Breakdown. Det sista jag skriver om det.

 

Om man är den typen av människa som går runt och tror att man är något å lider av det så borde man verkligen testa att jobba för landstinget. Förr eller senare plockar de ur dej den illusionen.
Jag ska inte gå in på detaljer men igår slutade jag gå som katten kring het gröt.
Jag gick in till min chef och sa vad jag tyckte å tänkte och efter hennes reaktion (eller ickereaktion) på det fick jag nog.
För kollegor och patienters skull arbetade jag klart mitt arbetspass trots att jag mådde svindåligt.
Tårarna kom om å om igen och när jag kom hem sa Mini att det såg ut som om jag gråtit hela dagen.
Det hade jag nästan.
När jag kom hem hade jag ont precis överallt.
Jag tog Ibumetin för huvudvärk, Nitrospray för värk i bröstet, Atarax för oro, Zopiklon för att få sova.
Å sov gjorde jag. Stenhårt.

Nog är nog och just nu behöver jag en paus hur syster duktig jag än är.
Jag kommer att vara sjukskriven den veckan jag har rätt till utan läkarintyg och sedan får jag se.
Jag tänker sova, läsa, springa, promenera och andas. Jag tänker hänga med mina killar och jag ska kontakta facket, läkare och en terapeut.
Jag ska inte hänga allt för mycket vid datorn, jag ska inte hänga med på avslutningsmiddagen med jobbet utan jag ska försöka få distans. Tänka klart och tänka rätt.
Alla kriser är en möjlighet, det är förbannat svårt att se det mitt i stormens öga men så är det.
Vi får se vart jag hamnar. Vad som är tänkt för mej. Jag ska ta i tu med det när jag andats klart.
Jag är en psykiskt stark människa tack vare att jag har nära till mina känslor.
Jag är oerhört stresstålig så länge det handlar om "mycket att göra" men jag är allt sedan utbrändheten väldigt känslig för organisatoriskt kaos.

Detta är det sista jag skriver om jobbet på ett tag. Till de av mina kollegor som läser och i synnerhet de som går vidare till den andra avdelningen... Ta hand om er. Vi syns å hörs. I love U all.

Puss/ Asta

En inte så bra dag

 

Jag har mått väldigt bra nu ett par dagar.
Gjort vettiga saker, fattat kloka beslut och unnat mej sådant som jag mår bra av.
Det är lätt att överskatta sin styrka och underskatta krafterna i att faktiskt vara utmattad.
Jag klarar inte av konflikter. Jag klarar inte av krav. Jag klarar inte av för mycket intryck.
Konflikterna kan vara små... bagatellartade. Kraven kan vara roliga. Intrycken hög musik tex.
Jag klarar inte av det ändå...
Det stod ganska klart idag.

Jag kan inte skriva om vad det gäller riktigt.
Vill lixom prata med nära å kära IRL innan men det var nåt som väckte tankar.
Men det är nåt som kunde vara roligt.
Dessvärre är för mej är kedjan numera tankar-> grubbel -> ångest.
Jag tror inte att jag är i stånd eller i skick att fatta avgörande beslut just nu.
Tyvärr.
Jag tror att jag behöver stadga, rutin, lugn å ro.
Hur som helst har de här grubblerierna tagit mycket kraft och fokus av mej idag och jag ska... för min egen skull... fatta ett snabbt beslut.
Jag måste hur som helst och vad jag än bestämmer mej för sluta upp att vara dum mot mej själv. Att klandra/ håna mej tyst i huvudet för mina beslut.
Vi får se...
Men chanser till förändringar kommer ju hela tiden. Om man vill.

Gick å la mej efter maten.
BIG misstake.
Somnade och sov i flera timmar.
Nu känner jag mej så där loj men osömnig om ni förstår hur jag menar?!
Å vi förlorade i hockeyn oxå. Å tanden värker.
Jävla skit.

Puss/ Asta

Säkert vansinnigt trist

 

Onsdag.
Jag mår illa. Har gjort så ett par-tre dagar nu.
Inte "jätte-illa-så-jag-tror-jag-ska-kräkas" illa men molande å hela tiden.
Det kan bero på olika saker. Jag har tre teorier (å nej, graviditet är inte en av dem.)
Tanden... eller bortdragandet av tanden... som fortfarande gör ont och som sipprar lite läskigt varaktigt.
Mitt nya snus. För att spara pengar har jag övergett det där lite gulligare och mycket dyrare tjejsnuset till förmån för riktigt billigt gubbsnus. CD orginal.
Eller oxå är det att jag ökat upp T. Cipralex.
Illamående finns med bland biverkningarna och jag tror att jag med start imorgon (och på eget bevåg... igen) ska minska ner dom till vanlig dos och se vad som händer.
Att må illa hela tiden är ingen höjdare. Heller.



Idag har vi fått lite snö igen.
Men det är milt och det töar säkert bort i natt.
Sån där blöt, kramig snö... vackrare på bild än IRL.
Isflaken på det blyertsgrå vattnet är oxå hur vackert som helst.
Iphonekameran gör dem inte riktigt rättvisa, men den är smidig att ha med sej överallt.

Ännu en dag har passerat.
Jag har gjort det vanliga.
Duschat, lagat mat, tvättat, gått ut med Gottfrid.
Jag har städat makens rum oxå för att jag ville vara snäll... och för att jag behöver göra lite nytta.
Så har jag sett på tv, hängt på nätet och börjat läsa en ny bok.
Det är väl som det ska vara... när man är sjukskriven... men det blir inte så värst spännande blogginlägg av min vardag.

Puss/ Asta

Tisdag och kvällen

Läs mitt inlägg nedan istället, det är mycket viktigare. Detta är bara nonsens.

Ännu en dag i det sjukskrivna hemmet.
Jag hade som vanligt svårt att kliva upp. Ställer alltid klockan men sedan ligger jag kvar där å gosar mej med min prins och grejar med min iphone.
Utöver det blev det lite plock.
En lång och en kort hundrunda.
En snabbsväng på ICA.
Ett par kapitel i boken (snart utläst.)
Eftermiddagslur i soffan. Enkel middag på det.
Å så har jag hängt på nätet en del.
Fast jag har både klätt mej å sminkat mej med.
Jag antar att det är så dagarna ska fördrivas när man är sjukskriven.
En lagom dos av arbete och vila.

Saknar mina kollegor lite men blir matt bara av att läsa deras statusuppdateringar.
Förtvivlar över att jag inte når några av de mål jag sätter upp för mej själv.
Men klarar av att möta grannar och med stadig röst berätta om att Märta lämnat oss.
Kanske går det framåt trots allt. Med myrsteg.

Min prins är så go.
Det går inte en vaken kvart utan att jag tänker på det.
Hur kärleksfull och fin han är.
Han följer mej hack i häl, överallt.
Går jag på toa går han med.
Hänger jag tvätt lägger han sej där.
Sitter jag vid datorn ligger han vid mina fötter.
Ligger jag i soffan ligger han PÅ mej och sover.
(Inte helt bekvämt.)
Det riktigt lyser i hans ögon när jag plockar fram madrassen till kvällen.
Han älskar det... när vi ska gå å lägga oss.

Hålet efter tanden gör småont ännu.
Men inte värre än att det går att hantera med lite Alvedon då å då.
Jag sköt på tiden på måndag.
Dels vill jag inte få ont så snart igen och dels vill jag ha mer tid på att fundera.

Vad gör ni då?

Puss/ Asta

En satans blandning

 

Om jag blev inlagd på sjukhus och en sjuksköterska tittade på min medicinlista skulle jag absolut klassas som "psyksjuk."

Jag har fått uppökat min antidepressiva medicin till en rätt hög dos.
T. Cipralex 20 mg.
Jag tar till natten T. Zopiklon 7,5 mg; 0,5 st.
Å nu ville doktorn att jag ska börja med Theralen 5 dr till natten med.
Droppar Theralen känns som det ultimata tecknet.
Suck!
Jag har fått dem för att fasa ut min halva sömnpilla.
De är inget bra, beroendeframkallande.
Theralen är ur det hänseendet ofarliga. Men ett neuroleptikum.
Det känns läskigt.
Jag tog dem för nån timma sen nu och känner mej lite slö. Väldigt lugn.
Inte påverkad på nåt vis.
Och jag funderade lite på det här ordet som jag säger, halvt på skoj och halvt på allvar. Psyksjuk.
Vi sjuksköterskor gör oss ofta en första bild av patienten genom att läsa igenom medicinlistan.
Den säger en del.
Blodtrycksmediciner... högt blodtryck.
Vätskedrivande... troligen hjärtsvikt.
Frekvensreglerande... flimmer.
Inhalationer... astma el KOL.
Å hos mej då... psykmediciner.

Well... jag gör som jag blir tillsagd, förlitar mej på professionen.
Jag har ju verkligen klarat mej "så där" på egen hand.
Idag har ytterligare en dag på min sjukskrivning gått och jag tycker att jag klarat mej ganska bra.
Inga gråtattacker. Ingen ångest. Inget ältande. Inget överdrivet hängande vid datorn.
Upp i rimlig tid. Duschat. Klätt mej i riktiga kläder. Sminkat mej till och med.
Röjt av här hemma (kan ingen jävel tro nu men ett tag var det ordning), gått ut en långrunda med Gottfrid, plockat upp bajs i trädgården, ensamhetstränat Gotte å åkt till stan.
Var inne i en skoaffär (inte samma som igår) och hittade ett par vardagsskor, platta och promenadvänliga. Röda, från Tamaris som det SKREK Asta om.
700 spänn.
Men jag köpte ju fan ett par skor igår. För nästan lika mycket.
Men oj vad jag vill ha... och behöver dem.

Ikväll testar jag något jag velat prova jätte länge.
Babyfoot.
En slags plastpåsar med nån konstig gegga i som man trär på fötterna och som sedan ska sitta i TVÅ timmar.
Sen ska det ta mellan 3-5 dagar eller vad det stod på paketet innan död hud börjar lossna och man får lena fina fötter.
Nån som har testat?
Ni som inte har det kan sitta lugna i båten, jag ska redovisa det för er.

Nåt annat. Skittrist.
Jag bet sönder en tand idag.
Vad ÄR det med mitt liv egentligen?
Det bara händer sak, på sak, på sak som kostar en massa stålar.
H E L A tiden.
För att inte tala om hur RÄDD jag är för att gå till tandläkaren.
Jag går tusen gånger hellre till gynekologen.
Men jag misstänker att han inte är så bra på att laga tänder.
Blir det en rotfyllning så tror jag att jag går å hänger mej.
Bara så ni vet.

Nej, fy usch sånt ska man inte skoja om.
Det händer så jäkla mycket tragiskt i den vägen.
Läste på facebook om en "Simon" på 17 år som var försvunnen från hemmet och föräldrarna var mycket oroliga för han var deprimerad å mådde inte väl.
Han såg så skör ut på bilden Simon.
Jag fick ont i magen, jag hoppas det går väl.

Vad gör ni?
Hur mår ni?

Puss/ Asta

Lovande

 

Härlig dag så här långt.
En vän sa till mej att jag redan ser mer avslappnad ut.
Tja, det är kanske tillfälligheter, men jag känner mej lättare till mods i vetskapen om att jag får vila och samtidigt ta tag i mina problem.

Jag klev upp redan klockan 07 idag trots att klockan var ställd två timmar senare.
Drack kaffe medan Mini åt frukost, fyllde diskmaskinen och satte på en maskin tvätt, släppte ut Gottfrid och gav honom frukost.
Sen... sen gjorde jag misstaget att lägga mej med en god bok.
"Sarahs nyckel" som jag fick av söta Ergo där kring jul.
Den börjar mycket lovande men efter några kapitel gled ögonlocken igen och jag vaknade av ett ryck när en vän ringde å frågade om vi skulle gå ut med hundarna.
Då var klockan 12.
Hmmm.

Efter en stärkande å mycket blöt promenad lämnade jag in Gottfrid för ensamhetsträning och for till stan några ärenden.
Hämtade ut medicin... för tusen kronor!!!! Var i bokaffären och köpte boken "Öster om Heden" som vi skall läsa i Bloggdalas bokcirkel... och så slant jag in i skoaffären oxå mer eller mindre mot min vilja.
Gottfrid har vid det här laget käkat upp alla vår och sommarskor jag äger.
Vi snackar 6-7par.
Så jag var inte bara värd de här, jag behövde dem oxå!
Men vi säger ingenting  till maken va?
Sssshhh, det kan vara vår hemlis.

Puss/ Asta

Så blev det för Asta idag.

 
Utmattning löd domen. Oförmåga att fokusera, glömska, oförmåga till att hantera andras känslor och lidande i nuläget. 
Sjukskriven blev beskedet. I åtminstone en månad. Återbesök den 25:e februari.
För att se hur jag mår då, eventuellt arbeta halvtid ett tag.
Det känns som en evighet dit. Men jag har mycket jobb framför mej.

Mina kollegor som känner mej bäst uttryckte oro över att en sjukskrivning skulle innebära att jag satt uppe på nätterna, pimplade vin och skrev deprimerande blogginlägg för att sedan sova halva dagarna.
:) Jag får hålla med om att risken finnes. Kanske till och med är överhängande, men jag skall göra mitt allra bästa för att förvalta den här sjukskrivningen väl.

Jag ska lägga mej i tid på kvällarna och ställa klockan på morgonen så jag kommer upp.
Jag ska sköta mina mediciner och trappa ner mina sömntabletter.
Jag ska göra sådant jag mår väl av.
Gå långa rundor med hunden, umgås med människor som jag tycker om, andas mycket frisk luft. Begränsa mina timmar vid datorn och försöka att inte grubbla allt för mycket.

Puss/ Asta