I tredje avsnittet av Svt's spännande realityserie om när Greta och Staffan söker kärleken med hjälp av vetenskapen i Kärlekskoden talade de idag om homogami.
Studier från olika håll i världen visar tyvärr att den gamla klyschan "lika barn leka bäst" stämmer.
Lyckliga par visade sej ofta vara av liknande sort, detta gällande områden som ålder, intressen, utbildningsnivå, bakgrund och politiska värderingar.
Hur är det med dej? Hur viktigt är sådana faktorer för dej? Eller rättare sagt, hur viktigt tror du att sådana aspekter är för hur du väljer partner, vad du attraheras av och hur stora chanser er relation kommer att ha på lång sikt?
Jag tror, precis som det sas i programmet, att vi inte alltid är medvetna om hur vi väljer och varför.
Jag tror det har en del med ålder att göra. Så är det nog för mej i alla fall.
Som äldre, om jag idag skulle letat ny partner, skulle de faktorerna absolut spela in.
Inkomst och yrke känns som mindre betydelsefulla än intressen och politiska värderingar.
Jag skulle aldrig välja, eller ens bli intresserad av en man, som låg för långt bort ifrån mej själv vad det gäller det.
Att ha stark familjekänsla. Tycka om djur och i synnerhet hundar då.
Att kunna föra sej, vara hyfsat allmänbildad, intresserad av sin omvärld och socialt kompetent.
Humor. Trygghet. Att vara en självständig och självgående individ som vill dela mitt men som oxå har egna intressen.
Å så måste han ha ett socialt patos så klart. Vara röd eller åtminstone dra mot mitten.
"Givande diskussioner" skulle då passionen falnat tillsammans med mej bli infekterade gräl om han var mörkblå moderat med den typen av värderingar och syn på individen och kollektivet som det för med sej.
Sverigedemokrat är förstås uteslutet.
Allt sådant här är efter ett första intryck väldigt mycket viktigare för attraktionen än glittrande ögon eller snygg bröstmuskelatur.
Jag tror inte att jag är särskilt ensam om att känna så.
När jag iakttar par i min omgivning som lyckats hålla en stark och lång kärleksrelation så spelar sådana här faktorer in.
Vad tror du?
Bekräftar dina relationserfarenheter mina tankar (som faktiskt oxå är vetenskapliga) eller har du motsatta?
Puss/ Asta
