I en vecka har vi känt varandra nu Bente och jag.
Min allra första omplaceringshund om vi inte räknar med en gammal riesenschnauzer tik på 8 år jag tog över en gång för länge sen.
Hon blev knasig i huvudet. Om det berodde på henne eller mej vet jag faktiskt inte.
En vecka och hon är mycket räddare och osäkrare än vad jag hade trott och vad som märktes av hos uppfödaren. Det gör mej lite orolig för jag har haft en osäker tik en gång, förvisso dessutom med väldigt hög skärpa, vilket kanske är den svåraste kombon. Men även om jag älskade henne mer än allt är jag inte så sugen på samma slit igen.
Men som sagt, det är min första omplaceringshund och en del av det här osäkra kanske har just med byte av hem att göra och lägger sej?
Bente är duktig och van vid andra hundar däremot är hon nog inte så van vid människor eller social träning så bara vi boundat ihop oss lite är det där jag kommer att lägga krutet.
Hon är oxå rarare än jag kunnat ana. Älskar att sitta nära, tätt tätt och att pussas.
Väldigt tillgiven är hon. Väldigt fysisk i sin tillgivenhet.Väldigt lätt att älska.
Ett gäng framsteg har hon hunnit göra på en vecka i alla fall.
Hon sover bättre. Första natten (och dessvärre natten till igår) var väldigt orolig men annars har hon sovit bra.
Hon har så smått börjat våga leka med mej. Första dagarna backade hon från en leksak bara jag närmade mej.
Hon har lärt sej att gå i trappor och våga doppa tassarna i havet.
Hon börjar ana vad "sitt" är. Kontaktövningar går oxå framåt.
Hon har börjat vakta huset vilket jag ser som ett tecken på en viss hemmastaddhet.
Närmaste utmaningarna bortsett att hon ska sluta rygga för folk och hoppa en meter vid plötsliga ljud är att få krångelmajan att käka sin mat och träna vidare på att klotången inte är en avlivningsmanick.
Puss/ Asta
