Jag kan läsa denna gången.
Förra gången för drygt 2 år sedan när jag mådde dåligt kunde jag det inte.
Jag lånade hem en massa bra böcker från biblioteket men orden flöt ihop, koncentrationen var inte där och jag blev bara ledsen och frustrerad.
Nu kan jag läsa.
Tack å lov.
Jag har precis läst ut en bok som jag fick av Ergo inför jul.
"Sarahs nyckel" av Tatiana Rosnay.
En bok som både utspelar sej i Paris men under två olika tidsperioder.
1942 och 2002.
1942 får vi följa den judiska 10 åriga flickan Sarah som gömmer och låser in sin lillebror i ett skåp i samband med att familjen brutalt arresteras av den franska polisen och förs bort.
Hon tror att hon snart skall vara tillbaka och rädda honom. Men dygnen går.
2002 Inför 60 årsdagen av Vel'd Hivees skriver Julia Jarmond, en amerikanska som är gift med en fransman och som lever i Paris sedan många år tillbaka en artikel om händelsen.
Under arbetet snubblar hon över Sarahs historia och blir allt mer personligt engagerad.
Boken var klart läsvärd. Starkast var berättelsen från 1942 som vi får följa i dåform.
Julia Jarmonds historia skrivs i jagform och det blir sällan lika bra tycker jag personligen.
Den moderna delen av historien känns mer förutsägbar och banal än den historiska.
Boken var väldigt lättläst och jag tyckte om den.
Längtade till den om kvällarna.
Men den var ingen storslagen berättarkonst.
Ibland kan jag känna... utan att förstås kunna göra det bättre själv... att historien författaren vill berätta är bättre och kunde blivit mer än vad författaren ror i land med.
Boken får 3/5.
Puss/ Asta
Nu ska jag börja läsa Bloggdalas bokcirkel bok "Öster om Heden."
