Preciiiiis som juni 2012.

Hemkommen från jobb, ska inom några minuter ligga till sängs för imorgon ringer "klockan" 05:00 utan barmhärtighet.
Jag ville mest säga hej. Huvudet tomt på inlägg för jag antar att ni inte orkar höra mej tjata om BB i vart enda inlägg.
Så... jag kollade bakåt i min blogghistorik. Till första året som jag bloggade här på Blogspot.
Valde dagens datum, alltså den 25:e juni 2012 och gissa vad jag skrev om då?
Jo, vädret.
Jag gnällde över vädret.
Jag hade en veckas semester kvar, det hade regnat de tidigare veckorna och smhi lovade regn även den sista.
Känns vääääldigt välbekant måste jag säga, med undantag för att jag inte har semester nu.
Men sommaren 2012 var sommaren vi hämtade hem Gottfrid som liten valp, i juli.
Vad jag minns så var det rätt härligt väder där så vi håller tummarna... håller tummarna för att även denna sommaren tar sej. Är en late bloomer som man säger om människor som blir snygga först i vuxen ålder.
Sommaren 2015 är inte vuxen ännu.

Det finns några få fördelar med kass sommar.

Det är nästan inga getingar (dessa bestialiska små monster), tror knappt jag sett en enda.
(Men å andra sidan dräller det av vidriga fästingar, tror aldrig jag plockat bort så många fästingar på hundar nåt tidigare år. Börjar så smått ångra att jag inte kört med nåt gift.)

Jag äter inte alls lika mycket glass. Glass är ju godast när det är varmt. En tre-fyra glassar har jag väl tryckt under våren till nu och det är rätt lite för att vara moi.
(Öl är oxå godast när det är varmt men dem dricker jag av nån anledning med friskt humör ändå.)

Mindre risk för malignt melanom.
(Men högre för allvarlig trötthet och depression i vinter.)

Färre drunkningstillbud.
(Vem fasen vågar bada nu? Simkunnig som icke simkunnig.)

Mer tid till att ligga inne, glo på serier å läsa böcker.
(Fast det är ju lixom höstens syssla.)

Lägre kostnader för solkräm å spontana "nu drar vi ner till stan å tar ett par öl."

Gott för Greklands knackliga ekonomi
(Svenskarna vallfärdar väl ditt nu kosta vad det kosta vill.) 

Bättre sömn när det är svalt och skönt i sovrummet.

Färre nya rynkor.

Äsch, jag kan inte lura mej själv, förmodligen inte er heller. Så jag går å lägger mej.
Sov sött.

Puss/ Asta

I går...

... torterade jag två småungar i duschen (åtminstone uppförde de sej så.)

... gick jag dryga milen i alldeles för tunna kläder.

... gjorde jag mitt yttersta för att på ett vänligt sätt undvika ett fyllo som absolut ville hälsa på min hund.

... träffade jag de tre bockarna bruse

... och de tre små grisarna

...  å Petronella (ni vet Askungens avundsjuka plastsyrra) med för stora fötter.

... fick jag mina fiskar varma och höra att "mormor är dum!"

... satt jag vid ett bord på en lekplats å frös i en timma medan två sockerungar inte åt sin lunch.

... gick jag å la mej för att läsa lite klockan halv sex och sov som en stock till nio på kvällen.

Det har varit intensiva men jätte mysiga dagar.
Mamma var här måndag till onsdag och på onsdagen kom stora dottern med lilla Ängla.
Ett redan belamrat hus blev än mer kaoartat men vi hade det fint.
Så roligt att se de små kusinernas lycka över varandra.
Änglas fascination till sin morfar.
Hon är en sån söt liten brutta. Finlemmad, försiktig, blyg och smart.
Pratar massor. 

Idag är allt tvärtom.
Lugnt, tyst och jag tar allt som det kommer.
Maken är på firmafest, Mini och Noah sover, jag lagar middag bara till mej.
Alla andra har/ ska äta.
Det bjuds årets första matjessill, nypotatis och gräddfil.

Puss/ Asta

Tror fan man blir deprimerad

Mamma är här. Jag älskar henne och jag har själv bett om att hon ska komma men nu börjar det gå mej på nerverna.
Nej, jämfört med hur många mammor kan vara (man har ju hört...) så är hon egentligen inte alls särskilt besvärlig.
Hon skall aldrig mästra, fostra, lägga sej i. Hon begär väldigt lite.
Men hon måste som de flesta andra gäster underhållas och hon tar sej inte för någonting själv.
Och när vädret är... som ju alla märker att vädret är... och lockar det inte direkt till större utflykter heller.
Man kan liksom inte fika, äta mat och klappa på hunden hur länge som helst.
Noah är en viss distraktion men inte heller han hur länge som helst.
Mamma är inte särskilt lättpratad, hon är vimsig (pre dement?) och glömmer ständigt vad hon har sagt varpå hon upprepar sina favoritanekdoter hela tiden.
Men... vi har sett "Mig äger ingen", hon hade inte sett den och jag såg den gärna igen.
Jag vidhåller att den är en av... kanske den allra bästa... film jag sett.
Så. Fruktansvärt. Bra.

Alltså, den här jävla våren...
Jag är vansinnigt väderberoende. Så vida inte mitt liv håller på att rasa samman så mår jag alltid gott och är nöjd med det lilla bara solen skiner.
Detta ständiga regnande, blåsande, iskalla vindar gör mej deprimerad. I synnerhet eftersom det är dyrbara semesterdagar som tickar iväg. På måndag börjar jag jobba igen och det är lixom... över med semestern 2015.
Seriöst såg jag massor av människor på stan idag klädda för november!
I vinterjackor. Några med vantar.
Och trots att jag inte själv var klädd så kan jag säga att de var inte överklädda. På nåt vis.

Vi nordeuropéer är på många vis ett skonat privilegierat folk. Danmark, Sverige, Norge brukar ligga på topplaceringarna bland världens lyckligaste folk. Vi har (hyfsad) rättvisa, jämställdhet och ekonomiskt välstånd. Inga större naturkatastrofer. Inga krig.
Men vi är ju samtidigt extremt tåliga. Solen skiner och mörkret lättar några stackars månader per år.
Då ska ALLT hända.
Då ska vi få färg på våra kroppar, vi skall vara sociala, grilla, hänga på uteserveringar.
Vi ska umgås, vara utomhus, bada och dricka rosé.
Juni, juli, augusti då jäklar ska kvoterna fyllas så vi orkar med en lååååång seg vinter med inomhussittande och tvtittande och arbetande.
Och så levererar inte sommaren!
Så regnar dagar och veckor bort.
Ja, men det tror fan man blir deprimerad, det är ju inte "imorgon" vi får en ny chans precis.  

Puss/ Asta