Så har jag fyllt 45.
Dagen kom och gick.
Jag tycker det är rätt skönt att den är över, den har varit jättebra, men det är något lätt ansträngt med födelsedagar. Lite christmas light ångest.
Alla tillkortakommanden, alla relationers solkighet blir lite extra klara.
Ingen dag på året är jag så beroende av kärlek. Av att bli visad kärlek,
Jag har haft mina döttrar här alla tre. Sonen jobbar och kunde inte komma ifrån.
Äldsta flickan och lilla Ängla sover över.
Solen har strålat och vi har grillat.
Å presenter har jag fått.
Oväntade och fina.
Första födelsedagspresenten fick jag av mej själv.
Mina haremsbyxor kom på posten.
Av maken fick jag en ny dator.
En ny dator!!!
Min gamla sjöng verkligen på sista versen.
Av barnen fick jag nåt helt otroligt.
Biljetter till Göteborgs operan i december när jag ska gå och se på Kristina från Duvemåla.
Jag visste inte ens att den skulle komma tillbaka!
När jag öppnade den presenten så kom tårarna.
Jag fick hejda dem, för bland tårar av tacksamhet och glädje välde även sorg fram.
Hade jag tillåtit mej att börja hade jag börjat storböla.
Det hade kanske varit en smula underligt på ett födelsedagskalas.
I natt ska jag ha nattjänsten med Noah för första gången.
Hans mamma är helt slut.
Det är inte utan att jag är lite ängslig över en sömnlös natt själv.
Jag kommer ju inte precis kunna hänga här och snicksnacka med er.
Det blir till att traska. Å vagga. Å vysha.
Vi hörs imorgon babes.
Puss/ Asta
