Ibland blir jag uppgiven. Ja, ledsen rent av.
Jag känner en sådan vanmakt och frustration kring hur saker och ting utvecklas.
Så klart talar jag om Sverige demokraterna.
Jag försöker att förstå hur ett parti som Sd kan locka en tredjedel av den svenska valkåren?!
Jag försöker förstå, försöker tänka bortom ilska och förakt, men jag kan inte.
Alltså jag har på denna bloggen drygt 400 läsare/ dag.
Några av er borde rimligtvis sympatisera med Sverige demokraterna.
Kan ni ge mej något svar?
Någon?!
Sverige demokraterna försöker ge sken av att vara vilket parti som helst.
De försöker ge sken av att inte längre vara ett enfrågeparti utan ett parti med en helhetssyn på politikens alla frågor. Ett trovärdigt alternativ.
Jimmie Åkesson vill göra sej av med den rasistiska stämpeln.
Han skyller "enskilda yttringar" på att han inte kan ta ansvar för alla, att partiet växer för fort och att den som hyser rasistiska åsikter inte passar in i Sd.
Samtidigt, på lokal och central nivå, bloggar och twittrar Sverige demokraternas representanter om något helt annat.
Följande text är en debattartikel från Aftonbladet idag. Snälla, snälla ni... LÄS!
Vi har sett hur Sverigedemokraterna
beter sig på nätet på lokal och central nivå, vi har även sett hur de
kom undan med det. Därför startade vi bloggen ”Inte rasist, men...” för
att granska partiets företrädare. Under ett halvårs tid har vi kunnat
skriva om flertalet sverigedemokratiska företrädare på olika nivåer som
uttryckt sig mer än illa. Vi har till exempel kunnat skriva om Sven-Erik
Karlsson i Högsby som i samband med händelserna i Forserum kommenterat
på den främlingsfientliga bloggen Avpixlat att somalier borde
trakasseras i fler kommuner. Vi har också skrivit om Pär Norling som
förespråkar att islam ska totalförbjudas och om Willy Christiansson som
uttryckt att homosexualitet är orent och fel. Vi har också skrivit om
företrädare som sprider nazistisk propaganda och företrädare som säger
att islam är ett stort hot mot Sverige. Detta är bara ett par exempel
och det finns en nästan outtömlig källa att ösa ur.
Vi tycker inte att det här är särskilt märkligt. Det handlar snarare om ”monkey see, monkey do” eller en retorisk omgång av ”följa John”. När Sverigedemokraternas företrädare på högsta nivå säger saker som till exempel att islam är ett större hot mot världen än både nazism och kommunism (”...ett hot långt värre än såväl nationalsocialism som kommunism.” Richard Jomshof), eller genom att jämställa homosexualitet med tidelag och pedofili (”Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala.” Björn Söder), lägger skulden för det som hände i Forserum på somaliesvenskarna (”De måste helt enkelt anpassa sig till det svenska samhället i stället för tvärtom.” Jimmie Åkesson) eller genom att säga att utan svarta personer i USA hade KKK aldrig skapats (”Det var sannolikt en viktig faktor för framväxten”, Erik Almqvist) så får man kanske räkna med att tolkningarna på lokal nivå kan bli än grövre.
Problemet med blogginlägg som detta är att jag i huvudsak talar till redan frälsta.
De som aldrig skulle rösta på Sd.
Jag antar att om man är en övertygad Sverige demokrat så återkommer man inte titt som tätt till denna blogg.
Men om du som nu läser har röstat/ kan tänka dej att rösta på Sd så vore det intressant att höra dina åsikter om detta inlägg, om hur du ställer dej till att partitoppen uttalar sej på detta vis och vad hos dej som gör att du stödjer detta.
För mej är Sverige demokraternas partipolitiska program och ideologi helt främmande.
Jag förstår inte hur tankar som dessa kan få fäste i ett land som Sverige, trots övriga partiers misslyckande med integrationspolitiken.
Det är för mej även personligt.
En av mina bästa vänner, min utvalda bror, är homosexuell.
Min svärson är muslim.
Mina barnbarn kommer att vara andra generationens invandrare.
Flera av mina vänner kommer från andra länder.
Det är personligt!
Asta
