Nu är ni varnade! Detta inlägg handlar alltså inte om pubeshår.
Alltså, shit pommesfritt vad jag varit sliten idag!
Det har blivit lite väl mycket partyparty för den här tantens del sista veckan och snart får jag checka in levern på rehab.
I går var vi på sommarens upplaga av "Badjävlar 2016."
Det var Peter Apelgren, Soran, Betnér, Schyffert, Nour, Knyckare, Fredrik Lindström och David Batra.
Alla var superbra och jag skrattade tills jag och mina arma magmuskler bad om nåd men allra bäst var Noir, Apelgren, Soran och ... ja, det tar emot att säga det, David Batra.
ÄR det Sveriges mest omaka par? Supergenuint trevliga David och hans Sd flirtande iskalla fru Anna?
Igår kväll blev mormor onödigt rund om fötterna.
Högst orutinerat men det händer sällan.
Jag hade varit uppe tidigt... halv sex... och jobbat hela dagen.
Glömde ta med mej käk å åt två knäckemackor med skinka utan smör.
Ja, ni hör ju...
Skyndade hem, vilade i en kvart, och försökte därefter förvandla denna trötta mormorn till partypingla sippandes på 1½ glas vin.
Cyklade iväg till förfesten, bästa vännernas dotter som jag känt hela hennes liv, och fick där en öl.
Sen en gin o tonic.
Sen två glas rosé.
Mmmm. Där någonstans hade en förnuftig människa satt stopp men vid det laget var förnuftet som bortblåst, partyhatten på och jag kände mej både urläcker och ungefär lika skojig.
Dina bröst hoppar ur u-ringningen väste väninnan.
Typ så.
Vi kom iväg, fram till scenen, och satte oss till rätta på en filt.
Maken köpte en flaska vin och på den drack jag minst hälften..
Plötsligt hade väninnans dotter handlat cider och jag fick en flaska i handen.
Att cykla hem var inte att tänka på. Väninnans son, tillika min ljuvliga gudson, körde oss hem å det var nog tur det.
Jag kräktes inte, fick inga minnesluckor, jag var inte otrevlig men säkert lite tjatig och när jag vaknade klockan 04 av att katten framförde en klagolåt vilket hon alltid gör när hon måste bajsa på lådan, gick jag upp för att kissa och kände att Jävlar, jag är full ännu!
Well well, kul som attan hade vi men jag kan inte påstå att jag minns så där jättemycket av de olika uppträdandena... mer än att jag skrattade tills magmusklerna krampade och att jag fick en kram av Betnér och en av Soran.
Eller ja, fick och fick, jag tog.
De fick mina varmaste kärleksförklaringar. "Jag äääälskar dej".
Det tror jag säkert att de blev jätteglada för.
Hmm.
10 år. 10 år MINST till jag blir lika dragen igen.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare