Tror fan man blir deprimerad

Mamma är här. Jag älskar henne och jag har själv bett om att hon ska komma men nu börjar det gå mej på nerverna.
Nej, jämfört med hur många mammor kan vara (man har ju hört...) så är hon egentligen inte alls särskilt besvärlig.
Hon skall aldrig mästra, fostra, lägga sej i. Hon begär väldigt lite.
Men hon måste som de flesta andra gäster underhållas och hon tar sej inte för någonting själv.
Och när vädret är... som ju alla märker att vädret är... och lockar det inte direkt till större utflykter heller.
Man kan liksom inte fika, äta mat och klappa på hunden hur länge som helst.
Noah är en viss distraktion men inte heller han hur länge som helst.
Mamma är inte särskilt lättpratad, hon är vimsig (pre dement?) och glömmer ständigt vad hon har sagt varpå hon upprepar sina favoritanekdoter hela tiden.
Men... vi har sett "Mig äger ingen", hon hade inte sett den och jag såg den gärna igen.
Jag vidhåller att den är en av... kanske den allra bästa... film jag sett.
Så. Fruktansvärt. Bra.

Alltså, den här jävla våren...
Jag är vansinnigt väderberoende. Så vida inte mitt liv håller på att rasa samman så mår jag alltid gott och är nöjd med det lilla bara solen skiner.
Detta ständiga regnande, blåsande, iskalla vindar gör mej deprimerad. I synnerhet eftersom det är dyrbara semesterdagar som tickar iväg. På måndag börjar jag jobba igen och det är lixom... över med semestern 2015.
Seriöst såg jag massor av människor på stan idag klädda för november!
I vinterjackor. Några med vantar.
Och trots att jag inte själv var klädd så kan jag säga att de var inte överklädda. På nåt vis.

Vi nordeuropéer är på många vis ett skonat privilegierat folk. Danmark, Sverige, Norge brukar ligga på topplaceringarna bland världens lyckligaste folk. Vi har (hyfsad) rättvisa, jämställdhet och ekonomiskt välstånd. Inga större naturkatastrofer. Inga krig.
Men vi är ju samtidigt extremt tåliga. Solen skiner och mörkret lättar några stackars månader per år.
Då ska ALLT hända.
Då ska vi få färg på våra kroppar, vi skall vara sociala, grilla, hänga på uteserveringar.
Vi ska umgås, vara utomhus, bada och dricka rosé.
Juni, juli, augusti då jäklar ska kvoterna fyllas så vi orkar med en lååååång seg vinter med inomhussittande och tvtittande och arbetande.
Och så levererar inte sommaren!
Så regnar dagar och veckor bort.
Ja, men det tror fan man blir deprimerad, det är ju inte "imorgon" vi får en ny chans precis.  

Puss/ Asta