Linnea Claeson skrev ett inlägg på Instagram om vad det inneburit att vara flicka och kvinna. Inlägget skrev hon för flera år sedan men repriserade och det fick mej att sorgset tänka att det finns inte en enda kvinna som inte känner igen sej. Inte en enda kvinna som inte varit med om det samma eller värre.
Här är min egen genomgång. I urval, allt är inte med. En del blir tjatiga upprepande, en del har fallit i glömska. Det är personligt, rent av privat, men jag skäms inte.
Skammen är inte min att bära.
Skammen skall placeras där den hör hemma.
I samtliga fall nedan utom ett har förövaren varit man. I nästan alla fall har de varit svenska pojkar/män.
Inte för att svenska pojkar/ män är värre utan för att vi bor i Sverige och därmed är de överrepresenterade. För mej har det inte spelat nån roll.
När jag var 4-5 år var det pojkar på gården som slogs och retades och som gjorde att jag inte vågade gå ut alltid.
När jag var 6 år och gick på dagis drog pojkarna mej i håret och knuffade omkull mej och både fröknarna och mamma sa att "det var för att de tyckte om mej."
När jag var 7 och började skolan fick jag ofta höra att jag hade "n*gerläpp" och tjock rumpa.
När jag var 9 år kysste min ingifta morbror mej och tog på mina begynnande bröst medan han väste att "jag var så sexig."
När jag var 11 år fick jag springa hem från skolan, till kompisar och affären förr att killar några äldre var elaka. Man kunde bli omringad och kallad för öknamn, få mössan avsliten, bli puttad eller mulad med snö.
När jag var 12 år blev jag våldtagen av två killar fem-sex år äldre än mej.
De band fast mina handleder och turades om.
Efteråt skrattade de och klappade om mej och fick mej att känna att det var mitt fel, att jag var barnslig som blev ledsen.
Det var det året som vi var ett gäng ungar i nedre tonåren som brukade hänga hos "äckelgubben" som alltid hade porrfilmer på tv'n och som kladdade på oss. Vi fick nånstans att vara, cigaretter å sprit.
Hade en jämnårig vän som sålde sej till män, fyra-fem gånger så gamla som oss, och där jag var med som sällskap. Tack å lov var jag bara med som sällskap.
När jag var 13 år var jag hemma hos en man i tjugoårsåldern som fyllde mej med öl, satte på mej framlänges och baklänges och satte mej sedan på en spårvagn själv... där jag tuppade av.
Det var även det året som jag blev upplockad av en man... minns bara att han var "gammal" som tvingade mej runka av honom i skogen medan jag trodde han skulle våldta mej och döda mej där.
Jag blev under de här åren utsatt x flera på fester, av "vänner" när jag var för berusad att freda mej.
När jag var 14 år brukade en släkting tala om att hon drömt sexdrömmar om mej och detaljerat berätta om dessa. Samma släkting utsatte mej medan jag sov och jag vaknade av det.
När jag var 15 träffade jag min blivande man och sen dess har det mest handlat om...
Sexuella trakasserier
Ovälkommet kladdande
Män på krogen som inte tar ett nej de första 50 gångerna
Kollega som trycker upp en mot hissväggen och viskar "snusk" i örat
Rädsla att gå hem själv från krogen.
Oviljan att gå ut och springa i mörkret.
Tafsad på i en taxi.
Raggad på av en terapeut.
Tjatsex
Dicpics
Ovälkomna inviter från främmande män på sociala medier
En man som väser blattehora i telefonen efter kritiskt inlägg om Sd på bloggen.
Så här är det att vara kvinna. Alla kvinnor jag känner har sina historier att berätta. Och såvida dessa män som utsatt oss inte arbetar 24 h om dygnet med att begå sina illdåd så är det rätt många av hankön som går rejält över gränsen.
Puss/ Asta
