Tankar kring utfrågningen av Stefan Löfven på Svt

Socialdemokraterna är ju mitt modersparti. Även om jag vänstrade med Miljöpartiet sist det begav sej. Trots att jag för första gången väldigt starkt överväger att rösta på Vänsterpartiet.
Det är mitt parti.
Och Stefan Löfven. Min magkänsla är att han är en väldigt fin människa.
En god människa, en man som vill väl.
Men. För det finns ett men här, jag tycker inte han är rätt person att leda Socialdemokraterna.
Han är för vag, för resonerande. Han böjer sej för andras åsikter, framstår lite som en kappvändare. Han är otydlig och utan visioner. Och så har karlstackarn ytterst lite karisma. Upprepat under utfrågningen var min känsla, men sätt ner foten!

Utfrågningen nu då.
Jag anser att den här regeringen har gjort ett bra jobb.
De har endast regerat 3 år med egen budget och de har fått igenom flertalet av sina vallöften. Arbetslösheten sjunker, statsskulden minskar och många viktiga rättvisereformer är genomförda.
Stefan Löfven är av outgrundlig anledning skitkass på att förmedla sina framgångar. Få svenskar vet ex att våra problem till trots, vi hör till de mest framgångsrika i världen på integration.
Problem återstår fortfarande men många frågor är komplexa och tar lång tid att åtgärda. Det finns inga mirakelkurer där man knäpper med fingrarna för att lösa vårdköer i en växande befolkning, en uttalad segregation, sjunkande skolresultat och andra stora samhällsfrågor. Sittande regering behöver mer tid på sej.
Det är min fasta övertygelse om att denna regeringen är bäst lämpad att lösa de här utmaningarna och att det är så vansinnigt viktigt att de får lov att göra det.

Reflektion 1.
Detta ständiga tjat om "höjda bensinpriser."
Om att regeringen skiter i landsbygden där man minsann måste köra bil för att det inte finns kollektivtrafik.
Och Löfven mumlar och sympatiserar utan att ge några direkta svar när sanningen är  den att a.) Vi måste minska koldioxiden och få mer förnybar energi in i transportsektorn och privatbilismen. Det får kosta därför att annars spelar ingenting annat någon roll.
b.) Ett boende i Jämtland. Eller vilken glesbygd vi nu är talar om har lägre boendekostnad än vad de som bor i storstäder och städerna kring dessa har.
Samma hus i Värmland som i Stockholm kostar åtskilliga miljoner mindre så då kanske de får ta att de inte har tunnelbana och får köra lite mer bil.
Men det vågar Löfven inte säga. Det verkar ingen politiker våga säga.

Reflektion 2.
Den nya hjärtlösa asylpolitiken. Den som inte alls är traditionell socialdemokratisk politik. I såfall hade kanske inte dess sidoorganisationer protesterat så kraftigt.
Det anstår inte en sosseregering att hindra föräldrar och barn att återförenas  för att "alla länder i Europa måste ta ansvar."
Det är för jävligt. Och om han åtminstone sagt att det är för jävligt så hade jag kanske förlåtit honom.
Ja, vi tog 2015 emot exceptionellt många flyktingar.
Det är vi som ska vara stolta och andra länder skämmas, inte tvärtom.
Det ÄR en exceptionell situation i världen med fler flyktingar än det varit sedan Andra Världskriget.
Och vad har det egentligen kostat oss? Hur har vi påverkats av dessa gigantiska flyktingströmmar som rör sej i världen? Vad har du fått försaka sedan 2015?
Nä. Precis.
Jämför med hur det ex ser ut i Libanon. I Grekland.

Reflektion 3.
Kriminalitet gror i utanförskap och fattigdom. Så är det nu. Så var det för 100 år sedan.
Vårt samhälle behöver med polis och domstolar ta krafttag mot den organiserade brottsligheten och gängen som tar över våra förorter.
Det tror jag alla partier är ense om.
Men att en socialdemokratisk partiledare lägger så lite energi på att förklara hur vi hamnat där vi hamnat genom låga skolresultat, hög arbetslöshet, deprimerande bostadsområden, stora klassklyftor DET är anmärkningsvärt.
Ska vi bara skärpa straffen så kan vi redan nu sätta igång och bygga fler fängelser. Grunden är här. Här måste man åtgärda.
Ungdomar måste återfå tron på att kunna påverka sin framtid.
Socialdemokraterna skall inte falla för frestelsen att se Moderaterna och Sverigedemokraternas lösningar på detta.

Summa summarum. Jag vill ha en socialdemokratisk regering. Helst med annat styre än Löfven. Önskar mej en ideologisk, rapp, karismatisk, debattskicklig ledare, allra helst kvinna.
Och än så länge kvarstår mitt beslut att ge Sjöstedt min röst.
Trots att han inte matchar mej fullt ut politiskt.
För att han är tydlig. För att han står upp för mina hjärtefrågor...
Solidaritet. Miljön. Minskade klassklyftor.

Och ja. Jag tror tyvärr Socialdemokraterna förlorar makten.

Vad tyckte du?

Puss/ Asta

SCB's stora partisympatiundersökning

Idag släpptes den. SCB's stora partisympatiundersökning i maj månad, 4 månader före valet.
Det är den partisympatiundersökning som bäst brukar stämma med hur rösterna fördelar sej på valdagen.
De rödgröna får tillsammans 40 procent i SCB:s mätning, mot 38,6 procent för allianspartierna. Ett problem är väl att varken S eller MP sagt sej vara villiga att fortsätta regeringssamarbetet.

Moderaterna fortsätter stadigt framåt. KD och MP får katastrofsiffror.
SD rusar framåt som tåget och S gör sitt sämsta resultat sedan allmäna val inrättades.
Alltså ungefär som jag förutspått. Jag underskattade något hur besvikna MP sympatisörer från förra året är och jag underskattade även hur många svenskar som kan tänka sej att rösta på ett rasistiskt parti men på ett ungefär har jag känt in vibbarna.

Socialdemokrater som hittills uttalat sej låter förbluffande lugna och segervissa.
Den närmaste tiden kommer en rad reformer presenteras som de förväntar sej ska blidka massorna.
Jag tror... och jag har ofta rätt i dessa "gissningar"... att de har fel.
Jag tror att en ordentlig och smärtsam självanalys vore på sin plats.
Bot och bättring.
Gör om och gör rätt.

Min analys är att Socialdemokraterna främst har gjort följande fel.

1. ) De har inte visat en tydlig vision om vad de vill för Sverige framåt.
Varför är det viktigt att Socialdemokraterna får fortsätta styra landet.

2.) Löfvens fjäskande och flirtande för L och C ses inte med blida ögon av många Socialdemokrater. Många S sympatisörer vill inte se partiet vända sej höger ut.

3.) Haveriet kring LSS har kostat många röster. Många.
Det är en relativt liten politisk fråga men den har stor känslomässig sprängkraft.

4.) Regeringen har inte på ett pedagogiskt vis redogjort för framgångarna under mandatperioden.
Men framför allt...

5.) Hoppet om att med en sträng å inhuman migrationspolitik och en kall å hård retorik kring den samma locka tillbaka väljare från SD har inte fungerat.
De lite inskränkta, smårasistiska och politiskt oinsatta väljarna lockas mer av Åkessons tydliga retorik och enkla lösningar på svåra problem än Löfvens kappvänderi.
Däremot  lämnar trogna S väljare sina sympatier av förda politik när de inte längre känner igen sej. Jag är långt ifrån ensam.
Löfven fiskar helt enkelt i fel vatten eller med fel drag.
De fula gäddorna nappar inte. Övriga fiskar flyr betet... till V eller till C i huvudsak gissar jag beroende på var i det breda Socialdemokraterna de tidigare har befunnit sej.

Jag tror inte att Socialdemokraterna vänder detta med några snygga reformer.
Jag tror det behöver blåsa kritiska och föränderliga vindar genom sosseborgen, att Löfven och hela partistyrelsen behöver avgå och att nya, mer ideologiska krafter får verka.
Och jag tror tyvärr att svenska folket behöver få känna på vad en Alliansregering, kanske till och med en SD ledd regering, kan ställa till med.

Kom ihåg den 10/9 var ni läste dessa tankar nånstans.

Puss/ Asta

Jag säger (nästan) som Jimmie

Vore jag lika oborstad och ociviliserad som Jimmie Åkesson skulle jag använt mej av hans bevingade ord fr förra valrörelsen, "Giv them hell."
Jimmie menade hela den demokratiska processen vi har efter val där det blivit minoritetsregeringar, jag menar Socialdemokratin men nöjer med att säga "Jag hoppas ni får vad ni förtjänar!"

Den nya migrations och asylpolitik som en Stefan Löfven ledd regering har klubbat igenom kan jag inte ställa mej bakom, av en enda enkel anledning- jag är socialdemokrat!
Och socialdemokrat är jag ju därför att jag tror på en politik som kännetecknas av solidaritet, omtanke om kollektivet och en känsla för att alla ska med.

Sverige har stolta socialdemokratiska traditioner av att ta ett stort ansvar i flyktingpolitiken ända sedan andra världskriget. Det har varit judar, chilenare, människor från Balkan, Iran å Irak och nu Syrien.
Socialdemokraterna har aldrig varit för öppna gränser och fri invandring.
Invandringen har reglerats på olika sätt och de som fått avslag har fått avslag men den har skett med omtanke och med generositet och vi, partiet och dess väljare, har alltid haft inställningen att migrationen gör vårt land rikare, starkare och bättre.
Jag känner inte igen mej i nuvarande partilednings retorik.
Hur Stefan Löven nedlåter sej till att tävla med M och Sd's partiledare om vem som kan hålla tuffast tonläge.
Det är tonen och retoriken som jag har allra svåraste för.
Men att tillfälliga uppehållstillstånd nu försvaras av samma S ledare som tidigare bespottade det och menade (fullt riktigt) att det är omöjligt att integreras i ett nytt land om du inte vet att du får stanna.
Kraftigt försämrad och näst intill omöjlig anhöriginvandring är ett annat beslut som jag aldrig trodde mitt parti skulle kunna ta.
Familjer ska alltså splittras. Barn aldrig få återse sina föräldrar, makar skiljas åt för gott. Alltså, för fan... socialdemokratisk politik?

Jag diskuterade med Ole Thorell riksdagsledamot för Socialdemokraterna på facebook. Jag skrev att jag var både arg och förtvivlad över att vi hade en av den hårdaste asylpolitiken i EU.
Han förnekade det och sa att det finns de som är hårdare.
Vilka då undrade jag.
Ungen blev hans svar.
Ungen!!! Fascistlandet Ungern. Det är alltså det som svenska socialdemokrater har som måttstock. Vi är bättre än Ungern.
Ja men Grattis Sverige. Bättre än vad nazi Tyskland var med kanske?
Vidare var han, och kompisar till honom, arroganta i tråden och mentalt klappade mej på huvudet när de förklarade att de genomför "klassisk socialdemokratisk politik."
In my ass. Jag har följt socialdemokraterna sen jag blev politiskt intresserad i 14-15 års åldern.

Det visar sej ju oxå att jag inte var fullt så ensam med att inte förstå.
En massa människor jag känner som traditionellt alltid röstat på S tänker inte göra det i år.
Samtliga Socialdemokraternas fem sidoförbund kritiserar besluten i hårda ordalag.
Minst tre riksdagsledamöter för S har lämnat i protes.
Så så där jätte naiv och oinsatt är jag ju inte i att tycka att detta inte är något som jag känner igen från mitt parti.

Man blir alltid mer ledsen och frustrerad när någon man tycker om gör en besviken. M och Sd har väl alltsedan Fredrik Reinfeld lämnade tävlat i vem som kan låta mest hårdför kring pratet om invandrare.
Det är... irriterande.
När Stefan Löfven ger sej in i tävlingen blir jag uppriktigt ledsen.
Och vore jag något, bara något mer lik Jimmie, så skulle jag ha sagt:
Give them hell.
Jag hoppas att Socialdemokraterna gör ett katastrofval. Att de förlorar så in i bänken. Att partiledningen får gå. Att nya krafter, nya vindar och förnyad idealism får tillträde.
Och det, det trodde jag aldrig att jag skulle säga.

Puss/ Asta

Ps Löfven kan ju ta med sej familjen till Kabul på semester när han förlorat valet. Ta igen sej lite. Retreata. Det är 27 grader varmt och helt säkert att vistas.
Det sista har han själv sagt.

Pissig känsla inför valåret

Det är valår i år och jag tycker att det redan börjar märkas trots att det är fyra månader kvar.
Jag är politiskt intresserad. Läser och tar del av mycket information även från "motståndarsidan" och valår är vad OS år är för den sportintresserade.
Men lika kul är det inte längre.

Inför förra valet skedde en polarisering i samhället. Sd växte sej starka och Sd är ett parti som hos många väcker heta känslor på ett annat sätt än andra partier. Ett parti man antingen är väldigt mycket för eller emot och som står för mer än att man kan tycka olika om skattesatser och reformer.
Ett parti som säger lite om vilken typ av människa man är.
Det är väl ingen hemlighet för någon vilken sida jag står på här.
Inför förra valet kom jag dels i klinch med en del människor jag betraktat som vänner, så till den milda grad att vänskapen och kontakten avslutades.
Jag mottog även en del hot efter Sd kritiska inlägg, något som aldrig hänt när jag ex kritiserat Alliansen.

Inför detta valet är olustkänslorna ännu större.
Jag känner inte längre igen "mitt" parti Socialdemokraterna och det är verkligen nåt helt annat att misströsta och till å med skämmas för sina egna än inför andra partier.
Jag känner att jag inte längre har något självklart parti att rösta på.
Jag tycker att regeringen Löfven har gjort oerhört mycket bra under sin mandatperiod. Ekonomin står stark, arbetslösheten minskar, skolan går bättre, framtidstron ökar hos en stor del av befolkningen. Kloka rättvisereformer har, mycket med Vänsterns förtjänst, genomförts och det satsas flera hundra procent mer på miljöarbeten/ investeringar än under tidigare mandatperioder. Statsskulden sjunker.
Men! Regeringens syn på asylpolitiken och hur den stränga och, som man sa då, tillfälliga skärpningen inom migrationspolitiken som infördes efter den stora flyktingvågen har permanentats.
Jag har försökt tala med ledande socialdemokrater om min frustration över detta men möts av två lika fruktlösa reaktioner, de som känner samma som jag och de som helt förnekar kursändringen och arrogant hävdar att S alltid stått för en reglerad invandring.
Jag skulle vilja ha en förklaring. Ett skäl jag kunnat köpa. En plan om någonting annat.

Alla förstår vad detta handlar om.
Det handlar mycket lite om människor med skyddsbehov.
Det handlar om att Stefan Löfven vill vinna valet och att han dels behöver få tillbaka väljare som styrt över till Sd och dels flirtar med Alliansen om ev regeringssamarbete.
Asylpolitiken är inte en liten fråga bland andra. Jag hade självklart inte blivit så här arg och ledsen om jag tvistat med mitt parti om Rut å Rot eller om någon annan skitfråga.
Detta är viktigt.
Detta handlar om människosyn.
Då återstår för mej att rösta på S... ändå. Eller att välja ett parti, Vänstern pratar vi om då, som jag står längre ifrån på de flesta andra punkter.

Dessutom är en röst på V riskfyllt. Det är stor risk att den blir lika mycket värd som en röst på Kalle Anka partiet.
Scenario 1. S vinner men väljer att regera med ex C istället. Det verkar ju vara Löfvens våta dröm. Att S sätter sej i regering med V har jag mycket svårt att tro.
Inte heller att det blir förnyat samarbete med Mp igen. Mp som förövrigt kanske åker ur riksdagen.
Scenario 2. Alliansen vinner och bryr sej inte ett jota om vad V tycker å tänker.

Så. Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte och det känns pissigt som fan.

Puss/ Asta

Jag har varit otrogen, jag tror inte jag kommer vara det igen

Det är lite mer än ett år till valet och det ser ut som om den från start dödsdömda minoritetsregeringen med sossar och miljöpartiet kommer att klara sej mandatperioden ut... men särskilt lätt har de inte haft det.
Snart tuffar alltså det nya valåret igång. För oss som är intresserade av politik är det som OS år för den sportintresserade.
Förra gången det begav sej övergav jag det parti som jag näst intill fick i mej med modersmjölken, Socialdemokraterna för Miljöpartiet.
Jag önskade mej en röd regering men med modiga idealistiska inslag av grönt.
Jag övergav mitt långvariga äktenskap med sossarna för att vänsta med de lite snajsigare Miljöpartiet.
Det kommer inte att ske igen.

Tvärtom är jag så här ett år före valet mer övertygad än på länge om att jag kommer att återgå till "Partiet" om inget uppseendeväckande sker. Jag kan inte tänka mej vad det skulle vara.
Miljöpartiet har jag under de gångna åren känt mej mer än lurad å bedragen av när det kommer till de stora anledningarna till att jag hoppade över skalkarna... invandringspolitiken och miljöfrågan.
På senare tid har jag dock mjuknat i min kritik. Miljöpartiet är pyttelitet i förhållande till Socialdemokraterna och har därefter att säga till om.
Deras val var att försöka mildra smällarna av obekväma beslut eller agera idealister och för lång framtid få en dom på sej som opålitliga och regeringsodugliga.
Samma öde och pest eller kolera val, skulle förmodligen, eller alldeles säkert, drabba ex Vänstern som nu istället framgångsrikt fått igenom en hel del av sin hjärtepolitk i oppositionsställning.
Dessutom har regeringen tagit många bra miljöbeslut som antagligen Mp ska ha cred för.

Nej, mitt beslut om att återgå till rötterna handlar om att jag är förbannat imponerad av hur Stefan Löfven klarat av de gångna tre åren, första året utan sin egen budget.
Stefan Löfven är ingen perfekt partiledare, framför allt ingen god talare eller skicklig debattör. Han är präglad av sin gamla roll som medlare och och förhandlare inom fackföreningsrörelsen. Men alldeles säkert ä det oxå de erfarenheterna som gjort att han klarat av det. Han kan vara otydlig och svävande, ha väl mycket "utsträckta händer" men han är varken arrogant eller hetlevrad som så många före honom. Han är en ärlig, hårt arbetande man, driven av det han tror är bäst för landet.
Jag håller inte med Socialdemokraterna i alla deras beslut, tycker inte allt de gjort är bra, framförallt är jag besviken på hur hårda asylregler vi fortfarande har och hur vi skickar tillbaka människor till Afghanistan som uppenbarligen inte är säkert nånstans. Det... det... är en skam.

Men, eftersom sossarna är ett stort parti som spänner över många åsikter och åsiktsskillnader och eftersom inget parti är i närheten av att göra det bättre så kommer Stefan Löfven få min röst i september 2018 med hopp om förnyat förtroende. 
Vad än alla rasisttroll och alternativ media än säger så står vi inte inför någon systemkollaps. Arbetslösheten minskar. Ekonomin beundras av andra länder. Särskilda satsningar på kvinnohälsovård genomförs. Barn får nu gratis glasögon.
Pensionerna får billigare tandvård och lägre skatt. Stora och viktiga reformer inom skolan är genomförda. Nu höjs barnbidragen äntligen, makt flyttas från Stockholm ut i landet, vinsttak i välfärden, stora å viktiga steg inom miljöpolitiken för att nämna något. Miljöbudgeten har ökat med 73 % under denna mandatperiod.
Sverige tuffar på som tåget trots att Alliansen och Sd gör allt för att få det att framstå som motsatsen och köra fulspel å bråk så fort de kommer åt.

Allt kan inte genomföras på tre år, särskilt inte som de bara haft sin egen budget i två år. Alliansens åtta år vid makten hade raserat mycket av vår gemensamma välfärd och gjort att klasskillnaderna ökade snabbast av alla OECD länderna.
Men mycket är gjort. Många bra beslut genomförda. Många lovande står i frontline.
Tänk vad ännu en mandatperiod skulle kunna göra möjligt!

Puss/ Asta

Helst igår.

SCB's stora mätning har landat idag och visar katastrofala siffror för landet.
Socialdemokraterna ligger på 26,7 procent. Lägre än på Håkan Juholts tid och faktiskt de sämsta siffrorna i SCB's 43 åriga historia.
Miljöpartiet sjunker ännu mer och Alliansen stiger väldigt blygsamt.
Mätningens stora vinnare stavas Sverigedemokraterna med nästan 20 % .
Sd är näst största parti bland männen, var fjärde man kan tänka sej att rösta på ett rasistiskt, homofobt parti som vill söndra bland fackliga rättigheter och förpassa kvinnorna tillbaka till 1950 tal.
En å annan bög och ett å annat fackligt kollektivavtal får vi offra för att styra upp flyktingpolitiken.

Alltså. Jag gillar hockey. Jag älskar Frölunda Indians. I år går det riktigt bra och luktat guld halvvägs in i grundserien.
Tidigare år och med andra tränare har det inte gått lika bra.
Vi hade Uffe Dahlén ett tag. I slutet av hans frölundakarriär så förlorade vi var och varannan match, men Uffe var inte arg för det.
Nej, i intervju efter intervju fortsatte han att försvara det som varit bra. Jo, vi förlorade visserligen med 6-1 men det såg riktigt fint ut där i mitten av andra perioden.
Ulf Dahlén manade till tålamod och hörsammades länge... till det inte gick mer.
Bra idéer är bara bra om de kan förmedlas till framgång.
Det är skit samma hur bra spelidé han har om vi slutar 7 i tabellen varenda år.

Ännu har jag inte kört på något examensarbete, men OM jag börjar kugga på tentor ja då måste jag tänka om. Då måste jag börja plugga mer eller effektivare eller på ett annat sätt.
Jag kan inte bara fortsätta i mina hjulspår för att det är barnmorska jag vill bli.

Skolresultat, hockey eller politik. Det fungerar likadant.
Når inte idén fram på ett övertygande sätt ja då förlorar man, alldeles oavsett hur fin tanken är.
Jag blir så irriterad när jag talar med gamla sossar eller hänger på sossesidor på facebook och de bara är så nöjda?!
Något de ofta säger är "Den enda mätningen som spelar någon roll sker i september 2018."
Jo. Men då är det ju oxå för sent.
Det är ignorant och korkat att inte ta seriösa stora opinionsmätningar på allvar alldeles oavsett hur fin "spelidé" man har. Den spelar ju inte någon roll när Sd blir största parti eller hur?!
Det är ju NU vi har tid att agera.

Och med agera menar inte jag att försöka sno sverigedemokratiska väljare genom att använda deras politik. Den kan de få behålla själva.
Jag tror på att visa skillnader gentemot Alliansen. Jag tror på att lyfta fram goda exempel.
Jag tycker LO's kampanj mot Sd är tydlig, enkel och briljant.
Mer sånt.
Sen är jag... tyvärr... inte säker på att Löfven är rätt man för uppdraget.
Mona Sahlin sa nåt så bra när hon avgick. Minns inte exakt men det gick ut på att "Tror Socialdemokratin att det är så enkelt som att byta partiledare så kommer de bli besvikna" och hon hade rätt. S dalade än mer under Juholt och nu... ännu lägre.
Partiet behöver hitta sina värderingar, sluta upp med att bjuda upp Alliansen till dans var kväll och finna en karismatisk ledare. Någon som kan göra för Socialdemokraterna vad Reinfeldt en gång gjorde för Moderaterna. 

Helst igår.

Puss/ Asta

1:a maj och trötta medelålders män

Vi var i väldigt god tid till 1:a maj demonstrationen som vi skulle gå ihop med Socialdemokraterna i Göteborg.
Vi parkerade i närheten av slutet, Götaplatsen, där Margot Wallström skulle hålla sitt tal och gick sedan hela vägen till Järntorget där tåget skulle gå av stapeln.

På vägen mötte vi andra demonstrationståg. Diverse olika röda partier gick gatorna fram, jag är för oinsatt för att se/ veta skillnaden men det var Vänstern, Syndikalisterna och andra.
När vi sedan kom fram till sossarnas samlingsplats var skillnaden för mej påtaglig... och rätt så deprimerande.
I de röda tågen vi såg passera var det trummor, blåsinstrument och musik.
Det var fräcka ramsor, slagfärdiga ord. Där var alla åldrar men många ungdomar, många knasigt utklädda, vajande flaggor med Prides färger och Che guevara. Där var skratt, prydda barnvagnar och entusiasm.
Bland socialdemokraterna var medelåldern minst 60 och påfallande många var medelålders män i korpulent storlek.
Stämningen var lugn, nästan uttråkad i ett regnigt Göteborg.

Jag tänkte, "Hallå, vi har vunnit valet!"
Var är musiken? Vad är den mousserande drickan? Var är glädjen, stoltheten, kampen?
Det var många år sedan jag var i Göteborg på Första maj, min make var där i fjol och berättade om en stämning som gjort honom tårögd. Nu kändes alla bara trötta.

Kanske är detta bara en subjektiv lekmannaanalys, må så vara då, detta är min blogg men det trötta, mätta, medelålders kändes som en symbol för mitt parti.
Ett parti där "allt bara är bra", där man inte vill något, å där man Gud förbjude inte får kritisera eller komma med nytänk. Ett parti där hierarkierna är statistiska och ledare alltid präglade av en lång karriärväg inom partiet där all upprorsanda och nymodernitet tvättats bort på vägen.
Lågt i tak är väl en god beskrivning.
Jag fick en känsla av att mitt parti är som svenska kyrkan.
De gamla trogna lyssnar men de attraherar inga nya och det förfärande med att inte lyckas förnya/ förpacka socialismen så att den attraherar unga människor är att en sådan rörelse självdör.

Hur som helst.
Efter att flera kilometers demonstration tvingats genomlida...
Ge mej ett S
Ge mej ett A
Ge mej ett P
Vad blir det?
SAP...
kom vi slutligen fram och fick höra ett mycket bra "för tal" av SSU Göteborgs ordförande Linus Glanzelius så kom hon...
Sveriges utrikesministerier Margot Wallström och talade.
Talet var ideologiskt, inspirerande och inkluderande.
Vi har numera en feministisk utrikesminister som har ryggrad och mod å det kändes.

Men som helhetsupplevelse... njä, nästa år stannar jag nog kvar i min småstad.

Puss/ Asta

Nyval 22:a mars

Ja.
Det blev som jag befarade. Eftersom samtalsmöjligheter och kompromissviljan inte fanns hos Alliansen och eftersom Sverigedemokraterna frångår all praxis och moral för att driva igenom den enda fråga som verkligen betyder något för dom... invandringen... så står vi nu inför nyval.
Trots att jag förstod att det inte fanns någon annan väg ut så gick luften ur mer när Stefan Löfven tillkännagav detta på presskonferensen.
Jag orkar knappt vara arg längre. Jag känner sorg och hot. Som om vi stod inför ett krig.

Nu är det på riktigt. På riktigt!
Nu handlar det om att inte låta 13% diktera villkoren för hur landet skall styras.
Jag är övertygad om att det finns mängder av Sd väljare som egentligen inte är rasister.
Väljare som förvisso tycker att invandringen är för stor och som kanske tycker att snacket om feminismen gått för långt (jag håller inte med någonstans) men som OXÅ tycker att det finns andra viktiga frågor och som inser att landet måste styras ändå.
Jag är övertygad om att det är så. 13% röster innebär inte 13% rasister.
Många av Sds väljare är gamla besvikna sossar, det vet vi efter mätningar. Företrädesvis äldre män som inte känner igen sej och som tycker att allt gått åt helvete det sista. 
Jag hoppas att en å annan av dem hittar hem/ tillbaka till sitt gamla parti. Jag hoppas att de inser att lösningen inte är att rösta på ett parti till höger om Moderaterna vad det gäller arbetsrätt, fackligt samarbete, skatter osv BARA till följd av invandringspolitiken.
Men... hur det faktiskt går... om Sverigedemokraterna kommer att minska eller öka vågar jag inte sia om.

Vi andra. Vi som röstade på något av de sju partierna som inte har fötterna i en rasistisk gegga måste tänka oss för. Mobilisera, organisera oss, övertyga, argumentera och sedan använda våra röster klokt.
Med klokt menar jag så att det räknas.
Nu retar jag upp många vänner jag har som håller på Feministiskt initiativ. Hur behjärtansvärt och klokt deras partiprogram än ser ut/ behövs så kommer de med all sannolikhet inte in i riksdagen.
Drömmar och visioner kanske måste stå åt sidan i detta val? Nu kommer varje röst att vara viktig!
Jag tror att vi kommer få se en hårdare valrörelse i vinter. Inte nödvändigtvis i tonläge men i frågor.
Budget mot budget, försvaret och invandringen. Mjukare värden som feminism, miljö och social trygghet kommer att få stå tillbaka.
Tyvärr.

Jag vet inte själv hur jag ska rösta. Jag valde i september att svika mitt moderparti och rösta på Miljö partiet. Å precis som jag skrev ovan så tror jag att miljöpolitik kommer hamna i skymundan.
Jag blir inte riktigt klok på om det innebär att jag ska rösta för just det eller om jag ska satsa mitt kort på Löfven. Nu... nu när det är allvar.
Precis som jag ber Fi. Precis som jag ber vissa inom Sd.
Se den stora bilden.
Jag tycker Löfven har vuxit sedan han tog över och jag tycker att han höll en lysande presskonferens idag.

... Lär fortsätta analysera.
Hur tänker du? Vad tror du?

Puss/ Asta

Några av budgetens guldkorn.

Gratis medicin för barn under 18 år.
Ökat underhållsstöd med 300 kr/mån..
Höjd nivå på lägsta föräldrapenning. 
Samtliga av dessa reformer syftar till och hjälper de allra fattigaste barnen i vårt land.
Det är bättre riktat och billigare reformer än att öka barnbidraget... till alla barn... generellt.
Slopad privat betald läxhjälp och obligatorisk läxhjälp på skolorna medför att klasskillnaderna jämnas ut bland ungarna.

Höjd skatt för höginkomsttagare.
Första gränsen går vid 36 000 kr/ mån vilket är en schysst lön.
Vid 60 000 kr/ mån blir det ytterligare skatt.
Detta kallar Alliansen och dess väljare "vanligt folk", säger en del om hur nära verkligheten de lever.
Samma människor som anser att om ensamstående mammor "nöjer sej" med att äta ute bara en eller två dagar i veckan har de råd med städhjälp.
Hjälp!

Sänkt Rutbidrag där äldreomsorg undantas
Alltså för tjänster som bartenders och poolrengöring.
För min del kunde rika människor stå för den kostnaden själva men det går åt rätt håll.

A-kassenivån höjs så att den som tjänar 25 000 kr i månaden får ut 80% av sin lön.
Den bortre gränsen för sjukskrivningar, vilket har resulterat i ren å skär människoförnedring under Borgarnas tid vid makten tas bort.
Lånedelen vid studier ökar med 1000 kr/ mån vilket kommer underlätta för de som vill studera och har fler än sej själva att försörja.
Pensionärerna får sänkt skatt! Tack!
A-kassan, sjukersättning, pension är inga jäkla bidrag, det är i förväg inarbetad lön!

Sammanlagt 7 miljarder satsas på järnvägen och dess upprustning.
Inte en dag förtidigt!
Nåt annat som verkligen är på tiden är bankskatt. Hörde ni vilka vinster de gjorde (på vår bekostnad) bara sista kvartalet?!?! Skamligt!

Skatten höjs på alkohol å tobak. Bra där.
Hög skatt på sånt som är skadligt för vår hälsa, jag ser gärna en godis eller fettskatt oxå och självklart borde självklart frukt å grönsaker bli billigare.

6,2 miljarder satsas på klimatet. Kunde varit mer men är bra mycket ambitiösare än Alliansens satsningar.
Höjd koldioxidskatt. Ökad flygskatt. Höjd effektskatt på kärnkraft.
Halleluja!

Å så något jag blev extra glad över... 100 miljoner/ år till kvinnojourerna.
Att kvinnojourer så länge fått drivas med sina små medel och till största delen byggt på ideella arbetsinsatser och kvinnors välvilja är för mej en gåta.
Tusentals kvinnor misshandlas i sina hem varje dag i vårt land!

Något jag önskat mej...

Förbud mot licensjakt på varg under mandatperioden.

Förbud mot minkfarmar.

Större stöd till ekoproducerande bönder.

Puss/ Asta

Supervalåret 2014. När vänstrandet kanske växer till något mer varaktigt.

 

I EU valet var jag plötsligt "otrogen" och röstade inte på partiet som jag burit nära hjärtat sedan jag var barn. Jag sympatiserade starkare med Miljöpartiet än med Socialdemokraterna i en rad viktiga frågor och jag tänkte att I ett EU val, där kan man unna sej att vara lite mer wild and crazy än i ett riksdagsval. 

I hela mitt liv och var enda gång jag fått rösta har jag alltså röstat socialdemokratiskt.
Som ung var jag med i SSU.
Det är sossarnas politik och ideologi som jag kan bäst.
Men...
Likt förbannat så känner jag mej nästan övertygad om att även nästa gång, i något så heligt som ett riksdagsval, fortsätta mitt vänstrande med Miljöpartiet.

Välfärden. Skola, vård och omsorg.
Att igen arbeta för att bryta ner klasskillnader det är viktiga frågor för mej.
Frågor som jag vet att Socialdemokraterna är duktiga på.
"Vi" har en partiledare som kan det här med jobben, som värdesätter den svenska modellen högt och som till skillnad mot den här regeringen förstår vinsterna, nej nödvändigheten med starka fackförbund.
Socialdemokraterna har varit rätt kassa som oppositionsparti men de KAN det här med att regera.

Miljöpartiet kan kosta på sej att lova guld och gröna skogar.
De har aldrig behövt ta ansvar för sin politik, aldrig suttit i regeringsställning.
Jag är medveten om det. Att de är oprövade kort och det är främst där det bränner till av tvivel.
Men det som gör att jag ändå med stor sannolikhet lägger min röst på dem i höst är att jag är villig att ta risken.
Jag vill se en röd regering men med ett kraftfullt grönt inflytande.
Jag tycker inte att sossarna (eller något annat parti än Mp) tar miljön på tillräckligt stort allvar.
Miljön är den överordnade frågan för min del. Även på bekostnad av tillväxten. Även på bekostnad av jobben.
Jag tycker att Miljöpartiets syn på arbete är spännande.
Med förkortad arbetstid. Där mer tid är viktigare än högre lön.
Jag gillar deras syn på företagande, deras nytänkande över lag kring många områden och framförallt (nästan) jag vill avveckla kärnkraften.
Sist men inte minst hyser jag ett mycket stort förtroende för Fridolin.

Hur tänker ni?
Har ni bestämt er?
Vilken är valets viktigaste fråga för er?

Puss/ Asta

Valvakans tankar

Jag skall strax runda av den här valvakan och gör det med splittrade känslor.

Man kan se på de svenska resultaten på flera sätt.
Socialdemokraterna ansågs förra EU valet ha gjort ett dåligt val.
De ligger kvar efter dagens val.
Det har inte gått sämre, men de har heller inte fångat upp några av de vänstervindar som blåser.
Moderaterna gör ett katastrofval.
Feministiskt initiativ kommer in i EU parlamentet med ett mandat.
Miljöpartiet gör ett kanonval och blir andra största parti.
9,8% av rösterna faller på Sverigedemokraterna. Det är två mandat det.
Skämmes ta me fan.
Hur kan man i tider som dessa när Moder jord håller på att dö, med krigshot in på knuten, med massiv arbetslöshet tycka att invandringen är den absolut största och viktigaste frågan?!?!

Sverige känns delat.
Rasisterna plockar röster och gör ett mycket "bra" val.
Å andra sidan växer också de partier som allra tydligast har markerat sitt motstånd mot Sd.
Vänstern, F! och Miljöpartiet.
Båda sidor... rasister och antirasister... mobiliserar.
Att ta diskussionen. Att alltid sätta ner foten. Att aldrig vika.
På arbetsplatser, i klassrum, inom bekantskapskretsen, i sociala medier och på gator å torg är viktigt.
Din röst och ditt motstånd gör skillnad!
Acceptera aldrig ett parti som gör skillnad på vi och dom, acceptera aldrig ett parti som vill stänga våra gränser och som vill dela upp medborgarskap i A och B lag.
Aldrig.
De får inte vara med i gruppkramen av en anledning. Inte för att vi vill vara dumma mot dem utan för att vi aldrig kan tolerera en sådan människosyn.
Så gläds över det.
Jämfört med andra jämförbara EU länder (Danmark, Frankrike, Tyskland, Finland...)håller Sverige rasismen kort och antirasismen högljudd.
Känn stolthet över det!
DET är svenskt.

Vänsterpartiet ökar blygsamt men tappar kvinnliga väljare. En inte allt för vågad gissning är att de gått till Feministiskt initiativ.
LÄR av det Vänsterpartiet. LÄR av det Socialdemokrater.
Väljarna vill diskutera rasism, vill diskutera de hot som reser sej i Europa mot kvinnors frihet, vill diskutera homofobi.
Miljöpartiet har varit oerhört tydliga mot rasismen och för miljön å de prioriteringar som måste till där.
Sånt intresserar väljarna Löfven.
Skuggleken om skattesatser och procentandelar hit och dit gör det inte.
Våga vara mer ideologiska. Väljarna har uppenbarligen belönat de parti som vågat det.

Europa är efter ikväll mer brunt.
Nationalistiska och nazistiska partier har gått framåt.
I Frankrike får Nationalistisk Front 25%!!!
I Grekland ser Gyllene Gryning ut att bli landets tredje största parti.
Människor glömmer fort uppenbarligen. Syndabockar måste utses och enkla svar på svåra frågor ges.
Det är deprimerande och skrämmande på riktigt.

... Nu kavlar vi upp armarna och jobbar vidare.
Sammanhållning är vårt enda alternativ.
God natt!

Puss/ Asta

Supervalåret: Individens frihet

 

Det förespråkas bland högermänniskor över lag... individens frihet.
Valmöjlighet, eget ansvar, att tillåtas växa utan gräns, egna val.
Liberala tankar. En gång i tiden var ju Folkpartiet liberala.
Nu vet i fan vad de är.

Individuell frihet låter ju fantastiskt. Lite som att ge jante på käften.
Men låt oss syna den där friheten en smula.
Låt oss titta på det stora föregångslandet i väst.
United States of America.
Landet där allt är möjligt. Drömmarnas land.
Allt tack vare så minimal inblandning av staten som möjligt.
Landet där skatterna är låga och du själv väljer vilken försäkring du vill betala.

Det finns ju bara ett liiiitet liiiitet problem med all den här härliga valfriheten och egenansvaret, nämligen att det är väldigt lätt att falla igenom.
Det finns en möjlighet att du i landet i väst med en svag fackrörelse tjänat så dåligt/ blivit uppsagd/ varit sjuk/ och därför tvingas välja. Ska jag avstå försäkringen och köpa mat till ungarna eller tvärtom?
I "drömmarnas land" är det lätt att falla igenom. Skyddsnätet har så stora maskor att det i princip är obefintligt.
Där behöver du inte ha råkat ut för något tragiskt som missbruk eller psykisk sjukdom (vilket faktiskt kan drabba oss alla) för att plötsligt inte ha råd med amorteringarna på ditt hus och hamna på gatan.

Individens frihet innebär på politikerspråk alltid kollektivets försvagning.
Egentligen vet alla den enkla sanningen. Tillsammans är starkare än ensam.
Detta oavsett om vi pratar sjukvård, fackrörelsen eller livet i stort.
När politiken gör maskorna på skyddsnätet större... för att ha råd att ge medborgarna mer pengar i den privata plånboken så de kan välja själva ja då ökar också risken för att människor skall falla igenom.
Minskad skatt gynnar alltid den som redan har mycket. Sänkt skatt slår alltid hårdast mot den som har minst.

Politik handlar nämligen om att välja.
Prioritera var pengarna skall hamna, var insatser skall göras, åt vilket håll ett samhälle skall gå.
Inte ens det allra hjärtevarmaste, mest omtänksamma parti med den allra innerligaste landsfadern till stadsminister kan servera oss hela kakan.
Välja.
Vart skall skattepengarna gå. Vilken ideologi ska få råda. Vilka ska vi värna.
I Sverige har vi snart haft 8 år med en blå regering.
De har... och det är inget populistiskt skitsnack av mej utan ren fakta... valt piska å morotmetoden.
"Det ska löna sej att arbeta" har Reinfeltd och Borg upprepat som ett mantra.
Underförstått och även uttalat att det ska straffa sej att inte arbeta.
Att vara sjuk. Att vara arbetslös. Att vara pensionär.
Samtliga dessa grupper har fått sämre ersättningar.
Bidrag säger Alliansen.
En redan inbetald försäkring säger de röda.
Olika sätt att se på samhället och medborgaren. Men oavsett, de som främst fått betala för dessa medvetet skapade "motiverande" klyftorna är barnen.
För får en arbetslös mamma lägre a-kassa eller en sjuk pappa försämrad sjukersättning slår det även, framförallt, mot dom.

Med individens frihet har de utsattas trygghet försämrats och urholkats.
Det är inte mycket frihet över det.
För att använda det senaste av sosseuttryck "Något håller på att gå sönder i Sverige."

Puss/ Asta

1:a maj

 
1:a maj och jag har arbetat.
I gengäld så var åtminstone tre av mina barn med och gick i demonstrationståget i Göteborg.
Det är inte utan stolthet jag säger det.
Ett ögonblick idag tänkte jag på Jönköping där Svenskarnas parti idag demonstrerade och som vanligt lyckades reta upp motdemonstranterna som inte alls var lika disciplinerade.
Hur skulle det kännas att ha ett barn som demonstrerade för Svenskarnas parti?
Jag kan inte riktigt föreställa mej det.
Förlåt om jag är fördomsfull, men jag tror inte att vettiga föräldrar får så ovettiga barn.
Barn som vuxit upp i hem där man talar om politik, människors lika värde, om Andra Världskrigets fasansfulla följder blir inte "sån."

1:a maj. Arbetarnas dag.
Somliga säger att den är förlegad och har spelat ut sin roll.
Ingenting kunde vara mer felaktigt. 1:a maj och allt vad denna dag står för är högaktuell med denna fackfientliga regering som Sverige har.
Den är urakut viktig med de rasistiska strömningar som viner över vårt land.
För mej står Socialdemokratin för jämställdhet, rättvisa, schyssta arbetsvilkor, full sysselsättning, antirasism, solidaritet och alla människors lika värde.
Det uppmärksammas på 1:a maj.

Jag är gråsosse och har socialdemokratin i blodet.
Det innebär inte att jag är okritisk.
Socialdemokraterna är så stort att det rymmer många olika falanger.
Jag tror på Stefan Löfvén.
Jag tror på hans kompetens och jag tror på honom som ledare, men han har mycket kvar att bevisa.
Jag tycker han har en feg inställning till mycket.
Framförallt upprörs jag av att Löfvén inte vill peta i de fyra jobbskatteavdragen regeringen genomfört (och fått stark kritik för.)
Jag upprörs över att han som feminist inte vågar/ vill lagstadga om delad föräldraledighet och att han tonat ner kravet på rätten till heltid.
Jag tycker vidare att sossarna har flera eftersatta områden.
Miljön är ett viktigt sådant.
Nytänkande vad det gäller företagande.
Jag hoppas därför på ett brett samarbete med Miljöpartiet efter valet.
Jag tror de behövs.

Har ni demonstrerat idag?

Puss/ Asta

Min hjältinna

Ett samtal. Ett möte. En timma.
Svt's nya program "Min sanning" där Mona Sahlin var först ut.

Mona Sahlin är min hjältinna.
Hon är min förebild, min idol.
Ingen säger "Jag ÄR Socialdemokrat" som hon gör och med samma hjärta.

Det har divideras mycket kring huruvida Mona Sahlin var höger eller vänster sosse.
Själv tycker hon att sådant bara är nonsens, den typen av etiketter på människor och politiker och jag håller med. Det bara begränsar. Gör verkligheten enklare än vad den är.
Jag tycker synd om Sahlin men framför allt synd om Sverige som inte fick uppleva henne som vår första kvinnliga stadsminister.
Det vore hon sååå värd.

Mona Sahlin har själ och hjärta i partiet.
Hon har ideologin i blodet.
Född in i den socialdemokratiska adeln, med Ingvar Carlsson som middagsgäst hemma då hon var liten men med fötterna bland alla oss vanliga människor.
Hennes vilja att vara och leva vanligt var oxå det som tyvärr ledde henne in i den sk Tobleroneaffären, något som blev sjukt uppförstorat och som aldrig skulle ha drabbat en manlig politiker med tillstymmelsen av samma kraft.
Mona Sahlin förstår socialdemokratins själ på riktigt!
Man kan tjafsa hur man vill kring beskattning av förmögenheter och företag men få politiker har som hon arbetat kring frågor som utanförskap. Utanförskapet i att vara kvinna, homosexuell eller född i ett annat land.
Hon tillsatte under sin tid rådgivare och anställda med just denna bakgrund. För att etablessemanget aldrig någonsin kan förstå  utan att ha upplevt.
I förorterna har hon närmast kultstatus. Bland rasistiska organisationer finns ingen så hatad som hon.
Varför då tror ni?!

Mona Sahlin sa något viktigt i intervjun.
Ja, hon sa mycket viktigtoch klokt men hon sa något som fastnade alldeles särskilt.
Hon menade att om ett politiskt parti verkligen vill förändra världen. För tex kvinnor, bögar och utlandsfödda då måste de driva den politiken. Inte driva politik för att vinna val, inte för att bli populära och lyssna in massan. De måste tro, visa vägen... och på sikt få gehör för sådant de tror på.
För själen.

Puss/ Asta

"Alla ska med" löd S slogan 2006

Jag var med mina kollegor på en minisemester i Helsingborg mitt i valrörelsens sista brinnande vecka 2006.
Det var det året Socialdemokraterna fortfarande satt i regeringen som de snart skulle åka ur.
Året de körde med "Alla ska med."
Jag gick tillsammans med mina arbetskamrater från torget där valstugorna stod och genom den stora affärsgatan och såg på vägen inte mindre än 4 tiggare.
Och jag tänkte för mej själv... alla är inte med. Ni har misslyckats med att få alla med.
Hemlösa, tiggande, utslagna människor. Det hör inte hemma här.
Det borde inte höra hemma någonstans, men verkligen inte i ett land med en regering som hade dom ambitionerna.

Socialdemokraterna förlorade valet.
Underskattade Alliansen och människors längtan efter förändring.
Underskattade Fredrik Reinfeldt och "arbetslinjen."
Kanske var de trötta? Mätta? Fartblinda efter alla år i regeringsställning.

Socialdemokraterna hade inte fullt ut lyckats att "få alla med på tåget."
Men till skillnad mot denna, sittande regeringen, hade de den ambitionen.
Högeralliansen har aldrig gjort någon hemlighet av att de vill öka klyftorna.
Öka klyftorna mellan de som arbetar och de som inte gör det.
Att jobb ska löna sej.
De har fått kritik för att pensionärerna ska straffas med att betala mer skatt.
Fått kritik för en inhuman behandling av sjuka.
Men de har också vunnit två val på sagda politik.

Under borgarnas år vid makten har samhället slitits isär. Denna gången inte som ett misslyckande utan som en medveten och uttalad filosofi.
Samhället har splittrats mellan de som har och de som inte har.
Det har gjort det därför att denna regering ser på människor som inte är i arbete som lata simulanter.
Arbetslösa vill inte jobba.
Sjuka vill inte bli friska.
De utanför vill inte tillhöra.
Hade de velat det så hade de oxå haft ett jobb och fått del av kakan.

Jag har inte den synen på människor.
Jag delar inte regeringens analys av det stora flertalet av de som står utan arbete.
Jag tror att de flesta människor VILL tjäna sina egna pengar, VILL tillhöra ett sammanhang,VILL göra någonting meningsfullt, VILLtillhöra den gemenskap som bara kollegor kan ge.
De som kan ska arbeta. Ett samhälle med höga ambitioner om att hålla ihop välfärden måste hålla en låg arbetslöshet.
Men de som står mellan två arbeten, de som ännu inte kommit in på arbetsmarknaden, de som är sjuka måste oxå ha en rimlig chans att inte bara överleva utan att faktiskt få leva.
Bakom mängder av arbetslösa och sjuka som Reinfeldt dragit åt tumskruvarna på finns barn.
Barn som växer upp i fattiga hem.
Barn vars föräldrar tvingas välja mellan att köpa nya kläder barnet behöver eller mat.

Detta är Alliansens samhälle. Ett medvetet format samhälle.
Detär bra mycket värre än att inte räcka hela vägen trots att strävan o viljan finnes.   
Mer än ett barn på tio räknas av Rädda barnen som fattig i Sverige.
Reinfeldt påstår att det är "vänsterpropaganda" och att Rädda barnen bara ser bidrag som en utväg.
"Bidragsamhället står Socialdemokraterna för" säger stadsministern pompöst.

Fredrik Reinfeldt.
Denna skickliga högerpolitiker.
Han har inför två val lyckats lura i väljare att han går allt mer mot mitten medan han i själva verket bedriver klassisk högerpolitik.
Vi... du och jag som arbetar... har fått någon tusenlapp mer i plånboken.
De som står utanför arbetsmarknaden har fått det betydligt knaprare.
Reinfeldt och hans polare... de rika i Sverige...har fått åtskillnigt mer än någon tusenlapp mer i sin kalvskinnsplånbok.
Har han då lyckats med sitt främsta uppdrag?
Jobblinjen?
Ja säger borgarna.
Nej säger oppositionen.
Det beror nämligen på hur man hanterar statestik.
Hur man än räknar så stiger ungdomsarbetslösheten mer än i de flesta jämförbara länder.
Lösningen på det sägs vara lägre restaurangmoms och lägre ungdomslöner.
Ett försvagande av fackliga rättigher vi under decenium byggt upp.

Jag hoppas innerligt att Sverige har nyktrat till till år 2014 och att vi pekar med hela handen vad vi tycker om det klass samhääe och den människosyn som tillåtits råda i två mandatperioder.
Byt regering 2014.

Puss/Asta