Homogami

 

I tredje avsnittet av Svt's spännande realityserie om när Greta och Staffan söker kärleken med hjälp av vetenskapen i Kärlekskoden talade de idag om homogami.
Studier från olika håll i världen visar tyvärr att den gamla klyschan "lika barn leka bäst" stämmer.
Lyckliga par visade sej ofta vara av liknande sort, detta gällande områden som ålder, intressen, utbildningsnivå, bakgrund och politiska värderingar.

Hur är det med dej? Hur viktigt är sådana faktorer för dej? Eller rättare sagt, hur viktigt tror du att sådana aspekter är för hur du väljer partner, vad du attraheras av och hur stora chanser er relation kommer att ha på lång sikt?
Jag tror, precis som det sas i programmet, att vi inte alltid är medvetna om hur vi väljer och varför.

Jag tror det har en del med ålder att göra. Så är det nog för mej i alla fall.
Som äldre, om jag idag skulle letat ny partner, skulle de faktorerna absolut spela in.
Inkomst och yrke känns som mindre betydelsefulla än intressen och politiska värderingar.
Jag skulle aldrig välja, eller ens bli intresserad av en man, som låg för långt bort ifrån mej själv vad det gäller det.

Att ha stark familjekänsla. Tycka om djur och i synnerhet hundar då.
Att kunna föra sej, vara hyfsat allmänbildad, intresserad av sin omvärld och socialt kompetent.
Humor. Trygghet. Att vara en självständig och självgående individ som vill dela mitt men som oxå har egna intressen.
Å så måste han ha ett socialt patos så klart. Vara röd eller åtminstone dra mot mitten.
"Givande diskussioner" skulle då passionen falnat tillsammans med mej bli infekterade gräl om han var mörkblå moderat med den typen av värderingar och syn på individen och kollektivet som det för med sej.
Sverigedemokrat är förstås uteslutet.
Allt sådant här är efter ett första intryck väldigt mycket viktigare för attraktionen än glittrande ögon eller snygg bröstmuskelatur.

Jag tror inte att jag är särskilt ensam om att känna så.
När jag iakttar par i min omgivning som lyckats hålla en stark och lång kärleksrelation så spelar sådana här faktorer in. 
Vad tror du?
Bekräftar dina relationserfarenheter mina tankar (som faktiskt oxå är vetenskapliga) eller har du motsatta?

Puss/ Asta

Kärlekskoden

 

Har ni sett den nya realityserien på SvT... Kärlekskoden?
Två singlar, Greta och Staffan, som letar efter kärleken i tv.
Det låter kanske inte helt nytt, men det ÄR ett annorlunda program.

I Kärlekskoden skall man nämligen med hjälp av vetenskap och olika psykologiska och fysiologiska tester försöka finna en lämplig partner till de medverkande singlarna.
Greta och Staffan får välja ut sina kandidater delvis utefter vissa blindtester.
Doft, röst, kroppsspråksanalyser, personlighetstester.
I allt mitt snörvlande och hostande var jag tvungen att hitta på någon annan förströelse än att bara ligga i min säng å tycka gräsligt synd om mej och då tittade jag på de första två utkomna avsnitten i serien. Nästa del kommer den 15:e maj.

Jag tycker det är spännande. Hur mycket vi tror oss veta om vad som attraherar oss och hur mycket som faktiskt är undermedvetet styrt när alla signalsubstanser kickar igång.
En annan människas doft. Omöjlig att värja sej emot då vi måste andas.
Feromoner, viktiga för djur i deras parningsritualer, kanske viktiga för människan med, det vet ni inte helt säkert.
Men dofter i allmänhet och av en annan människa i synnerhet är direkt kopplat till det limbiska systemet i hjärnan som styr vårt känsloliv. Vad vi tycker om/ inte tycker om.
En människas röst ger oss en massa information bortom könet.
Vi avgör snabbt ungefärlig ålder, noterar ev dialekter. Vad det gäller dialekter är det väl känt att de flesta av oss upplever ex norrländskan som mer trygg och förtroendeingivande än stockholmskan.
Vi kan i viss mån avgöra sociogrupp, få en vägledning i hur bildad den här människan är bara genom att lyssna på en främmande människas röst.
Utseendemässigt så finns det vissa kroppstyper och vissa anletsdrag som oavsett trender eller kulturer tenderar till att uppfattas som mer attraktiva än andra.
Symmetri är en sådan aspekt.
Men det är också så att vi ofta letar efter likheten till våra livs allra första förälskelser, i heterosexuella fall en partner som påminner om vår mamma/ pappa.
Det menar forskningen är en förklaring att påfallande många par är lika varandra.

Den mest spännande övningen de gjorde var en speeddejt.
Vad Staffan och Greta inte visste om under denna övning var att det inte var de som skulle ranka utan att en psykolog satt och bedömde kroppsspråken både hos singlarna och de olika kandidaterna under tiden.
Kvinnor och män har delvis olika gester som signalerar intresse/ attraktion.
Män sätter sej tex mer bredbent, rör på sina händer, borstar bort obefintligt skräp på axlarna. Kvinnor rättar till frisyren, tar på sina öron (som hettar till.)
Men det finns även rörelser och uppförande som är likadant för män och kvinnor vid attraktion. Hur vi ler, hur vi håller fast blickar, hur vi speglar varandras gester osv.
Otroligt spännande att se.

Se! Tycker jag. Svtplay. Ganska underhållande och en smula lärorikt på köpet.
Å kanske lär vi oss nåt om oss själva.

Puss/ Asta