Kom igen å hjälp mej bli en bättre människa.

 

Jag har rätt länge haft dåligt samvete över min köttkonsumtion.
Mitt dagliga ätande av kött är en av flera saker jag gör men som med regelbundenhet pockar på nåt ömt inuti.
Vi äter enorma mängder kött i västvärlden och det är inte hållbart för klimatet.
Priserna blir dessutom allt lägre. När jag var liten var kycklingfilé och fläskfilé "fin" mat, mat som man åt vid festliga tillfällen.
Nu kostar det typ 49 kr/kg.
Det säger sej själv att det priset inte bär upp kostnaden för en sund djurhållning och en human slakt.

Egentligen tycker jag inte att det är fel att äta kött.
Det är sättet vi äter kött på som jag inte kan försvara moraliskt inför mej själv.
Billigt och ofta.
Om jag visste att djuret levt ett bra liv och att det slaktats med minimalt lidande så skulle det inte vara något problem för mej.
Men nu ÄR det ju inte så.

Sedan en tid tillbaka äter jag bara svenskt kött.
Det som fick mej att avstå från det billigare danska köttet var informationen om hur suggor hela sitt liv fick ligga fixerade, något som är godkänt i alla EU länder men inte förekommer i Sverige.
Så ja, då har jag betalat de där 20-30 kr mer/ kilo för att få kött från svenska gårdar.
Men så här om dagen lyssnade jag på en dokumentär på P1 som handlade om "den sista resan"... slaktnäringen i Sverige.
De flesta djur slaktas på stora slakterier som finns fördelade över landet.
Även om transporttiderna med levande djur är kortare än på många andra håll inom Europa så kan de var uppåt 8 timmar.
Slakten behöver vara så effektiv som möjligt, vilket kräver en strid ström av djur.
Elfösare får då användas för att få djuren dit man vill. På led.
Det är smärtsamt och det skapar stress och rädsla hos ett djur.
Ibland hinns slakten inte med samma dag och djuren tvingas sova över på slakteriet. De föses ihop med främmande djur.
För ex grisar som lever i flockar och inom hierarkier skapar det stor stress och leder till slagsmål.
Under själva sövandet av grisar så görs de medvetslösa med hjälp av koldioxid.
De är då i grupper. Panik utbryter när de andas in gasen.
De trampar på varann för att försöka fly. Det hela kan ta uppemot en minut.
Under dokumentären fick man höra ljuden!
Programmet tog även upp att det fanns mindre "eko slakterier" där ett djur i taget slaktades. Där det togs hänsyn till djurets beteende, väntade in djuret till det kom på rätt plats och kvickt gav dem en stöt över huvudet som fick dem att omedelbart bli medvetslösa.
Men sånt är sällsynt. Å kostar så klart väldigt mycket mer pengar.

Alltså SKA man äta kött så ska man bannemej veta vad man gör oxå.
Jag tvingade mej att lyssna på dessa ljud.
Å någonstans där kände jag att nej, det här kan jag inte längre rättfärdiga för mej själv.
Jag är djurvän. Jag är humanist.
Så!
Jag kommer inte förändra mej från en dag till en annan. Men jag tänker försöka att äta allt mindre kött och när jag unnar mej kött köpa från små lantgårdsbutiker som kan garantera att hela kedjan gått schysst till alt köpa vilt kött.
Men!
Jag behöver er hjälp. Jag är inte särskilt mycket för grönsaker.
Jo, sallad som tillbehör men ni vet böner å sånt.
Jag behöver tips... massor av tips... på goda vegetariska maträtter.
Pajer. Piroger. Röror.
Tips på bra proteiner.
Inspiration. Hejarrop.
Kom igen nu!!!

Hur ser ni andra på köttätande?

Puss/ Asta

Saker jag har dåligt samvete över...

 

Det finns många saker man jag gör som jag känner dåligt samvete över.
Misshandlar maken å så där när jag blir arg.
Nej, jag bara skojar.
Det har jag inte dåligt samvete över :)

Nej, men visst är det så, eller är det bara jag?
Att vi gör saker som inte känns helt rätt i magen eller som vi inte fullt ut kan försvara.

En sån där sak är maten jag handlar. Kött då framför allt.
Av klimatmässiga skäl borde vi alla äta mindre mängd kött rent generellt.
Nöja oss med att äta kött var tredje dag eller nåt sånt.
Ju pankare jag är desto mer avkall gör jag dessutom på maten och köttet som jag köper.
Jag kan inte rättfärdiga för mej själv att köpa billig kycklingfilé som inte bär sina egna kostnader. Eller kött från andra länder. Med transporter och med en djurhållning som inte är okej.
Helst skulle jag vilja köpa kött från någon gårdsbutik. Där jag som konsument inte bara vet att köttet är från Halland utan exakt vilken gård det är ifrån. Att jag själv kan kontrollera att djuren har det bra.
Men min ekonomi... eller min prioritet... ligger inte så att det är möjligt.
I stället blir det ofta dansk fläskytterfilé för 59 kr kilot.

Billiga kläder är en annan sak som jag har dåligt samvete över.
Detta slit och släng samhälle.
En billig klädtrasa för en hundring eller två som jag egentligen inte behöver och som gör mej lycklig just i den stund jag bär hem den.
Ett tygstycke som någon fattig människa har sytt under urusla förhållanden för en skitlön.
Jag har ju egentligen kläder som jag skulle kunna leva på i säkert 10 år.
Jag behöver inte någonting.

Flyg och onödig bilkörning.
Det är samma där. Hur kan vi egentligen rättfärdiga det här med att åka på semesterresor i flygplan som bara spyr ut gifter i atmosfären?
Sjuka Moder jord.
Bara för vårt nöjes skull. För att vi vill ha en vecka eller två med sol å bad.
Å hur många gånger kör jag inte bilen in till stan både tre å fyra gånger?
För att jag ska handla. Glömt nåt att handla. Hämta å lämna ungar. Osv.
För att inte tala om att man faktiskt kunde åka kollektivt till jobbet.
Men nä, det är för omständligt med en buss att passa å en liten promenad till och från bussen.

Vi i vårt land har dragit vinstlotten i livets tombola.
Sverige är ett av världens absolut rikaste och tryggaste länder.
Demokrati, fritt från större naturkatastrofer, samhälleliga skyddsnät, inga krig.
Jag har dåligt samvete över hur lite jag bidrar till dem som inte är lika lyckligt lottade.
Jag har ett fadderbarn. Vi betalar en liten slant till Greenpeace och ännu en till Läkare utan gränser. Men det är småpengar. Kanske 250-300 kr i månaden.
Egentligen tycker jag det vore rimligt att jag åtminstone skänkte bort lika mycket pengar som vi "roar" oss för... dvs älkohol, chips, prenumerationer, onödig konsumtion.
Att dela den summan 50/50 mellan nöje-välgörenhet.
Å i vardagen. Hur illa känns det inte i magen att på fredag eftermiddag komma på stan bärandes på Lindexpåsar, god mat, systembolagskassar och gå förbi tiggare?
Tyst och med blicken stadigt fäst framför sej.

Och så vidare. Och så vidare.
Jag lägger rätt mycket tankeverksamhet på detta onda samvete men jag GÖR väldigt lite åt det. Jag bara tänker. Å det är som bekant inte tanken som räknas.
Vad känner du dåligt samvete över?

Puss/ Asta