Asta recenserar "Störst av allt" av Malin Persson Giolito

Jag är inte särskilt förtjust i kriminalromaner. Bortsett från Roslund & Hellströms böcker har jag kanske läst en handfull.
"Störst av allt" är ingen klassisk kriminalroman.

En skolskjutning inträffar och alla i klassrummet är svårt skadade eller döda.
I kaoset, blodet och röken sitter artonåriga Maja från ett välbärgat hem.
Hon har inte en skråma. Runt omkring henne ligger hennes döda lärare, bästa vän och pojkvän. Klasskamrater hon känner väl och som alla gjort avtryck i hennes liv.
Efter ett dygn på sjukhus förs hon till häktet i väntan på en rättegång där alla vet hur det ska gå. Kvällspressen går bananas.

"Störst av allt" är en roman om en rättegång där vi får följa med in i en svensk domstol. Den berättas av Maja, sedd och uppfattad av henne.
Romanen är väldigt spännande och välskriven på ett enkelt språk.
Men det som är mest spännande är inte morden och rättegången i sej.
Det mest spännande är hur författaren synar vår empati, våra fördomar, våra ängsligt bortsopade förväntningar.
Den största effekten får det som inte skrivs. De tankar och frågor författaren mellan raderna tvingar mej som läsare att ställa.

Jag har läst en del recensioner av den här romanen.
Det finns de som tycker att den är skittråkig och andra som tycker den är fantastisk. Över lag har den tagits emot väl.
Jag finner inte superlativ nog till den här boken.
Senast jag blev så berörd av en roman var Backmans "Björnstad"
Den är väldigt väldigt bra och jag inte bara rekommenderar dej att läsa den, jag beordrar dej!
Du vill inte missa "Störst av allt." 

Betyg: En glänsande 5:a. 

Puss/ Asta

Asta recenserar "Ditt liv och mitt" av Majgull Axelsson

 

Jag har läst Majgull Axelssons senaste roman "Ditt liv och mitt" som kom helt nyligen.

Romanen handlar om Märit. Märit som är sjuttio år, änka och journalist.
Märit som på väg hem från sin dotter oplanerat stiger av tåget i Lund där hon inte varit på femtio år. Märit som inte bara bär sina egna tankar, känslor och förebråelser utan även sin syster som dog vid födseln. Omväxlande får vi följa systrarnas dräpande och sällan snälla dialoger.
När de två systrarna föddes föddes även en bror Jonas som finns i livet och som Märit har ett mycket svalt förhållande till. Ännu en bror fanns en gång för länge sedan. Lars som var autistisk, högt älskad av deras mor men som efter hennes död gömdes och glömdes bort på Vipeholm, en anstalt för sinnesslöa.
Romanen skildrar hur utvecklingsstörda sågs på och behandlades i ett inte helt avlägset Sverige.

Så här står det på bokomslaget: "Ditt liv och mitt" är en berättelse om en systers sökande efter sanning och upprättelse om dem som inte fick vara med när svenska folket blev världsmästare i välfärd. En omskakande berättelse om hämnd, familjehemligheter och skuld. 

Jag har läst många böcker av Majgull Axelsson, alla skulle jag tro?
Axelsson är en författare, kanske den främsta vi har i vårt land, som ledigt kan blanda knivskarp realism och samhälleliga skamfläckar med lekfullhet och saga. Hon suddar ut regler för hur en berättelse skall och kan berättas och när hon är som bäst gör hon det briljant. 

"Ditt liv och mitt" är inget undantag, tvärtom. Det är en av hennes absolut bästa romaner. Fullt i klass med debutromanen "Aprilhäxan" från 1997 som så många älskat.Trots en spännande och engagerande berättelse så stannar jag emellanåt upp å blir nästan störd i mitt läsande av att Axelsson är så fantastiskt skicklig med orden.

Romanen får en 5:a av mej.
Den är en riktig pärla som jag varmt rekommenderar.

Puss/ Asta