Visar inlägg med etikett patetiska män. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett patetiska män. Visa alla inlägg
fredag 15 maj 2020
Hål i själen...
Män köper sex hela tiden. Varje dag på året. Varje timma. Varenda minut.
1 av 10 svenska män har köpt sex säger undersökningarna.
Jag tror att det är väldigt lågt räknat. Jag tror det finns ett enormt mörkertal.
Inte alla män men vilka män som helst köper sex.
Höginkomsttagare, låginkomsttagare, högutbildade, oskolade.
Pensionärer. Lärare. Läkare. Snickare.
Kanske din man? Kanske min?
Garanterat någon vi känner.
Nyheten om att X antal män gripits i natt i en razzia mot sexköpare hade förmodligen inte gjort så stort väsen av sej om det inte vore för att en "kändis" var en av de misstänkta. Ingen kan ha undgått att vi snackar om Paulo Roberto.
Och att just han greps har ett visst pedagogiskt värde.
Jag tror nämligen det är många som på riktigt inte förstår det jag inledde med.
Att det kan vara vem som helst.
Och att det inte handlar ett skit om sex.
Paulo gör det tydligt.
Paulo har förvisso många gånger tidigare bevisat sej själv vara en mansgris när det kommer till kvinnor. Han har själv beskrivit sej som en militant antifeminist.
På så vis var det ingen överraskning.
Paulo är en medelålders man med en tjugofemårig ny kärlek som han flera gånger sista veckorna berättat om. Hur förälskade de är, vilket fantastiskt... och akrobatiskt... sex de har.
Paulo ser hyfsat bra ut. Han är rik. Han är känd. Han är vältalig och med stort kontaktnät. En driven snubbe.
Om Paulo skulle ha tröttnat på att ha fantastiskt... och akrobatiskt... sex med sin hälften så gamla flickvän så skulle han förmodligen inte ens behövt ta sej till krogen för att leta upp ett ragg. Han hade nog fixat det på macken eller ICA med.
Jag är övertygad om att det finns tiotusentals kvinnor (och en hel del män) som gärna skulle ligga med honom.
Men Paulo går inte in på ICA och firar av Don Juan leendet.
Paulo avslutar torsdagens krogrunda med att besöka en bordell dit några av världens mest utsatta kvinnor har tagits för att köpa sej ett övergrepp.
Mmmm.
Knappt har bläcket på polismannens anteckningsblock hunnit stelna innan Paulo Roberto lägger ut ett inlägg på Instagram. Inte om trafficing eller handel med utsatta kvinnor utan om hålet... hålet... han har i sin själ. Och om hur han alltid sparkar undan benen på sej själv när allt är som allra bäst. Hur allt kommer att tas ifrån honom för han är så himla självdestruktiv.
Stackarn.
Men så får han oxå en massa "hjärtan" och "styrkekramar" att värma sej med.
Tv 4 gör en intervju... och då har det alltså inte hunnit gå ett dygn sedan han greps vid den där bordellen.
Jag såg bara några minuter. Jag ORKADE verkligen inte höra Paulo Roberto breda ut sej om sej, sej, sej. Hur han svikit sej själv. Hur han gjort det smutsigaste han kunde komma på. Bara så där...
Självklart var det första gången. Det är inte bara synd om Paulo. Han har ju maximal otur med.
Paulo Roberto är bara en liiiiten liiiiten liiiiten del i detta maskineri där utsatta, fattiga kvinnor säljer sina kroppar för att de inte har något val eller för att någon lurat hit dem och tvingar dem. Det är en mångmiljardindustri.
En av tio svenska män (om vi är blåögda) och andra nationaliteter är knappast bättre.
Men Paulo kan, som den lyckade välkända machosnubben han är, tjäna till att visa att, det handlar inte om sex. Inte ett skit om att vilja ligga för då hade han gjort det, med samtycke, på sin krogrunda.
Det handlar om makt över en annan människa. Om att ha ett ego där man inbillar sej stå över andra människor. Där man ger fan i vad den stackars spillra till människa som man betalar för att använda som ett hål har varit med om, ska vara med om, känner.
Paulo har hittills hunnit prata mycket om hålet i sin själ. Jag har inte hört honom reflektera över utsatta kvinnors själar en enda gång.
Han är en solkig jävla spillra till man men han är inte ensam.
Mina styrkekramar uteblir.
Puss/ Asta
Etiketter:
hål i själen,
patetiska män,
Paulo Roberto,
prostitution,
sexköpare,
trafficking,
åka dit
lördag 9 september 2017
Händelsen

Den här videon har ni med instagramkonto säkert inte kunnat undgå.
En liten kille rusar fram och smackar till den vuxna kvinnan i rumpan.
Åsikterna om "händelsen" har rasat på nätet sedan dess.
Lady Dahmer bland annat har skrivit om det HÄR (det är även från henne jag lånat bilden.)
"Händelsen" är ingenting konstigt eller ovanligt.
Vi har alla varit med om det eller hur?
Alla vi som är flickor/ tjejer/ töser/ damer/ kvinnor/ tanter/tjejer/ brudar har upplevt det från att vi var små.
Och resonemanget från omgivningen, varesej det varit förskolefröknar eller nån på parmiddagen är "Han tyckte nog att du var fin!" Alltså underförstått, "Va inte en sån surpotta, bli glad istället."
Jag har svårt att känna nån större ilska mot den här killen på 7-8 år.
Det är självfallet inte hans fel. Vuxna människor måste sakligt förklara att det är inte okej att ta på någon annan utan att be om lov. Det finns ingenting coolt med att springa fram och vidröra en flicka/ kvinnas bröst, underliv eller rumpa.
Noll å nada. Så gör bara töntar.
Jag känner en större ilska mot alla dessa vuxna män som diskuterar saken på Instagram i termer som "Vilken pimp!", "Min framtida son!", "Kung!" osv.
För det säger något om vårt samhälle. Det förklarar varför en liten kille på 7-8 år får för sej att göra nåt så här tokigt. Han har förebilder i form av vuxna män som fostrar honom.
Okej, okej. Ni som eventuellt tycker att det här är väl inget att tjafsa om.
Jag kan hålla med om att tongångarna går bananas när det skrivs om att han "kränker" kvinnan. Jag tror inte hon blev särskilt kränkt av en snabb klapp från en sjuårshand. Men om han gjort det samma på en jämnåriga flicka då?
Handen upp på alla som blivit fasthållna på förskolan eller i skolan av killar och klämd på?
Men min fråga är, hur gamla ska killar vara när vi lär dem att det är fel att ta på tjejers kroppar? När bör vi reagera och inte fnissa, tycka det är sött och kalla honom "Kingen"?
Vid 10 år? 13 år? 18 år? 37 år? 56 år?
När exakt slutar det att vara kul?
Det ÄR aldrig kul. Pojkar skall lära sej det från start!
Vi MÅSTE sluta med boys will be boys mentaliteten nu.
För alla flickors skull men oxå för att den här sjuåriga (ish) killen ska slippa sitta på nätet om trettio år och skämma ut sej när han kommenterar en liknande händelse med "Vilken pimp."
Vad tycker ni?
Puss/ Asta
Ps. Jag må vara en surkärring nu med sjuka å allt men jag börjar bli less på ert bristande engagemang. 0 kommentarer på inlägg efter inlägg.
Jag ser ju att ni läser! Färre än förr men ca 500 st om dan ändå.
Tycker ni jag skriver om tråkiga ämnen så kom med förslag då. Jag börjar ledsna på denna envägskommunikationen.
Etiketter:
boys will be boys,
fostra pojkar,
patetiska män
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)