Bloggtankar

Jag funderar över bloggens varande. Om jag skall satsa mer eller mindre.
Jag har ju bloggat, i stort sätt dagligen om man bortser från sista halvåret när det blivit lite glesare, under snart 10 års tid. Jag har haft lite olika bloggar, varav en var nischad om hur det var att studera, byta yrke, vara ny men i stort sätt har jag skrivit om sådant som intresserar mej. Politik, samhällsfrågor, relationer, mode, hundar och barn.
Jag har alltid skrivit i första hand för mej själv, men för den sakens skull är ni läsare inte oväsentliga.
Jag har genom åren både hyllat å skällt på er läsare. Hyllat för att jag har så gott som bara snälla läsare. Jag ser ju på andra ställen, de som under vartenda inlägg får kritik mer eller (oftast) mindre välförtjänt. Under perioder när jag skriver mkt skit om rasisterna i allmänhet och Sd i synnerhet har även jag fått min slev av gröten vad det gäller puckade kommentarer och ett å annat hot.
Men på det stora hela sköter ni er. Är snälla å rara.
Skällt på er har jag gjort i omgångar för att ni inte deltar, inte kommenterar, diskuterar eller tycker. Jag ser ju att ni är här. Jag vet att många följt mej under åratal och jag kan tycka det är en smula ofint att bara ta och inte ge nåt tillbaka.
Jämt när jag gnäller så här så brukar de som ändå kommenterar då å då höra av sej. Men ni behöver inte ta åt er. Det är inte er jag skriver till.

Hur som helst. Jag kan inte tvinga er att engagera er i kommentarsfältet.
Som alltid är det så att den enda man kan ändra på är sej själv.
Jag måste ta ställning till om det är värt jobbet att blogga dagligen och kanske få en kommentar var 5:e dag. Om jag skriver bloggen tillräckligt mycket för min egen skull. 

Sedan ett tag tillbaka är jag så himla sugen på att starta nya bloggar.
Bloggar som jag inte kommer att promota på något sätt. Anonyma bloggar där detaljer övervägs såpass noga att ingen kan känna igen mej om en bekant råkar läsa.
Jag skulle gärna vilja ta upp min barnmorskeblogg igen exempelvis.
Jag skulle även vilja ha en blogg där jag skriver om kluriga, jobbiga, ångestframkallande saker inom mina närmsta relationer. Sådant jag inte kan skriva nu av hänsyn till närstående. Jag skulle vilja berätta, dela, älta eller ventilera sådant som är jobbigt och tar mycket av min tankekraft utan att trampa någon jag delar liv med på tårna.
Kanske borde jag göra det i stället för det här?
Jag vet inte. Jag får fundera.

Jag skulle oxå vilja hitta nya bloggar att följa. Just nu har jag kanske tre stycken jag följer med glädje och resten i brist på bättre. Slängde ut frågan om tips på bloggar på min facebook för ett tag sedan. Fick en hel del svar som gick ut på samma sak... att de inte läser bloggar. Nej. *ler* Det var jag kanske inte så intresserad av.

Så. Jag har lite frågor till er.

Har ni tips på bra bloggar att följa? Motivera gärna varför du tycker den är bra.
Vill ni ha kvar den här bloggen?
Finns det något du önskar mer av eller mindre av på min blogg? 

Jag får fundera vidare och inte ta några beslut här å nu.

Nu ska jag gå å sova igen. Herre gud, när ska den här skiten vända?
Sover 16 timmar per dygn och är dödstrött åtminstone hälften av den vakna tiden.
Ni andra får ha en fortsatt härlig lördagskväll.

Puss/ Asta

Sluta blogga?

Jag har aldrig haft någon ambition om att bli Sveriges mest lästa bloggtant.
Jo, kanske när jag drog igång för hundra år sedan men inte på senare år.
Orkar inte nätverka, kommentera överallt, helst ge mej i strid med nån storbloggare eller skriva kontroversiella prylar bland deras kommentarer för att få höga läsarsiffror.
Jag har inget spännande liv, ingen unik hobby, sitter inte inne på några hemligheter som andra vill ta del av.

Det har varit fint ändå.
Att få uttrycka sina tankar i skrift, ha sin stadiga läsarkrets och få de där 4-5 kommentarerna.
Jag har känt mej tillräckligt bekräftad och uppskattad av det.
Men på senare tid har läsarsiffrorna minskat och framför allt ert tyckande kring inläggen.
Det känns jäkligt opepp att försöka komma på inspirerande inlägg (misslyckas uppenbarligen där) eller försöka pränta ner sina tankar på ett bra sätt när ändå få läser å ingen har någon som helst åsikt i frågan.

Den ständiga bloggfrågan. Bloggar jag för min skull eller för andras skull?
För just nu känner jag mej rätt less på att lägga ner tiden och ropa rakt ut i en tom cyberrymd.
Samtidigt händer det mycket i min lilla värld... med mina mått... och kanske borde jag ändå fortsätta att föra någon form av dokumentation över det?
Men om ingen bryr sej om det så kan man ju faktiskt lika gärna skriva någon form av privat dagbok?

Nej, jag tigger inte kommentarer och "snälla stanna" rader från er i detta inlägg.
Jag vill att det ska finnas ett intresse. Både att läsa och att delge tankar.
Annars fyller en blogg ingen funktion.

Jag får grunna på det. Må gott där ute i denna kalla, grå lördagen.

Puss/ Asta