Trädgårdsnisse

 

Nä, jag är verkligen ingen trädgårdsnisse.
Jag är en asfaltsunge ut i fingerspetsarna.
Men egentligen tror jag att det handlar mer om att jag inte kan. Inte vet hur man gör. Å att allt är så hopplöst eftersatt.

Idag var vi i alla fall ute hela familjen.
Jag, maken, Mini, svärsonen och Gottfrid.
Maken röjde i carporten och förberedde för den stora mus saneringen.
Vi har nämligen gissningsvis 56437 stycken möss i vårt förråd.
Hela hösten å vintern har de bott där.
Levt på 30 kg säckar med hundmat och i övrigt gjort det som möss är bäst på.
Det vill säga, skitit och förökat sej.
Själv klippte jag lite på buskarna som är utmed altanen och som brett ut sej såpass att det knappt går att gå ut. Jag skrapade bort ogräs som växte utanför staketet och sopade upp löv i massor.
Jag plockade hundskit å bröt samtliga naglar.
Svärsonen tog sej oxå ann ogräs och fyllde i gropar som Gottfrid grävt upp.
Mini satt mest och var rädd för insekter.
Hon är en liten prinsessa den tösen, trots att hon är född på landet.

Jag skulle inte tro att någon kommer bli imponerad över min trädgård.
"Misskött och vildvuxen" är nog snarare begrepp som skulle flyga genom folks huvuden.
Men jämfört med innan blev det en enorm förändring på några timmars arbete.
Å så härligt att vara utomhus tillsammans i solen (även om vinden är kall) och göra saker å ting ihop.
Svärsonen är en rekordenlig pojk som fått uppfostran hemifrån att kunna jobba hårt när alla hjälps åt.

Egentligen tycker jag inte om perfekta trädgårdar. Lika lite som jag tycker om perfekta hem. Det får gärna se lite vildvuxet ut. Jag älskar min häck som aldrig är klippt och som räcker halvvägs till himmelen.
Det är insynsskyddat och jag kan spatsera runt här naken om jag vill utan att en käft ser det.
Det får gärna växa lite ogräs men inga jäkla rabatter.
Nej fullt med krukor istället där det kan blomma.
(Tre dagar tills jag glömmer att vattna.)
En trädgård är till för att njutas i.
Jag ser så många som inte gör annat än arbetar i sin.
Gräver å klipper å trimmar å krattar å rensar.
Jag vill grilla korv, spela kub, kasta boll med hunden, dricka vin och sola mej.
Det är varför jag bor i hus och inte i lägenhet.

Puss/ Asta 

En asfaltsflickas rop på hjälp

 Jag växte upp bland asfalt och betong.
Var en harig liten unge som inte fick smutsa ner mej och hade en mamma som ABSOLUT inte gjorde det.
På sin höjd plockade jag en å annan bukett blommor.

Nu bor jag i motsatsen till min uppväxt.
Vi har stor trädgård och det är ängar å åkrar runt omkring oss.
En mardröm för en gräsallergiker som mej skulle man kanske kunna tycka, men jag älskar verkligen att bo så här. Nära naturen.
Problemet är att jag inte är lika intresserad av trädgårdsskötsel. Framförallt så kan jag ingenting om det. Jag misstänker att mitt ointresse härstammar ur det.
Jagvet ingenting om hur man gör det enkelt för sej, hur man håller efter ogräs å sånt där.

Idag var jag iväg å shoppade mej lite blomster.
Pelagonier i vitt å rosa. En urtjusig lavendel. Murgröna och några blå blommor jag inte vet vad det är.
Jag älskar att plantera.
Att gräva ner fingrarna i den svala myllan. Ge liv. Skapa.
Att vattna är jag sämre på...
Därför varar liv sällan särskilt länge i Astas trädgård.

Är det någon som känner sej manad att ge mej några bra latemanstips för hur man tuktar ogräs eller på andra enkla sätt får en mysig trädgård så hojta gärna till i en kommentar.

Puss/ Asta