Ett vredgat inlägg

 

Jodå. Jag såg på Debatt när det debatterades svensk barnfattigdom och om jag blev irriterad över Uppdrag gransknings program igår så blev jag idag riktigt arg!
Josefsson blandar fortfarande äpplen och päron enligt mitt sätt att se på det.
Jag tvivlar inte ett ögonblick på att han har ett röd själ, ett stort rättspatos och en förmåga att se den lilla människan.
Jag tvivlar faktiskt inte på det... men han döljer det ganska väl.
Han är som en jakthund som fått spår på ett rådjur och springer förbi ett oändligt antal kaniner på vägen.
Han jagar de felaktiga formuleringarna från Rädda barnen och de uppblåsta siffrorna och ser inte i sin fartblindhet att han hamnar på samma sida som de som försvarar stora klasskillnader.

Två borgliga debattörer fanns med. Ingen av dem orkade jag komma ihåg namnet på men båda sa samma sak egentligen.
Ingenting nytt, ingenting häpnadsväckande egentligen, bara ren Allianspolitik.
För ETT ska vi komma ihåg när vi diskuterar det här.
Majoriteten av Sveriges befolkning har VALT den här regeringen i två mandatperioder.
Fredrik Reinfeldt och hans partiledarkollegor har aldrig fört svenska folket bakom ljuset. Tvärtom, de har noga beskrivit hur deras politik ser ut och vad de tänker genomföra.
 
Arbetslinjen... denna omtalade... går kort ut på att motivera människor till att jobba.
Mer, hårdare och längre.
Detta skall genomföras med hjälp av piska och morötter (de föredrar att prata om just rotfrukterna, det framstår kanske som mer humant.)
Kort sagt, försvåra för människor att vara sjukskrivna. Sätt dit fuskarna (och att de sjuka drabbas ibland på vägen klämda i regelverket må så vara hänt), försvaga det fackliga arbetet och engagemanget genom att höja A-kasseavgiften och sänka och försämra A-kassan. Tvinga människor att söka arbeten de är överkvalificerade för.
Låt dem som faller emellan söka socialbidrag.
Sänk skatten för dem med arbeten. Sänk den mer för dem med höga inkomster.
Öka klassklyftorna så att människor får motivationen att söka sej ett bättre liv.
Gynna rika chefer osv så de väljer att investera i vårt land.
Låt pensionärerna skatta mer så de väljer att fortsätta arbeta.
Prioritera skattepengar så att RUT med förmån kan användas billigt av medel och överklassen.

Detta är inte någon propaganda. Något försök till att skriva en klatschig text.
Detta ÄR den politik som Alliansen gått till val på och som större delen av väljarkåren valt att anamma.
Eller hur?!
Sen om man tycker det är rätt eller rent åt helvete, om man tror på att man bygger ett starkt el ett svagt samhälle på detta vis... DET är en annan fråga.

Jag ser med förakt på den typen av politik.
Jag tror att ett samhälle mår väl av att så många som möjligt når en rimlig välfärd och att utsätta barn för att leva i en underklass... i den sk relativa fattigdomen... som nån jävla morot är befängt.
Jag blir förbannad när en borglig debattör sitter i tv och blir irriterad över att Rädda barnen mfl "bara talar om pengar, om barnbidrag, socialbidragssummor, existensminimum osv som om pengar vore det ända värdet."
Ja, men det är väl jävligt lätt att sitta och säga när man är vit man, tjock och välbeställd.
"Allt det fina i livet är gratis" lixom...
Ja, det kan man unna sej att tycka om man kan betala sina räkningar och få fram näringsriktigt käk på bordet, när ungen får gå i hockeyskola för att han så gärna vill, när man åker till Thailand över julen.
Då är det väl jävligt lätt att säga att det finaste med livet är att gå i skogen och plocka kantareller.
Denna borgliga debattör som SAMTIDIGT ser till att höja rika människors löner, att ha en chick bartender till midsommarfesten för RUT bidrag.
Ja, jag föraktar det resonemanget!
Jag föraktar därmed inte alla borgliga väljare för jag tror inte att de förstått, eller greppat el att de brytt sej om att tänka så här.
Men jag föraktar politiker som med uppsåt försätter sina svagaste medborgare i en sådan situation.

Fan vad arg jag gick å blev nu!

Puss/ Asta

Josefsson granskar barnfattigdomen.

Ja, förstås gjorde jag det.
Såg det i förväg omtalade programmet Uppdrag granskning om barnfattigdomen i Sverige. Om barnfattigdomen som inte finns i Sverige.

Skjutjärnsjournalisten Janne Josefsson.
Som en envis pittbull har han gjort sej känd och ökänd när han granskar makthavare och orättvisor.
Intervjuobjekt börjar darra bara han närmar sej.
Ibland med rätta.
Jag kan känna stor beundran för Janne Josefsson. Finns där felaktigheter så snokar han upp dem.
Men jag kan även känna mej skeptisk till honom, det är inte alltid han har på fötterna eller ens förstår förutsättningarna.
Jag har sett honom göra reportage om vården exempelvis utan att förstå vårdens förutsättningar eller villkor. Utan att bry sej om vad alternativet skulle vara.
Människor han intervjuar börjar alltid att stamma.
Att snärja in sej.
Han kan få vad som helst att se ut som just det han försöker bevisa.
Han skulle kunna få mej att framstå som värsta rasisten om han bara gav sej fan på det.

Igår var det alltså dags att granska barnfattigdomen.
Ja, det var ju så det framstod i alla fall även om jag kanske förstår att han ville visa på oegentligheter med organisationers siffror och statistik.
Det skall självklart granskas.
Självklart skall Rädda barnen, Bris och allt vad det heter granskas i hur de får in sina pengar, vad pengarna används till och vad de använder för siffror, hur de fått fram dem osv osv.
Det framkom inte riktigt i programmet tycker jag.

Att det FINNS fattiga barn i Sverige tror jag tyvärr inte vi behöver tvivla på.
I takt med utförsäkringar, ökad arbetslöshet, fler sökande till socialtjänten och till kyrkornas hjälporganisationer så finns det barn inblandade.
För definitionen att "vara fattig" i Sverige innebär det att en ensamstående med ett barn har 11453 kr och för en familj på två barn och två barn 17457 kr som skall räcka till bostad, mat, kläder och dyligt.
Att vara fattig i Sverige är inte samma sak som att vara fattig i Darfur... men fattigdom är det lika fullt.

När vi var unga, hade två barn och levde på makens lön var vi egentligen berättigade till en liten slant från socialen. Summan var så liten, förnedringen så stor att vi struntade i den.
Det var inte så att töserna gick hungriga, men det blev rätt mycket pannkakor och blodpudding.
Chips och Cola till fredagsmys hade man bara råd med i speciella undantag.
Behövde barnen till doktorn och fick mediciner som man var tvungen att hämta ut spolierade det månaden.
De fick gå på gratis aktiviteter osv.
När barnen blev större och vi bodde i hus... i medelklass Sverige... men fortfarande levde på en lön var det en PÄRS varje termin när ungarna skulle ha innetofflor och gympaskor samtidigt.
De hade lixom en jacka, ett par skor per säsong osv.
Köpta på GeKås.
Det gick absolut ingen nöd på dem, de lade sej inte hungriga och de bodde i ett litet lugnt samhälle.
Jag var ändå inte en av alla ensamstående morsor i förorten utan egen inkomst.

Snudd på dagligen hör man berättelser om det hårdare Sverige från dem som faktiskt arbetar med fattiga. Skolbespisningar, lärare, kyrkans folk, socialarbetare osv.
Att negligera det som Janne Josefsson gjorde igår känns snudd på skamligt!
Att ifrågasätta varför en ensamstående morsa i en förortslägenhet har mage att röka och ändå kalla sej fattig är bara fult.
Jag trodde Josefsson om en större insikt.
Jag trodde Josefsson om en större empati.
En vidare insikt av hur det är att leva som underklass 2013. I Sverige.

Puss/ Asta