Visar inlägg med etikett Gottfrid 2 år. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gottfrid 2 år. Visa alla inlägg

måndag 2 juni 2014

Själafridstankning i bilder


Avverkat ännu ett sånt där kväll-dag pass. Mycket att göra på jobbet, en hospitant som var mej i hasorna hela tiden å få timmars sömn i kroppen.
Det är då jag behöver det som bäst. Mina stora kärlekar- Gottfrid å havet.

 

Han älskar som bekant havet han oxå. Å jag älskar att se honom så lycklig.
Han tankar mammatid och jag Gottetid.

 

Så här tillbringar jag många, många timmar per år. I alla årstider. Blickandes ut över havet.
Ignorera min virvel som ju inte ser klok ut.

 

Älskade, älskade prins.

 

Lycka! Det är blött, det är fart och det är... lite mer blött

 

Jag är tydligen söt som socker för varför skulle annars flugorna flockas kring mej?

 

En timme var han nog i vattnet. Först längst stranden och sedan vid bryggan där det är djupt och han simmade å simmade å simmade å simmade å... (Bilderna ligger lite i oordning)

 

Simborgarmärket klappat å klart.

 

Du å jag Gottfrid. Du å jag.

 

Puss/ Asta 

fredag 23 maj 2014

Ruinerad men glad



Ny ljuvlig dag.
Jag har precis kommit in efter en kvällsrunda med Gottemannen. Det är fortfarande över 20° varmt ute och luften är tung utav doften från gräs och syren.
Helt fantastiskt.

Hela dagen har solen strålat på oss. Jag har städat av här på nedervåningen, handlat mat och ruinerat mej på blommor å den här hunden som jag inte kan avgöra om den är bedårande eller smaklös.
Förmodligen det senare men jag gillade den å hade spenderarbyxorna på.

Om man ser på i vilken takt jag haft ihjäl växter genom åren så är det ett smärre under att jag har lyckats hålla liv i fyra ungar, 4 hundar, X antal katter och femtielva hamstrar.
Det är väl nåt med klorofyllet å jag som krockar.
Fast grejen är att det känns som att jag har det i mej. Det är bara det att jag aldrig har lärt mej.
Jag avskyr att rensa ogräs och min trädgård är inte ens en trädgård, det är bara en massa gräs och kirskol. De är mej överlägsen. Jag vet inte hur man gör...
Men jag älskar att plantera, att köra fingrarna i sval jord och omsorgsfullt sätta ner plantorna till rätta.
Det finns nåt ursprungligt i att plantera.
Lite som att baka, det är samma feeling att köra ner fingrarna i rumsvarmt degspad.
Vad det lockar hos mej har jag ingen koll på.
Men jag vet att jag skulle vilja bli bättre, att jag vill lära mej.
Ge mej ditt bästa tips. Tala till mej som om jag är 6 år och inte så värst smart.
Basic nivå alltså.

Hur som helst köpte jag pelargonier i olika rosa färger. Jag köpte dahlior i orange.
Margeriter, smultron, lavendel, lobelia, nån annan grön hängväxt med lite grå blad och en stor planta med röda stora blommor.
Samtliga verkar trivas bäst i solen. Å på min altan är det nästan bara skugga.
Jag lär väl ha haft ihjäl dem allihop innan nästa vecka är slut.

Idag fyller min Gotteman år.
Två år och stora killen.
Han har blivit allt jag önskat och mer där till.
Älskar dej lilleman.

Puss/ Asta