Jag spyr på er 10% are

 

"Sverigedemokraterna är det enda parti som säger det som folket tänker."
"Sverigedemokraterna är inte rasister, det är det enda parti som tar upp människors oro över den urartade invandringen och integrationen."
"Sverigedemokraterna är inte rasister, de vill värna Sverige och dess kultur."
"Sverigedemokraterna är som vilket annat parti som helst, det finns rötägg inom alla partier." 

Jag har hört de här argumenten och fler till LEDA.
Jag är så trött på Jimmie Åkesson och hans fotsoldater att jag kan SPY.
Än mer trött är jag på alla dessa människor som så ivrigt förnekar att Sd inte är rasister, homofober och kvinnofientliga.
Kring 10% förmodligen. Tanken gör mej illamående.

Nej, Sverigedemokraterna är inte det parti som säger vad folket tänker.
90% är trots allt fler än 10%. I Sverige ökar viljan till att ta emot flyktingar.
Det finns det många mätningar på.
(Fejkade, beställda av vänsterextremister påstår Sd.)

Jo Sverigedemokraterna är rasister. De är det och de har alltid varit det.
Minns dess bakgrund. Minns affischerna. 
Minns de DAGLIGA skandalerna som läcker ut.

Vilken kultur vill Sd bevara?
Amerikansk tecknad film från -30 talet med rasistiska nidbilder?
Rätten att säga negerboll?
Rätten att slippa 5 moskéer på tusentals kyrkor?
Vilken kultur är det som är hotad?
Tja, andra exempel vi hört är korsstygn och runstenar.
Jag känner mej inte så där väldigt hotad i att min kultur skall tas ifrån mej.

Sverigedemokraterna är inte vilket parti som helst.
I vilket parti som helst sitter inte riksdagsledarmöten som har gått omkring på stan och kallat mörkhåriga för "Babbe-åk hem" eller kvinnor för "lilla hora."
Där sitter inte skyhögt betalda riksdagsmän och vill varumärkesskydda en sajt som spyr ut hat mot invandrare och oliktänkande. Som hotar kvinnliga meningsmotståndare med våldtäkt och lägger ut barn med adresser till allmän beskådan.
I vilket parti som helst sitter inte förespråkare i kommunerna och säger saker som att det ingår i muslimernas kultur att våldta kvinnor. Att de hoppas hungerstrejkande svälter ihjäl, att han vill skjuta Zlatan, att afrikaner är duktiga på två saker-suga ut systemet och yngla av sej osv osv osv osv osv osv osv osv.
Här är dagens vidriga skandal. Eller förmiddagens kanske man ska säga för det lär komma fler.
Flera Sd politiker "gillar" att en ung, svensk kvinna som kritiserar Sd ska bli gruppvåldtagen. Ingen säger ifrån. Läs här.

10%??? Det är ta me fan vidrigt.

/ Asta

En månad kvar till supervalåret.

EN månad kvar till valet idag.
Så här dags, den 14:e september, vet vi förmodligen hur det har gått.
Det talas om "Supervalåret" och bland oss röda att "Det är nu det gäller, fyra år till med Alliansen och allt för mycket hinner bli förstört."
Maken är väldigt fackligt aktiv och han tjatar nästan hål i huvudet på mej om klassklyftor som ökat och hur facket försvagats.
Men det är sant, jag vet det...

Jag tycker att det känns som ett väldigt märkligt val än så länge.
Politiken är mer polariserad än någonsin.
Rasismen är på frammarsch, inte bara den mumlande hummande köksbordsrasismen utan den öppna.
Den som spyr ut sitt hat mot både judar och muslimer.
Men även antirasismen känns starkare än någonsin. De politiker som modigast och tydligast stått upp har gått framåt i opinionen.
Rasism och antirasism diskuteras på ett helt annat sätt än tidigare, på arbetsplatser, i familjer och bekantskapskretsar.
Rött står mot blått.
Det är ett tydligt val så till vida.
Tydligt att vi nu väljer. Ytterligare skattesänkningar och privatiseringar mot satsningar på välfärden.

Jag tycker att både Reinfeltd och Löfvén känns ljumna i sin uppgift.
Löfvén kritiserar visserligen skattesänkningar och jobbskatteavdrag men han är inte beredd att riva upp särskilt mycket av dem.
Som trogna väljare vet så funderar jag på att fortsätta mitt vänsterprasslande från EU valet och rösta på Miljöpartiet om en månad.
För att de sätter miljön först. För att de vågar tänka nytt, vägar tänka stort.
Det är tankar många skakar på huvudet åt och säger "Det går aldrig, så kan ett samhälle inte se ut."
Men så sa man en gång om Socialdemokraterna med när de byggde drömmen om rättvisa och folkhemmen.
Jag tycker dessutom att Fridolin tar fajten mot rasismen och för mänskliga värden på ett helt annat sätt än vad någon annan partiledare gör.

Men... och det är inget litet men... Miljöpartiet talar sällan om klassklyftor och rättvisa.
De är för mej ett vänsterorienterat parti men det är inte på klassklyftorna de lägger krutet och det ÄR viktigt för mej.
Med hjälp av jobbskatteavdrag, privatiseringar, försvagningar av fackförbund, uppluckrande av solidaritetens tänk bland medborgare har de rika blivit allt rikare och de fattiga allt fattigare i dagens Sverige efter 8 år av blått styre.
De arbetslösa och de sjuka som tvingats söka socialbidrag för att överleva när försäkringar... ja, för det är just försäkringar och inga jävla bidrag dragits in. Det drabbar inte bara "simulanterna"( som borgarna tänker), det drabbar deras barn.
Fattigdom, utanförskap, arbetslöshet, klassklyftor... det är näringsrik mylla för kriminalitet och brottslighet. För hopplöshet.

När valnatten sänker sej ser jag helst en stark röd-grön regering.
Jag vill ha en stark socialdemokratisk regering med grönt inflytande.
En regering där Sverigedemokraterna marginaliseras och blir utan inflytande.
Jag skulle alltså behöva två röster.

Så här tror jag att det går...
Sossarna vinner regeringsmakten men med mindre marginal än vad det sett ut som sista tiden.
De kommer få ta stöd av både Miljöpartiet och Vänstern.
Feministiskt initiativ kommer inte in, tyvärr måste jag säga, men jag tror inte de räcker.
Sverigedemokraterna får ca 11-12% Så mycket tokeri finns i det här landet.
Alla de borgliga partierna klarar sej även om det är med nöd å näppe för både Kristdemokraterna och Centern.

Hur tror du det går? 

Puss/ Asta

Supervalåret. Kvällens partiledardebatt

 

Jag har sett på partiledardebatten på Svt.
En microfördel med att vara sjuk.
Många viktiga ämnen debatterades. Skolan. Vården. Försvaret. Miljön. Jobben. Tiggeri.
Det var allt för många och stora ämnen för att på ett bra sätt hinnas med under 1 timma och 45 minuter.
Ingen fick tala till punkt. Ämnena stressades igenom. Det var svårt att få kläm på vad partierna tyckte.

Ja bortsett från Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna då förstås.
Han var föredömligt kortfattad och tydlig.
"En ansvarsfull invandringspolitik" frälser Sverige. Oavsett vad det gäller.
Pengarna som blir över räcker åt allt å alla.
Det är lite Jesus över Jimmie. Ni vet, en fisk å ett bröd...
Ingen av de övriga partiledarna ifrågasatte vad det skulle innebära för människor som flyr för sina liv om Sverige minskade sin invandring med 90%.
Över lag behandlade de honom som ett bråkigt barn som är någon annans ansvar.
Med ignorans och utan att nappa på hans små utbrott.

Jag är socialdemokrat sedan jag var barn.
Jag är uppvuxen i arbetarmiljö. Jag har en stark klasstillhörighet.
Jag var medlem i SSU som ung och jag har alltid röstat på Socialdemokraterna.
Men någonting gör ont i mej när jag hör Stefan Löfven prata.
Han är så vag, så försiktig. Han tar rygg på Alliansen i så många frågor och han flirtar med mittenpartierna om och om igen istället för att försöka bygga en stark röd-grön allians. Sträcker om och om igen ut handen mot Björklund och Lööf.
Löfven ger inga klara svar. Han verkar visionslös och talar nästan bara om vad Alliansen gjort för fel- utan att sedan vilja ändra på det.
Kanske mörkar han?
Kanske vill han så förtvivlat gärna inte skrämma bort medelklassen utan planerar steg för steg?
Risken måste vara väldigt stor att han istället skrämmer bort många sossar i min sits.
Jag hörde Magdalena Andersson tala i radion här om dagen.
Hon talade om att "Socialdemokraterna vill ta från miljonärerna och ge till pensionärerna."
Fint så. Men det visade sej handla om ca 75 kr/ mån för genomsnittspensionären.
Det skulle finansieras genom slopat jobbskatteavdrag för dem med månadslöner ÖVER 60 000 kr/mån.
På frågan varför de inte slopar avdraget för dem med 50 och 55 000 kr/ mån svarade Magdalena Andersson att "Vi vill inte skapa oro i hushållsekonomierna."
50 000 kr i månadslön. Vi pratar här om läkare. Civilingenjörer. Chefer.
Det är ETT av alla vaga och fega beslut.
Ett exempel på hur S tar rygg på Alliansen.

Jag ÄR ingen vänsterpartist. Det finns en mängd frågor där jag är oeniga med dom.
Men jag beundrar Jonas Sjöstetds patos och tydlighet.
Jag tror på hans glöd och på hans äkta engagemang precis som jag tror på Gustav Fridolin.

Håkan Juholt hade glöden. Retoriken. Hjärtat med den socialdemokratiska politiken.
Tyvärr var han inget partiledarämne. Han var allt för lite ledare, allt för impulsiv och allt för dåligt skolad in i leden.
Stefan Löfven är mer metodisk och eftertänksam. Kunnig inom arbetarrörelsen och det fackliga arbetet. Han vet hur man skapar jobb men han är ingen talare och han är otydlig och rädd.
Jag säger det igen, att sparka Mona Sahlin som hade alla nödvändiga egenskaper var nåt av det sämsta Socialdemokratin i Sverige har gjort.

Jag känner mej vilsen.
Långa stunder under debatten kände jag mej generad. Beklämd.
Jag kände mej orolig och faktiskt... faktiskt lite sorgsen.
Det känns inte alls självklart att jag lägger min röst på Socialdemokraterna i höstens val.

Så... hur klarade sej partiledarna i debatten?
Bäst tycker jag Gustav Fridolin och Fredrik Reinfeltd var.
De var tydliga, giftiga, engagerade med sin politik.
Sämst var utan tvekan Annie Lööf, där var det näst intill skämskudde större delen av kvällen ...
... för Jimmie, han är i en egen bottenliga. Han räknas inte.

Vad tyckte du?

Puss/ Asta

Supervalåret 2014. Vilket parti som helst.

 

Vilket parti som helst?
Jo men tjena. Hur många inlägg har jag skrivit på detta tema nu?
Ingen aning men då ska ni ändå veta att det finns mååååånga gånger som jag faktiskt avstått att skriva inlägg om Sverigedemokraterna och deras lakejer.

Vilket parti som helst.
Vi har hört Jimmie och hans gossar säga det så många gånger.
"Rötägg finns inom alla parti." Jo men tjena... igen.
Det finns inget etablerat parti som kommer i närheten av Sverigedemokraterna när det kommer till uttalad rasism, underförstådd rasism, hot av oliktänkande osv.

Nu senast är det den heroiska läkaren för en geriatrikavdelning på Norrlands universitetssjukhus som en tid sedan hindrade Sverigedemokraterna från att komma in på hans avdelning då han ansåg att det hindrade patientsäkerheten.
Både personal och patienter var upprörda över det ovälkomna besöket.
Jimmie Åkesson med partikamrater fick lära sej att demokrati fungerar åt två håll.
Lika mycket som Sd anser att svenskarna har rätt att rösta in ett rasistiskt parti i riksdagen lika mycket har människor rätt att inte behöva lyssna eller ta del av.

Alltihop hade kunnat vara en liten söt solskenshistoria där mod och beslutsamhet vinner över intolerans men istället har vi idag kunnat ta del av att läkaren nu är mordhotad. Såpass allvarliga hot att han varken kan vistas på sitt arbete eller i sitt hem.
Föreställ er att tvingas leva i den rädslan. I den vanmakten.
Föreställ er att något annat parti... vilket som helst, vi kan ta det parti jag tycker sämst om  bland "sjuklövern", Kristdemokraterna, att de skulle orsaka samma scenario?!
Det går inte, eller hur?
"Men, men, men..." tänker nu upprörda Sverigedemokratsympatisörer.
"Det är inte partiledningen som hotat läkaren."
Nej det är det kanske inte. Även om vi inte ska/ kan vara alldeles säkra på det med tanke på vilka virrpannor det sitter i den ledningen. Det är det kanske inte som sagt...
Men varken Socialdemokratiska, Moderaternas, Kristdemokraternas, Miljöpartiets, Centerns, Folkpartiets, Vänsterns väljare skulle NÅGONSIN agera så.
Å kring Sd's väljare händer det gång, på gång, på gång.

Vilket parti som helst.
Jo, men tjena.

För en rasistfri riksdag 2014!
TÄNK för fan den där söndan i september.

Puss/ Asta

Supervalåret: Individens frihet

 

Det förespråkas bland högermänniskor över lag... individens frihet.
Valmöjlighet, eget ansvar, att tillåtas växa utan gräns, egna val.
Liberala tankar. En gång i tiden var ju Folkpartiet liberala.
Nu vet i fan vad de är.

Individuell frihet låter ju fantastiskt. Lite som att ge jante på käften.
Men låt oss syna den där friheten en smula.
Låt oss titta på det stora föregångslandet i väst.
United States of America.
Landet där allt är möjligt. Drömmarnas land.
Allt tack vare så minimal inblandning av staten som möjligt.
Landet där skatterna är låga och du själv väljer vilken försäkring du vill betala.

Det finns ju bara ett liiiitet liiiitet problem med all den här härliga valfriheten och egenansvaret, nämligen att det är väldigt lätt att falla igenom.
Det finns en möjlighet att du i landet i väst med en svag fackrörelse tjänat så dåligt/ blivit uppsagd/ varit sjuk/ och därför tvingas välja. Ska jag avstå försäkringen och köpa mat till ungarna eller tvärtom?
I "drömmarnas land" är det lätt att falla igenom. Skyddsnätet har så stora maskor att det i princip är obefintligt.
Där behöver du inte ha råkat ut för något tragiskt som missbruk eller psykisk sjukdom (vilket faktiskt kan drabba oss alla) för att plötsligt inte ha råd med amorteringarna på ditt hus och hamna på gatan.

Individens frihet innebär på politikerspråk alltid kollektivets försvagning.
Egentligen vet alla den enkla sanningen. Tillsammans är starkare än ensam.
Detta oavsett om vi pratar sjukvård, fackrörelsen eller livet i stort.
När politiken gör maskorna på skyddsnätet större... för att ha råd att ge medborgarna mer pengar i den privata plånboken så de kan välja själva ja då ökar också risken för att människor skall falla igenom.
Minskad skatt gynnar alltid den som redan har mycket. Sänkt skatt slår alltid hårdast mot den som har minst.

Politik handlar nämligen om att välja.
Prioritera var pengarna skall hamna, var insatser skall göras, åt vilket håll ett samhälle skall gå.
Inte ens det allra hjärtevarmaste, mest omtänksamma parti med den allra innerligaste landsfadern till stadsminister kan servera oss hela kakan.
Välja.
Vart skall skattepengarna gå. Vilken ideologi ska få råda. Vilka ska vi värna.
I Sverige har vi snart haft 8 år med en blå regering.
De har... och det är inget populistiskt skitsnack av mej utan ren fakta... valt piska å morotmetoden.
"Det ska löna sej att arbeta" har Reinfeltd och Borg upprepat som ett mantra.
Underförstått och även uttalat att det ska straffa sej att inte arbeta.
Att vara sjuk. Att vara arbetslös. Att vara pensionär.
Samtliga dessa grupper har fått sämre ersättningar.
Bidrag säger Alliansen.
En redan inbetald försäkring säger de röda.
Olika sätt att se på samhället och medborgaren. Men oavsett, de som främst fått betala för dessa medvetet skapade "motiverande" klyftorna är barnen.
För får en arbetslös mamma lägre a-kassa eller en sjuk pappa försämrad sjukersättning slår det även, framförallt, mot dom.

Med individens frihet har de utsattas trygghet försämrats och urholkats.
Det är inte mycket frihet över det.
För att använda det senaste av sosseuttryck "Något håller på att gå sönder i Sverige."

Puss/ Asta