Snart är det farväl 2018

Nu är det bara några skälvande dagar kvar på året 2018.
Vuxna serverar barn många livslögner men det ljög dom fan inte om... detta att livet bara passerar fortare å fortare ju äldre man blir.

För min del har det varit ett år av både ock så som det ofta är.
En granne gick förbi mej å Bente härom dagen och frågade om det var en ny hund. Jag berättade, vi pratade en stund och hon avslutade med "Då får jag både beklaga och gratulera", och lite så är ju livet och de flesta år tycker jag.
Både ock.

Hösten och vintern har varit oerhört tung och jobbig av så många olika skäl.
Det är lätt hänt när man summerar att man minns det senaste bäst.
Så är det ju med allting, inte bara sinnesstämningar, utan film, musik, upplevelser, människor med.
Vi hade ju en fantastisk sommar, trots superallergi och hotspots.
Jag har aldrig blivit så brun i Sverige som i år och jag har aldrig badat så ofta som jag gjorde sommaren -18. Så gott som varenda dag hela sommaren badade jag. Ofta både på dagen och kvällen.
Och vår resa till Kos, när Mini, Noah och jag återvände till hotellet vi älskade var fantastisk. Vilken ljuvlig och dekadent vecka det var. Så full av skratt å kärlek å lek å god mat och en massa rosa drinkar.
Nästan varje dag längtar vi tillbaka, särskilt Noah som "leker Grekland" mest hela tiden.
Jag har umgåtts mer med mina döttrar detta året och kommit närmare dem alla tre.
2018 läste jag den bästa bok jag läst... Jonas Gardells Till minne av en villkorslös kärlek.
2018 såg jag den bästa tv serie jag hittills sett... Handmaids tail.
Och 2018 kom Bente in i mitt liv.

Självklart har jag då å då träffat vänner och känt kärlek och gemenskap.
Men över lag har det varit lite väl många tårar och alldeles för lite skratt.
Två vänner har dött det här året. Båda småbarnsföräldrar, både fina människor och alldeles för unga.
2018 miste jag Gottfrid. I en sorg så övermäktigt mycket större än vad jag kunde föreställa mej. Och även dess för innan var det så mycket krångel och oro kring hans hälsa stup i kvarten.
Tre viktiga relationer har skavt, krisat och gjort ont och var å en av de kriserna har stulit livslust och glädje. Ångesten kom tillbaka in i mitt liv och jag tror även "en släng" av depression. Jag fick börja med mina antidepressiva igen.
Jag har haft 4-5 förkylningsinfektioner under året och jag är i sämre kondition rent fysiskt än på länge.

Men om vi blickar framåt. Bente är här. Ingen är allvarligt sjuk. Vi svälter inte.
Det finns mycket fint som väntar. Jag tror att 2019 blir som de flesta andra år,
både sött å salt.
Det är kanske det som är att vara människa.

Hur har ditt år varit?

Gott nytt år om vi inte hörs igen för än Mikael Persbrandt (suck) ringt in det nya året.

Puss/ Asta