Barnförbjudet inlägg

 

All ära får han. Vareviga jäkla år.
I över 20 år har jag täkt upp för honom.
Handlat godis för pengar ur egen plånbok.
Burit hem det
Sorterat i högar.
Lagt i nyinköpta påskägg, för de gamla går alltid sönder.
Gömt på barnens rum.
Å sen suttit å lyssnat på barnen om hur "snäll" påskharen är.
Så oxå i år.

Allt medan han är någon annanstans och... ja, förmodligen gör det som kaniner harar gör.
Mina arma oskyldiga stackars barn...

Puss/ Asta

Påsk... är det nån hit?

 

Hoo hooo, är ni där eller är ni på väg till Blåkulla allihopa?
Hur ska ni fira påsk?
Är det en viktig högtid för er?

Själv är jag ledig. Egentligen skulle jag ha jobbat men eftersom jag arbetstränar och inte får lön så skiter jag faktiskt i det å tar ledigt.
Jag har ingen aning om hur jag ska fira påsk.
Jo lugnt å stilla och inte med nån jäkla julbordsrepris för det ids jag inte att fixa.
Inte heller har vi någon direkt tradition av påskmat i min familj. Vi måste inte nödvändigtvis käka lamm (det gör jag för övrigt aldrig för jag tycker det är supervidrigt) eller kyckling utan bara... "nåt gott."
Hur många av ungarna som kommer hem vet jag inte heller. På en direkt fråga när vi sågs på begravningen sa alla "ja, kanske" så vi får se. Får luska lite i det imorgon.
Sonen kommer i alla fall hem till stan, men om han ska bort vet jag inte.

Nåt jag däremot vet väldigt bestämt är att vi inte på några villkors vis ska gå till någon påskeld.
Jag avskyr det!
Det är kallt nästan alltid på påsk och i år är det ju lite av rekordkyla.
Att stå bland en massa halv okända människor, överförfriskade pappor och ungar som springer alldeles för nära elden och huttra sej blå om läpparna... nej, det klarar jag mej bra utan.

Påsk är faktiskt ingen viktig tradition för mej.
Kanske den minst viktiga, men det är nåt skönt med såna där opretentiösa helger oxå.
Ägg brukar vi käka några fler än vanligt och påskägg med godis brukar "barnen" få. Sonen som fyller 23 år protesterar högt om man föreslår att nu kan han kanske ta sitt smågodis i en vanlig påse.

Den roligaste påsken jag minns är ett år för länge sedan när ungarna var små och vi åkte och hälsade på en vän till mej i Örebro. De hade oxå en jäkla massa ungar.
Å valpar. För just då födde dom upp Dobberman och hade valpisar som kanske var en 6 veckor.
Jag har aldrig varit direkt förtjust i den rasen, gillar ju det regäla "doggiga" utseendet på hund, men de hade en liten brun valp som jag minns att jag blev lite betuttad i. Valpar är ju svåra att inte bli betuttade i vad det än är för ras.
Hur som haver hade vi en jätte mysig påsk med barn som klädde ut sej till påskgummor å samlade ihop en jäkla massa godis.
Hjärterum å stjärterum.

Puss/ Asta

Att räkna till en miljon

Jag har precis haft ett minibryt på min man.
Låste in mej på toa i 10 minuter å räknade till en miljon eller nåt sånt innan jag steg ut och M Y C K E T tydligt talade om för honom att jag finner mej inte i att han skriker på mej helt obefogat.
I synnerhet inte när jag precis lagat färdigt maten.

Det var ingenting. Ett blaha blaha tjafs där hunden skällde över något på tomten och han skriker på mej att hon är så jävla jobbig och att jag ska ta henne... trots att jag var upptagen.
Jag gör så, hunden är inne, allt är tyst men han fortsätter att ryta å gå på över hur jag alltid släpper ut henne, hur hon alltid uppför sej illa å att han (?) alltid får ta in henne."Å där tog jag min time out på dass.

Efter min toastund och min information till maken om vad som jag anser är ett accepterat beteende här hemma såg han helt förvånad ut.
Vadå är du arg?! Men jag menade ju inte... Nähä, men gapar gör du och jag tar inte sån obefogad skit.
Är det NÅT min hund lärt mej så är det just det... Ta ingen skit!
Män LÅTER ofta mycket... min man gör det i alla fall, sonen är helt annorlunda.
Han hetsar inte upp sej i onödan. Men många män gör.
Tar sej rätten att vara "irriterade" och tror sen att det inte är mer med det.
Well... tänk igen säger jag då.

Nej, vi har det hyfsat bra jag å maken just nu.
Visst min långa hemmavistelse i sjukdomens tecken börjar tära på oss.
Mycket tid tillsammans, lite lust/ork till närkontakt. Mannen vågar faktiskt inte ens komma i närheten av mej.
Det är ett bra tips till alla som har klängiga män. Simulera nåt läskigare än huvudvärk. Nåt som smittar.
Gärna TBC, vinterkräksjuka eller annat otäckt. Gonorré är ju oxå en otrevlig sjuka men kan väcka andra jobbiga diskussioner.
Ja, det förutsätter förstås att din karl är rädd för baciller, men det är nästan alla män.  Hyfsat bra som sagt även om tillrättavisningen var på sin plats.

Annars är påsken över.
Vi hade en hyfsat trevlig afton igår.
Dotter nr II kom över på middag. Sonen är ju hemma sedan några dagar. Mini med pojkvän oxå runt matbordet. Astas skrytkyckling.  Äpplepaj med glass.
Mumma.
Därefter försvann de stora barnen ut på sitt och kvar var maken å jag å ungdomarna.
Vi spelade kort hela kvällen.
Hostan?!
Jo för fan, den är kvar.
Men ont krut förgås inte så lätt.

Puss/ Asta