stund och hon avslutade med "Då får jag både beklaga och gratulera", och lite så är ju livet och de flesta år tycker jag.
Både ock.

Hösten och vintern har varit oerhört tung och jobbig av så många olika skäl.
Det är lätt hänt när man summerar att man minns det senaste bäst.
Så är det ju med allting, inte bara sinnesstämningar, utan film, musik, upplevelser, människor med.
Vi hade ju en fantastisk sommar, trots superallergi och hotspots.
Jag har aldrig blivit så brun i Sverige som i år och jag har aldrig badat så ofta som jag gjorde sommaren -18. Så gott som varenda dag hela sommaren badade jag. Ofta både på dagen och kvällen.
Och vår resa till Kos, när Mini, Noah och jag återvände till hotellet vi älskade var fantastisk. Vilken ljuvlig och dekadent vecka det var. Så full av skratt å kärlek å lek å god mat och en massa rosa drinkar.
Nästan varje dag längtar vi tillbaka, särskilt Noah som "leker Grekland" mest hela tiden.
Jag har umgåtts mer med mina döttrar detta året och kommit närmare dem alla tre.
2018 läste jag den bästa bok jag läst... Jonas Gardells Till minne av en villkorslös kärlek.
2018 såg jag den bästa tv serie jag hittills sett... Handmaids tail.
Och 2018 kom Bente in i mitt liv.

Självklart har jag då å då träffat vänner och känt kärlek och gemenskap.
Men över lag har det varit lite väl många tårar och alldeles för lite skratt.
Två vänner har dött det här året. Båda småbarnsföräldrar, både fina människor och alldeles för unga.
2018 miste jag Gottfrid. I en sorg så övermäktigt mycket större än vad jag kunde föreställa mej. Och även dess för innan var det så mycket krångel och oro kring hans hälsa stup i kvarten.
Tre viktiga relationer har skavt, krisat och gjort ont och var å en av de kriserna har stulit livslust och glädje. Ångesten kom tillbaka in i mitt liv och jag tror även "en släng" av depression. Jag fick börja med mina antidepressiva igen.
Jag har haft 4-5 förkylningsinfektioner under året och jag är i sämre kondition rent fysiskt än på länge.

Men om vi blickar framåt. Bente är här. Ingen är allvarligt sjuk. Vi svälter inte.
Det finns mycket fint som väntar. Jag tror att 2019 blir som de flesta andra år,
både sött å salt.
Det är kanske det som är att vara människa.

Hur har ditt år varit?

Gott nytt år om vi inte hörs igen för än Mikael Persbrandt (suck) ringt in det nya året.

Puss/ Asta

Ett inlägg om tid

Jag ger inga nyårslöften. Nyårsmål skrev jag ju däremot om för några inlägg sedan.
Man kan tycka vad man vill om att lova, krångla och göra sej till bara för att det är ett nytt år. Jorden snurrar i sin eviga bana kring solen och det där med dagar, veckor, månader å år är bara något vi människor hittat på.
Men jag tycker att det känns bra med nystarter och faktiskt så känner jag en viss tillförsikt om att det, trots att världsläget inte är det bästa osv, att det ska bli ett bra år.

Vad det gäller det där med nyårsmål där jag räknade upp allt ifrån att börja springa (igen) till att köpa en viss klänning så finns det vissa saker som känns mer angelägna och en sån sak är det här med att frigöra tid.
Av någon anledning så har jag brist på tid. Jag känner alltid att jag inte hinner

... ha städat hemma
... träffa dem jag älskar tillräckligt
... springa
... eller ens gå ut med hunden tillräckligt
... följa serier
... läsa böcker i den utsträckning jag skulle önska
... lära mej nya saker
... osv
Och när jag funderar på varför så har jag ingen aning. Eller jo, det har jag men jag förstår ändå inte hur all tid slukas.

Jag jobbar en rätt hög procentgrad för att jobba natt och eftersom jag sover dåligt så tillbringar jag väldigt mycket tid med att antingen ligga i sängen eller att gå runt som en zombie. Ofta är det så att jag ligger i ett mörkt rum (och svär över att jag inte sover) både hela dagen innan och hela dagen efter jag jobbat.
Jag lägger dessutom oceaner av tid på sociala medier. På att kolla uppdateringar av facebook, instagram och twitter utan att det egentligen ger mej någonting.
Det tvärtom stjäl både tid och energi.
Roligare är kanske wordfeud och 10i10 som jag spelar på telefonen men det slukar fortfarande tid.

Jag ska verkligen försöka att få bättre ordning på min sömn och jag ska drastiskt skära i min datortid. Jag vill inte släcka ner konton men jag ska verkligen göra mitt yttersta för att minska ner tiden vid datorn och med telefonen i handen.
Jag har försökt förr och misslyckats, varför är det egentligen så svårt?
Det jag tänker behålla är bloggen för den är det som ger mej mest energi.
Men jag tänker inte kolla 25 gånger om dagen om ni kommenterat något och jag skall försöka att inte lägga energi på att bli frustrerad när ni inte gör det.

Summa summarum så vill jag fördela om min tid till att leva mer i det verkliga livet och att göra saker som ger istället för tar.
Det låter enkelt... vi får väl se hur lätt det blir.

Gott nytt år kära läsare. Önskar er en härlig kväll och ett fantastiskt 2018.
Själv ska jag in i jobbubblan.

Puss/ Asta