EN månad kvar till valet idag.
Så här dags, den 14:e september, vet vi förmodligen hur det har gått.
Det talas om "Supervalåret" och bland oss röda att "Det är nu det gäller, fyra år till med Alliansen och allt för mycket hinner bli förstört."
Maken är väldigt fackligt aktiv och han tjatar nästan hål i huvudet på mej om klassklyftor som ökat och hur facket försvagats.
Men det är sant, jag vet det...
Jag tycker att det känns som ett väldigt märkligt val än så länge.
Politiken är mer polariserad än någonsin.
Rasismen är på frammarsch, inte bara den mumlande hummande köksbordsrasismen utan den öppna.
Den som spyr ut sitt hat mot både judar och muslimer.
Men även antirasismen känns starkare än någonsin. De politiker som modigast och tydligast stått upp har gått framåt i opinionen.
Rasism och antirasism diskuteras på ett helt annat sätt än tidigare, på arbetsplatser, i familjer och bekantskapskretsar.
Rött står mot blått.
Det är ett tydligt val så till vida.
Tydligt att vi nu väljer. Ytterligare skattesänkningar och privatiseringar mot satsningar på välfärden.
Jag tycker att både Reinfeltd och Löfvén känns ljumna i sin uppgift.
Löfvén kritiserar visserligen skattesänkningar och jobbskatteavdrag men han är inte beredd att riva upp särskilt mycket av dem.
Som trogna väljare vet så funderar jag på att fortsätta mitt vänsterprasslande från EU valet och rösta på Miljöpartiet om en månad.
För att de sätter miljön först. För att de vågar tänka nytt, vägar tänka stort.
Det är tankar många skakar på huvudet åt och säger "Det går aldrig, så kan ett samhälle inte se ut."
Men så sa man en gång om Socialdemokraterna med när de byggde drömmen om rättvisa och folkhemmen.
Jag tycker dessutom att Fridolin tar fajten mot rasismen och för mänskliga värden på ett helt annat sätt än vad någon annan partiledare gör.
Men... och det är inget litet men... Miljöpartiet talar sällan om klassklyftor och rättvisa.
De är för mej ett vänsterorienterat parti men det är inte på klassklyftorna de lägger krutet och det ÄR viktigt för mej.
Med hjälp av jobbskatteavdrag, privatiseringar, försvagningar av fackförbund, uppluckrande av solidaritetens tänk bland medborgare har de rika blivit allt rikare och de fattiga allt fattigare i dagens Sverige efter 8 år av blått styre.
De arbetslösa och de sjuka som tvingats söka socialbidrag för att överleva när försäkringar... ja, för det är just försäkringar och inga jävla bidrag dragits in. Det drabbar inte bara "simulanterna"( som borgarna tänker), det drabbar deras barn.
Fattigdom, utanförskap, arbetslöshet, klassklyftor... det är näringsrik mylla för kriminalitet och brottslighet. För hopplöshet.
När valnatten sänker sej ser jag helst en stark röd-grön regering.
Jag vill ha en stark socialdemokratisk regering med grönt inflytande.
En regering där Sverigedemokraterna marginaliseras och blir utan inflytande.
Jag skulle alltså behöva två röster.
Så här tror jag att det går...
Sossarna vinner regeringsmakten men med mindre marginal än vad det sett ut som sista tiden.
De kommer få ta stöd av både Miljöpartiet och Vänstern.
Feministiskt initiativ kommer inte in, tyvärr måste jag säga, men jag tror inte de räcker.
Sverigedemokraterna får ca 11-12% Så mycket tokeri finns i det här landet.
Alla de borgliga partierna klarar sej även om det är med nöd å näppe för både Kristdemokraterna och Centern.
Hur tror du det går?
Puss/ Asta
