Den 16:e maj 2016

Dagen kom å gick. Jag fick det här fina linnet och kaffe på sängen av Mini å Noah.
Älskar det, hade nog aldrig "sett" det själv på galgen men på har det blivit mitt favoritplagg.
Känner mej fin i det.

Min vän Cissi hämtade upp mej och vi åkte in till stan för lunch.
Åt thai mat och drack en öl och det var så härligt att ses igen. Hon å jag ses så sällan, men känner varann så väl att vi är familj och samtalet tar vid där det slutade sist.
Efteråt gick vi i affärer och jag provade byxor i samma tyg som linnet.
Rätt coolt men jag hade inte råd. Provade en blus som jag sneglat på länge...


och som var döfin på (very me) men kände att jag inte hade råd med den heller.
Det blev ett linne som Big Ass Fashion tipsat om för 150 spänn och så hade jag 100 kr innestående bonus så gick det på en femtiolapp...


Tog det i svart men det syns bättre i grönt så...
Perfekt, visar klyfta men pösar över magen.
Vi hade en jättetrevlig dag tillsammans och trots att jag missade pluggtimmar var det sååå värt det.
Fick en biljett till Badjävlar i sommar av Cissi som jag verkligen ser fram emot att gå på.
Jobbade typiskt nog den kvällen och tidigt dagen därpå, men hoppas att de löser det schemaansvariga så jag kan gå.

Av maken fick jag presentkort på Indiska som jag blev glad för. Ska snart se till att göra mej ett besök dit. Och sen har jag fått så många fina hälsningar på facebook och sms. Och jag har pratat med en kär blogg och facebookvän i telefon som alltid säger så smarta och stärkande saker.
Tack alla. Det värmer <3

Annars har jag känt mej ledsen idag. Riktigt ledsen.
Jag tror det är en blandad kompott, kanske allra mest en saknad efter mina föräldrar, en sån jäkla sorg över att det är som det är. Och så min vän. Och så den här D-uppsatsen som känns övermäktig och att vara ensam med den när alla andra är två och barn som inte hört av sej...
Blandat som sagt.
Har relativt lätt för att känna oro eller lätt ångest men det är ganska sällan som jag känner mej ledsen.
Men idag har jag varit så där "jag- börjar-snart-gråta-ledsen" stora delar av dagen.  Så där att ögonen svämmar över av vissa grattishälsningar.
Inte så likt mej och himla jobbig. Jag vet inte om allt blir större för att man fyller år.
Äsch dumt i alla fall, dumt och kontraproduktivt.

Men hur som helst. Fyrtiosju år har jag blivit. Dagen har kommit och gått.
Och än är jag med. Bara det!

Puss/ Asta

Kom å gick

 

Så har jag fyllt 45.
Dagen kom och gick.
Jag tycker det är rätt skönt att den är över, den har varit jättebra, men det är något lätt ansträngt med födelsedagar. Lite christmas light ångest.
Alla tillkortakommanden, alla relationers solkighet blir lite extra klara.
Ingen dag på året är jag så beroende av kärlek. Av att bli visad kärlek,

Jag har haft mina döttrar här alla tre. Sonen jobbar och kunde inte komma ifrån.
Äldsta flickan och lilla Ängla sover över.
Solen har strålat och vi har grillat.
Å presenter har jag fått.
Oväntade och fina.

Första födelsedagspresenten fick jag av mej själv.
Mina haremsbyxor kom på posten.
Av maken fick jag en ny dator.
En ny dator!!!
Min gamla sjöng verkligen på sista versen.
Av barnen fick jag nåt helt otroligt.
Biljetter till Göteborgs operan i december när jag ska gå och se på Kristina från Duvemåla.
Jag visste inte ens att den skulle komma tillbaka!
När jag öppnade den presenten så kom tårarna.
Jag fick hejda dem, för bland tårar av tacksamhet och glädje välde även sorg fram.
Hade jag tillåtit mej att börja hade jag börjat storböla.
Det hade kanske varit en smula underligt på ett födelsedagskalas.

I natt ska jag ha nattjänsten med Noah för första gången.
Hans mamma är helt slut.
Det är inte utan att jag är lite ängslig över en sömnlös natt själv.
Jag kommer ju inte precis kunna hänga här och snicksnacka med er.
Det blir till att traska. Å vagga. Å vysha.

Vi hörs imorgon babes.

Puss/ Asta

Vm guld, födelsedag å en hemvändande son.

 

Dags för veckosummering igen då.
Lite av en snabbsammanfattning av veckans inlägg å i huvudsak där jag tar upp mat och motionsresultat.
Veckorna flyger verkligen iväg så här års... och denna veckan måste ha varit en av de bästa på väldigt, väldigt länge. Många guldkorn att spara. Till mörkare tider, till hårdare stunder.

Dieten har jag i princip slutat med. Jag tänker mej för inför onyttigheter men tankarna avslutas rätt ofta med "ja, tack." Således har det blivit både chips å starköl å kakor denna vecka.
Skit samma, jag är nöjd med min vikt nu. Nöjd i min kropp.
Jag lär inte göra någon sen modellkarriär men jag ser ut som folk gör mest å jag är frisk!
Att träna och bli stark har däremot fokus nu (så länge det varar.)
Min allergi håller sej beskedlig än så länge. Min harmoni håller i sej.

I måndags vägde jag in på 59,2 kg. Jag tog inga mått.
Gick en runda bara på 45 minuter och jobbade kvällen. Det kändes bra!

Tisdag. Sprang 3,7 km. Gick därefter samma runda och sen ytterligare en på 4 km på kvällen. Sjukt duktigt om ni frågar mej.

På onsdagen flyttade min son hem igen. Han kom å svepte in som en virvelvind med en gigantisk tvätthög. Å jag som ALLTID hånat människor som tvättar tvätten åt vuxna söner. Well, han kom åtminstone inte endast för den utan flyttade som sagt hem. Han har tagit ett studieuppehåll å lämnat storstan... för ett tag.
Jag skulle självklart helst sett att han fortsatte sina studier men jag kan inte förneka att jag trivs med "huset fullt." Jag är ju så van vid det.
Nu bor vi fem vuxna här och det enda som är lite trist med det är att bara jag å maken har inkomst... och jag en kraftigt nedsatt sådan.
Pengar har vi inte fett med precis. Men en massa kärlek.
På onsdagen var jag på lönesamtal (fullständigt meningslöst då inga potter är klara att fördela å då alla vet att det kommer handla om skitsummor.)
Jag var hos psykologen... mer givande och jag hann med att gå 45 minuter x 2.
Min bror fyllde år å det är alltid känslosamt.

Torsdag. Fyllde år själv och hade min bästa födelsedag någonsin.
Cissi var här och jag blev uppvaktad med så fina presenter.
Sverige spöade Kanada i hockey och allt var underbart!
Solen sken.
Jag gick 5 km och på kvällen sprang jag å sonen 3,9 km.

På fredan jobbade jag kväll igen. Ihop med lillebror å Marie bland annat.
Hade en bra kväll. Gick bara 30 minuter.

Lördag. Födelsekalas å babyshower med alla barnen.
Underbar dag med sol å grill å fina presenter igen.
Fick en ljuvlig tunika av Dotter nr II och en blus samt en T-shirt fr Kapp Ahl av min stora flicka.
Lycka.

Söndag... idag. Sverige vann hockey VM!!! Hemma i Globen!!!
Fantastisk känsla.
Det har regnat, vilket har varit rätt skönt idag.
Jag har tvättat en massa och lagat käk.
Jag har sprungit 4,7 km (snart klipper jag halvmilen) och blev sjukt trött!
Svimfärdig. Gick samma runda en halvtimma senare med Gottfrid i betydligt behagligare takt.

Summa summarium en fantastisk vecka.
Nästa vecka... 

Jobbar on, fr, sö.
Gottfrid fyller 1 år den 23:e maj och på lördagen (den 25:e) ska vi recensera i Bloggdalas bokcirkel.
Annars har jag inte så mycket mer planerat.

Hur har er vecka varit å hur ser veckan som kommer ut?

Puss/ Asta

Att vara tacksam

 

Inspirerad av min fina bloggkollega och vän vill jag skriva ett inlägg om tacksamhet.
Idag... eller ja, klockan är över midnatt så igår... fyllde jag 44 år.
"Hur känns det?" frågar dom som vill vara snälla. "Hur känns det att vara så gammal" frågar dom andra :) och mitt svar är samma...
Alternativet vore mycket värre.
Allt sedan min vän Lena dog inte ens 35 år gammal har jag känt tacksamhet över att få bli äldre, över att ha fått vara med ännu ett år. Även stunder när livet varit ganska svårt.

Jag har en del yngre läsare.
Till er vill jag säga... räds inte medelåldern. Räds inte att fylla 40.
Samma dag... i princip... blir du förvisso mer rynkig, gråhårigare, slappare i hullet, stelare i leder, orolig för malignt melanom... men livet blir oxå så mycket bättre.
Min bästa tid är nu!

Jag brukar vara rädd för att säga att jag är lycklig.
Jag brukar dra lite grann på det där med att erkänna att jag mår väldigt väl.
För att jag i grunden är en människa inställd på katastrofer.
För att jag är mer pessimist än optimist, även om det senare anses lite finare.
Jag är helt enkelt så himla rädd att det ska vända... att nåt hemskt ska hända... i samma ögonblick som jag uttalat orden eller ens tänkt dem.
Men nu gör jag det ändå.
Är lite wild & crazy så här på födelsedagsnatten.
Jag mår bra! Jag känner mej så tillfreds och så tacksam och det har jag gjort ganska länge nu (med mina mått iaf.)
Jag känner att jag står allt stadigare på jorden och att jag är nöjd med det jag har och eftertraktar inte en massa mer.
Inte just nu.
Inte idag.

Jag känner så klart tacksamhet över att vara född i ett av världens absolut tryggaste länder. Jag är tacksam över att ha ett hem, pengar så jag överlever, mat på bordet. Att jag lever i en demokrati. I ett av världens mest jämställda länder (trots allt.)
Jag är tacksam över att få vara kvinna. Över att ha fått bli mamma.
Tacksam över världens finaste barn. Över att ha en man som bryr sej om mej.
Tacksam över det väntade barnbarnet, över världens bästa kollegor, över mitt yrke (trots allt även här.)
Jag är tacksam över mina pärlor till vänner.
Tacksam över att ha båda mina föräldrar i livet å att älska dem. Tacksam över min fina bonusmamma Britt.
Jag är tacksam över att Märta vakar över mej vart jag än går och jag är tacksam över att få dela mitt liv med världens finaste prins.
Å över ER... tänk vd jag är glad över alla er. Som läser, som följer, som tycker att jag har något att säga, som kommenterar!

Jag är tacksam över att få vara frisk. Över att ha kommit igång med träningen.
Jag vill bli ÄNNU starkare, friskare, sundare.
Jag vill ta hand om mej å ge tillbaka till min kropp och det är så skönt att det denna gång inte handlar alls (jo, kanske pyttelite) om utseende och vikt.

För att tjata vidare är jag tacksam över att jag får må bra igen. Över att jag är påväg tillbaka in i arbetslivet och över denna fina dag.
Egentligen kanske den inte skilt sej från många andra födelsedagar, det är nog mitt mående, min känsla som gjort den till min hittills finaste födelsedag.

Sov gott.
Hade jag varit amerikan nu så hade jag skrivit and God bless you, men nu är jag svensk så då avslutar jag med... "Fan så gött att Tre Kronor spöade skiten ur Kanada."
Vilken bragd. Have a safe trip home Canadicks. :)

Puss/ Asta

Min dag i bilder

Åhhh vilken härlig födelsedag jag har haft idag!
En av de bästa jag kan komma ihåg faktiskt. Kanske den allra bästa?!
Här är lite bilder som sammanfattar dagen å allt fint som jag har fått på stora dagen.

Öppnar Minis paket. På bordet står en kärleksmums hon bakat till mej i form av ett hjärta. Hon är en sån raring.



Jag fick denna fina toppen och två par strumpbyxor av henne.
Har redan toppen i två andra färger å älskar dom.
Från HM om ni blir sugna.



Av den återvända sonen fick jag en bok. Det är lite tradition mellan oss att ge varandra litteratur. Denna var på engelska. Självklart, även om han har pausat utbildningen är han pedagog i hjärtat. Jag är ju rätt usel på engelska, ffa har jag ett lågt självförtroende gällande att tala engelska och sonen menar att bästa sättet att skaffa ett större ordförråd är att läsa.



Sen kom finaste Cissi å fikade kärleksmums å kaffe före jobbet.
Jag blev så himla glad för hennes presenter.
En ring som jag suktat länge efter och en biljett till Badjävlar.
Som jag så gäääärna ville se men inte hade råd med.
Nu ska vi gå på det. Själva. Utan karlar. Ska bli kul.
Jätte kul!



När Cissi dragit iväg så tog jag å Gottfrid en halvmilsrunda i lugn å ro utmed havet.
Det var så varmt å skönt i luften å jag doppade fötterna.
Det var INTE varmt och skönt.



Han är så vacker min prins. Så vacker och så levnadsglad.
Snart är det hans tur att fylla år och ha kalas. :)



Vardagslivet står inte still på bemärkelsedagar.
Kylen ekade tom så jag drog in å storhandlade lite.
Nu är det jobbigt tomt i plånboken men gott om mat i kyl och frys.



Mannen kom hem lagom till middagen var färdig.
Jag fick rosor och choklad.
Sämre kan en flicka ha det.
... Sämre kan en 44 årig kärring ha det oxå.



Efter mat å lite slapp men innan hockeyn drog jag och sonen ut och sprang en runda.
Det var härligt!
Svettig som fan men endorfinerna sprutar.



Nu ska jag fortsätta se matchen.

Puss/ Asta

22 år

För snart 24 år år sedan stod jag inne i en kyrka i prinsessbakelsetårtklänning och lovade älska min blivande man i nöd och lust. I glädje och i sorg. Vara honom trogen. Tills döden skiljer oss åt.
Jag var 19 år och jag hade förstås inte en aning om vilket åttagande detta var.
Nöd och lust har det minsann blivit under dessa år.
Idag skulle jag aldrig ge samma löften.
Gifta om mej, kanske om jag skiljde mej från den man jag har och blev kär på nytt.
Men lova så stora ord om evigheters evighet. Nej... det skulle jag inte.
Det finns bara en man som jag kan lova att älska till döden skiljer oss åt.
En man som kommer vara min stora kärlek tills jag slutar andas, varesej det är i morgon eller om 70 år.
Det är så klart min son (... å så kanske möjligen Gottfrid :)

Världens bästa son fyller 22 år idag.
Jag är outgrundligt stolt över honom.
Han är en lat å slarvig odåga men i övrigt världens bästa man.
Han är snäll. Kärleksfull. Ömsint. Rolig. Smart.
Han är auktoritär. Lugn. Ödmjuk. Social. Beskyddande.
Han är vacker. Händig. Omtänksam. Empatisk.
Han är vansinnigt pedagogisk och tålmodig och han kommer att bli en fantastisk lärare när han är färdig med sin utbildning.

Vi har bråkat en handfull gånger kanske.
Han har sårat mej en enda gång (å jäklar vad det sved.)
Han har helt enkelt alltid varit så himla enkel att ha och göra med.
Lugn i sitt temperament. Alltid balanserad.
Jag har aldrig egentligen haft nån anledning till oro.
Som barn var han en filosoferande ensamvarg. Som ung tonåring lite djup och skrev oroande dikter om livets meningslöshet och dödens härliga evighet. Det var ju en smula creepi... men i övrigt... han är ett solsken. En sån mjuk ung fin man utan att vara mesig någonstans.

Idag har vi ätit god mat. Nåt så enkelt som potatis, stekt kassler och löksås med mycket grädde i.
Senare ska vi käka tårta. Jag ska bara valla mina hundar först.
Hipp hipp hurra för dej min fina son. Jag  älskar dej till månen... och tillbaka igen.   

Puss/Asta

Födelsedag, presenter å sånt...

Jaha, kära vänner... då har man alltså gått å fyllt 43 år.
Hela dagen har jag varit super duper social och nu är jag nöjd men trött.
Ska alldeles strax gå å krama kudden... eller kanske min nya vän här :)

Fick en Turbo rabbit av mina sykon på jobbet.
En silver-lila liten (eller för all del rättrejäl)tystgående läckerbit som de tyckte att jag skulle ha.
Som jag var värd.

Av maken fick jag ett par kaprijeans och en rutig topp från Lindex.
Av äldsta dottern fick jag en ursöt tunika i rött och vitt från Vila och två nagellack.
Bästa Cissi gav mej ett så fint halsband med en pärlaoch en bricka som det stod "Älskad vän" på.
Mormor gav mej en tjusig orkide.
Mini en mysig temugg och en bok som jag kikat på flera gånger.

Alla kom i omgångar å vi har käkat ananaspaj och tårta hela dagen känns det som.
Först äldsta dottern som kom igår och sist Lillebror å hans sambo.
Sonen kommer i helgen och förhoppningsvis även Dotter nr II.
Den som spar hon har...
Jag har väl gått upp 5 kg under dagen men det får det vara värt. Man fyller ju inte 43 bast varje dag.


Tack alla söta som gratulerat mej här på bloggen, i facebook, via sms, brev å på andra vis.
Ni är bäst.

Puss/ Asta