Ljuvliga Åsa (länk här) kör en femdagarsutmaning på sin blogg. Jag hade hängt på om det inte vore så att jag redan kör två utmaningar parallellt, en om hundliv och en om litteratur.
Men... man kan väl plocka russinet ur kakan och ta den mest spännande delen om man vill?
"Bättre be om ursäkt än om lov" som min son alltid brukar säga.
Därför är här...
"Avslöja fem fördomar eller klargör fem åsikter du annars inte är så öppen med."
Börjar med att "härma" Åsa för den åsikten är så mycket jag.
En människa som stolt säger "Jag har aldrig läst en bok" eller "Jag skiter i politik" eller "Fy fan om min son skulle komma hem å vara bög" eller "Ja jag kanske är lite rasistisk" är sedan rätt körd hos mej.
Människor som kränkt hävdar sin rätt att få säga negerboll eller på allvar är rädd för att inte få sjunga nationalsången lika så.
Jag har svårt att ta hen på allvar i andra frågor med.
Att glänsa med att framstå som korkad lixom.
Jag tycker att kompetens är sexigt.
I huvudsak hos män, men det kan bero på att jag sällan tänker på kvinnor som sexiga.
I huvudsak går jag igång på "traditionell manlig kompetens" (ja, jag vet att jag tassar på skör is nu och är så jäkla... gammeldags, men fan vi vädrar ju det lite förbjudna.)
Blåställ. Sätta upp en ny vägg. Muskler som arbetar. Mod att ta sej an nåt han inte alltid gör. Ack ja.
Eftersom jag aldrig är konsekvent i mitt tänkande kan jag tillägga att jag inte tycker det nya hemmafrus idealet är hett. Nånstans.
Jag har lätt för att reflexmässigt känna alla de där vanliga fördomarna som jag egentligen föraktar.
Ung, dåligt blonderad, rökande mamma= white trash. Tjock människa i illasittande kläder som handlar chips och läsk = "ja men så klart." Unga killar med utländsk härkomst feta guldkedjor och pitbullblandningar = gangster wannabe. Osv.
Men jag svär att jag alltid tar upp de föreställningarna med mej själv, ifrågasätter dem och bannar mej.
Jag lider av klassförakt. Har lätt för att på förhand döma människor som kommer från de fiiiina kvarteren där det röstas mörkblått och finns gott om pengar.
Jag är alltid rädd för att misslyckas. Att mina framgångar i livet med god relation till mina barn, ett respektabelt hem och yrke osv skall gå förlorat.
Att jag en dag ska vara alkoholiserad, tablettmissbrukande, förgrämd och ensam och ha söpit bort allt som jag sen tonåring kämpat för att lägga distans till.
Alltid rädd för det. Aldrig på säker mark.
Vad väcker mitt inlägg för tankar?
Vågar du hänga på?
Puss/ Asta
