I EU valet var jag plötsligt "otrogen" och röstade inte på partiet som jag burit nära hjärtat sedan jag var barn. Jag sympatiserade starkare med Miljöpartiet än med Socialdemokraterna i en rad viktiga frågor och jag tänkte att I ett EU val, där kan man unna sej att vara lite mer wild and crazy än i ett riksdagsval.
I hela mitt liv och var enda gång jag fått rösta har jag alltså röstat socialdemokratiskt.
Som ung var jag med i SSU.
Det är sossarnas politik och ideologi som jag kan bäst.
Men...
Likt förbannat så känner jag mej nästan övertygad om att även nästa gång, i något så heligt som ett riksdagsval, fortsätta mitt vänstrande med Miljöpartiet.
Välfärden. Skola, vård och omsorg.
Att igen arbeta för att bryta ner klasskillnader det är viktiga frågor för mej.
Frågor som jag vet att Socialdemokraterna är duktiga på.
"Vi" har en partiledare som kan det här med jobben, som värdesätter den svenska modellen högt och som till skillnad mot den här regeringen förstår vinsterna, nej nödvändigheten med starka fackförbund.
Socialdemokraterna har varit rätt kassa som oppositionsparti men de KAN det här med att regera.
Miljöpartiet kan kosta på sej att lova guld och gröna skogar.
De har aldrig behövt ta ansvar för sin politik, aldrig suttit i regeringsställning.
Jag är medveten om det. Att de är oprövade kort och det är främst där det bränner till av tvivel.
Men det som gör att jag ändå med stor sannolikhet lägger min röst på dem i höst är att jag är villig att ta risken.
Jag vill se en röd regering men med ett kraftfullt grönt inflytande.
Jag tycker inte att sossarna (eller något annat parti än Mp) tar miljön på tillräckligt stort allvar.
Miljön är den överordnade frågan för min del. Även på bekostnad av tillväxten. Även på bekostnad av jobben.
Jag tycker att Miljöpartiets syn på arbete är spännande.
Med förkortad arbetstid. Där mer tid är viktigare än högre lön.
Jag gillar deras syn på företagande, deras nytänkande över lag kring många områden och framförallt (nästan) jag vill avveckla kärnkraften.
Sist men inte minst hyser jag ett mycket stort förtroende för Fridolin.
Hur tänker ni?
Har ni bestämt er?
Vilken är valets viktigaste fråga för er?
Puss/ Asta
