Kvinnlig festival.

Emma Knyckare kom med förslaget om en festival bara för kvinnor efter ytterligare en festivalsommar av tafsande män. Jag tyckte det var en utmärkt idé.
Till min förtjusning så verkar det som att min stad... lilla Falkenberg... tänker anordna den och jag känner en ofantlig stolthet över det.
Kommunen VET att de kommer få kritik, men de vågar gå i bräschen för nytänkande och DET är fantastiskt!
Jag tänker mej att jag ska gå ihop med mina döttrar, kanske några andra coola katter med och jag hoppas på uppslutning av stora kvinnliga artister.
Så häftigt det vore.

Men oj oj oj vad det blir ängsligt i leden bland vita kränkta män på nätet.
Vissa kör diskrimineringskortet och ynkar över att inte de är inbjudna.
Andra lägger till rasistkortet och hävdar förmätet att de inte vill bli nekade något för att muslimerna har taskig kvinnosyn.
Men tjena Helge.

Vi pratar om EN festival. ETT tillfälle.
Måste varenda människa inkluderas i varje händelse för att det inte skall vara diskriminering?
Jag vet inte hur det är med er, men jag har varit på en massa tjejfester dit män inte är bjudna.
Jag har även haft mage att bjuda över två eller flera vänner på middag utan att samtidigt gå ut med en inbjudan till resterande kommuninvånare.
Jag har hållit barnkalas dit vuxna inte fått komma och inte en enda gång har jag blivit anmäld för diskriminering.
Ren tur må hända?

VAD? Vad är det som är så farligt med att kvinnor får en kväll eller en helg för sej själva?
Där kvinnor, säkert med lika många anledningar som individer, kan uppskatta att få vistas.
Är det verkligen nåt att gråta över?
Män har herrklubbar, herrmiddagar, porrklubbar som de går till.
Män breder ut sej, brölar, skämmer ut sej, är våldsamma, hotfulla och sexistiska på publika evenemang typ fotboll vilket gör att många kvinnor och barnfamiljer väljer att avstå.
Män tar så in i helvete mycket plats överallt och jämt å ständigt, men lipar på nätet över ett tillfälle.

Och kan vi inte en gång för alla sluta låtsas som att tafsandet, limmandet, trakasserandet handlar om nån slags "utländsk kultur."
Ni svenska män skall på intet sätt känna mindervärdeskomplex i denna gren!
Jag har blivit klämd på, avklädd med blicken av, tilltalad olämpligt, tvångskysst, tafsad på, förföljd av, fått dicpicks av, trycks emot män av olika nationaliteter men företrädesvis svenska män eftersom de är i majoritet här.
Mina döttrar å väninnor vittnar om samma sak.
"Nej!" säger svenska kränkta män.
Alltså, ursäkta min franska men vad FAN vet ni om det???

Puss/ Asta

Bekännelser från gårdagen (men garanterat pubeshårsfritt.)

Nu är ni varnade! Detta inlägg handlar alltså inte om pubeshår.

Alltså, shit pommesfritt vad jag varit sliten idag!
Det har blivit lite väl mycket partyparty för den här tantens del sista veckan och snart får jag checka in levern på rehab.

I går var vi på sommarens upplaga av "Badjävlar 2016."
Det var Peter Apelgren, Soran, Betnér, Schyffert, Nour, Knyckare, Fredrik Lindström och David Batra.
Alla var superbra och jag skrattade tills jag och mina arma magmuskler bad om nåd men allra bäst var Noir, Apelgren, Soran och ... ja, det tar emot att säga det, David Batra.
ÄR det Sveriges mest omaka par? Supergenuint trevliga David och hans Sd flirtande iskalla fru Anna?

Igår kväll blev mormor onödigt rund om fötterna.
Högst orutinerat men det händer sällan.
Jag hade varit uppe tidigt... halv sex... och jobbat hela dagen.
Glömde ta med mej käk å åt två knäckemackor med skinka utan smör.
Ja, ni hör ju...
Skyndade hem, vilade i en kvart, och försökte därefter förvandla denna trötta mormorn till partypingla sippandes på 1½ glas vin.
Cyklade iväg till förfesten, bästa vännernas dotter som jag känt hela hennes liv, och fick där en öl.
Sen en gin o tonic.
Sen två glas rosé.
Mmmm. Där någonstans hade en förnuftig människa satt stopp men vid det laget var förnuftet som bortblåst, partyhatten på och jag kände mej både urläcker och ungefär lika skojig.
Dina bröst hoppar ur u-ringningen väste väninnan.
Typ så.
Vi kom iväg, fram till scenen, och satte oss till rätta på en filt.
Maken köpte en flaska vin och på den drack jag minst hälften..
Plötsligt hade väninnans dotter handlat cider och jag fick en flaska i handen.
Att cykla hem var inte att tänka på. Väninnans son, tillika min ljuvliga gudson, körde oss hem å det var nog tur det.
Jag kräktes inte, fick inga minnesluckor, jag var inte otrevlig men säkert lite tjatig och när jag vaknade klockan 04 av att katten framförde en klagolåt vilket hon alltid gör när hon måste bajsa på lådan, gick jag upp för att kissa och kände att Jävlar, jag är full ännu!

Well well, kul som attan hade vi men jag kan inte påstå att jag minns så där jättemycket av de olika uppträdandena... mer än att jag skrattade tills magmusklerna krampade och att jag fick en kram av Betnér och en av Soran.
Eller ja, fick och fick, jag tog.
De fick mina varmaste kärleksförklaringar. "Jag äääälskar dej".
Det tror jag säkert att de blev jätteglada för.
Hmm.

10 år. 10 år MINST till jag blir lika dragen igen.

Puss/ Asta