torsdag 10 december 2015

Om du bara ska göra en sak idag så SE den här filmsnutten.


Har ni sett den här videon? Skulle den mot förmodan krångla, jag har inte lagt upp filmer tidigare, så sök på "Kära pappa" på youtube.
Jag har sett den... massor av gånger nu. Jag har sett den och jag börjar nästan gråta varenda gång.
Mini såg den och började nästan gråta.
Jag visade min make den alldeles precis och hans bortförklaringar, förminskande och ovilja att förstå gjorde mej rasande.
Men jag tror faktiskt det är rätt generellt. Detta att "alla kvinnor" fattar men väldigt många män gör det inte.

Min man säger: "Det är klart att våldtäkter är för jävliga. Det är sjuka typer."
Och så kommer den där infekterade debatten igen, den om "inte alla män" och den om att inte se samband.
Män. Så förbannat privilegierade att de inte ens kan förstå när de får förklarat för sej i väldigt pedagogiska ordalag. Män som finner det viktigare att skylla ifrån sej och som... trots att det aldrig drabbat dem själva... lägger sådan energi på att förklara hur det inte är.
En klapp på rumpan eller brösten är på skoj.
Att säga hora är dumt.
Bara sjuka män våldtar.
Det gör mej rasande!

Jag är kvinna.
Jag har varit flicka.
Jag har aldrig blivit misshandlad av någon man (ännu) men i övrigt känner jag igen mej i allting i den här videon.
I bedömningen. I objektifieringen.  I tafsandet. I förminskandet. I att få händer inkörda i trosan eller under tröjan. Att vara så full att man inte kan värja sej. I att bli våldtagen. Utnyttjad.
Jag har oxå hört sexistiska skämt. Hört kvinnoförnedrande kommentarer.
Skrattat åt saker män säger som inte är ett skit roligt.
Och vad värre är än att jag känner igen mej så väl, det är att du förmodligen gör det med.
Åtminstone känner du några som varit i situationen.
I alla sammanhang när kvinnor talar om sådant här så kommer historierna, snarlika varandra.

Denna lilla kortfilm visar sambandet så jäkla väl. Så snälla, se den.

Puss/ Asta

onsdag 9 december 2015

Positiva listan




Gammal bild på Noah å mej. Visst är den härlig?! Jag vill se så där lycklig ut igen. 

1. Solen sken på oss idag. 
Och jag har varit ute på både joggingrunda och promenad idag.

2. Jag har skickat in min individuella uppgift kring en projektplan inom epidemiologi.
Troligen helt urkass och en komplettering känns lika given som att björnar bajsar i skogen men jag har i allafall  gjort vad jag kan för nu.

3. Fick besked om att jag inte får studielön för kommande terminer för barnmorskor hör inte till gruppen som prioriteras. Det var ju i säg inte roligt men även ett negativt besked är bättre än inget besked. Nu slipper jag undra.

4. BB vill att jag jobbar för dem i sommar igen. Det blev jag väldigt glad för.
Behöver inte oroa mej för sommarjobb. Saknar att jobba, vill omsätta det jag lärt mej hittills i praktiken.

5. Jag har fått redan på omtenta datum på Neo, den blir muntlig. Det känns mer skrämmande än skriftlig men besked när, var, hur är alltid bra. Vi var rätt många som kuggade, på nåt sätt känns det oxå bra, att inte vara den enda med dumstrut. Dags att fokusera.

6. Idag har jag känt mej mer mentalt omladdad. Jag hoppas jag kan hålla den känslan nu.

7. Bonde söker fru kommer. Bara en sån sak.

Puss/ Asta

måndag 7 december 2015

Polletten som trillade ner


Så här såg receptbilden ut. Saffransbullar med smörkräm. Länk här om du blir sugen på att testa.

saffransflorsockerbullar10

Och här  såg mina ut. Jag tog pärlsocker istället för florsocker.
Och jag passade febersjuk Noah istället för att vakta på ugnen så de blev lite mörka.



Men jävlar i min låda vad goda.
Det var nog de goaste bullarna jag käkat ever.
Jag har försökt x hundra att baka lussebullar genom åren men de smakar bara matbröd. På sin höjd.
Tråkiga och torra och smaklösa.
Dessa är magiska och så himla enkla att göra, går knappt att misslyckas med, för jag är verkligen inte något bakgeni.

Det är märkligt det där med smak.
Saffran har jag alltid avskytt. Tills för tre år sedan eller nåt när jag plötsligt blev besatt av det.
Från ett år till ett annat gick jag från att hata till älska.
Samma sak med glögg även om det är fler år sedan.
Minns att jag alltid drack en sån där liten glöggkopp pliktskyldigt och tyckte att det mest smakade väldigt söt varm saft. Men plötsligt ett år... bom chicka bom... och sen har jag älskat det.
Polletten liksom trillade ner.

Puss/ Asta