Sånt slöseri med liv denna dag

Idag hade jag planerat en sådan bra dag.
Maken har börjat jobba efter drygt två veckor ledighet och det är underbart med lite space igen. Jag hade tänkt premiärbesöka gymmet på förmiddagen och på eftermiddagen skulle jag passa min dotters hund.

Men så sov jag så dåligt... eller dåligt och dåligt, jag sov inte en minut, trots insomningstablett och tyngdtäcke och även om det har gått, för det gör ju det, så har jag varit rätt orkeslös idag och inte gjort mer än nödvändigt.
Tog en runda med hunden efter att ha bälgat i mej kaffe på förmiddagen, åkte och handlade, lagade mat. Hade mitt barnbarn Kieran här, han är lika gammal som Noah så de lekte ju mest med varann.
Och jag... jag har mest suttit av dagen.

Tog ett rejält återfall i Facebookfyllan och nu är jag så feed up att jag nästan är illamående. Lite extra grälsjuk så har jag tjafsat med oräkneliga (känns det som) MÄN om allt från jämställdhet till rasism till hundavel.
Fan så dumma i huvudet. Och 100 ggr mer bråkiga än mej (undra vad de har att skylla på?) Blev även anklagad för att vara transfob av ett gäng... ja, vad de nu var, kanske säkrast att inte köna dem.
Hur som helst är det verkligen slöseri med liv och kanske behövde jag det ändå för nu är jag trött på män facebook på riktigt. Kommer framledes bara använda Facebook till att dela en å annan bra artikel, lite foton (kul att få upp som minne sen) och mina egna blogginlägg samt läsa era ev kommentarer där.
Inga. Fler. Dumma. Gubbar.

Det känns blä verkligen att komma av sej redan dag 6 på sina goda föresatser, massa facebookhäng å ingen aktivitet, men jag får ta nya tag imorgon.
Hoppas bara jag kan sova i natt.
Närmar mej nu 36 timmar av vakenhet och är inte ens särskilt trött längre men jag känner av det i en stigande ångestnivå. Ett litet oroligt hjärta som tickar där inne och många mörka, ängsliga tankar. Jag vet ju det. Jag är sån.
Imorgon är en ny dag.

Puss/ Asta

Positiva listan

Gammal bild på Noah å mej. Visst är den härlig?! Jag vill se så där lycklig ut igen. 

1. Solen sken på oss idag. 
Och jag har varit ute på både joggingrunda och promenad idag.

2. Jag har skickat in min individuella uppgift kring en projektplan inom epidemiologi.
Troligen helt urkass och en komplettering känns lika given som att björnar bajsar i skogen men jag har i allafall  gjort vad jag kan för nu.

3. Fick besked om att jag inte får studielön för kommande terminer för barnmorskor hör inte till gruppen som prioriteras. Det var ju i säg inte roligt men även ett negativt besked är bättre än inget besked. Nu slipper jag undra.

4. BB vill att jag jobbar för dem i sommar igen. Det blev jag väldigt glad för.
Behöver inte oroa mej för sommarjobb. Saknar att jobba, vill omsätta det jag lärt mej hittills i praktiken.

5. Jag har fått redan på omtenta datum på Neo, den blir muntlig. Det känns mer skrämmande än skriftlig men besked när, var, hur är alltid bra. Vi var rätt många som kuggade, på nåt sätt känns det oxå bra, att inte vara den enda med dumstrut. Dags att fokusera.

6. Idag har jag känt mej mer mentalt omladdad. Jag hoppas jag kan hålla den känslan nu.

7. Bonde söker fru kommer. Bara en sån sak.

Puss/ Asta

Vågar jag viska... höst?

Jag vet att vi inte ens är halvvägs in i augusti, att jag bor i södra Sverige, att man ska leva i nuet och allt det där... jag VET, men jag tycker ändå att det känns som om hösten är på väg.
Det blir mörkt så fort om kvällarna, så där riktigt svart ute som det aldrig hinner bli i juni å juli.
Det är kallt och blött i gräset och solbrännan har mattats av. Idag var första gången på månader som jag tog min bronzing gel i ansiktet.

Hösten är min tid på året. Det är då jag trivs allra bäst.
När gräspollen flyger all världens väg, när färgerna sprakar, luften blir så där klar och ren att andas.
Det lägger sej ett lugn över tillvaron på hösten. Befriat från krav på både umgänge och utseende.
Det är okej att kura inne. Se på serier som startar igen, nörda ner sej i hockeyn, tända ljus och knäppa upp knapparna på jeansen.
Hösten är ofta "starta om tid" för mej.

Min vanliga shoppingiver inför hösten vill inte riktigt infinna sej.
Jag känner en för egen del märklig känsla av "att ha vad jag behöver." Så har jag aldrig känt förr, det har liksom smugit sej på mej den här... tomheten över allt vi konsumerar i onödan.
Ja jag hör ju hur präktigt och tråkigt det låter men ni kan vara lugna, helt befriad från ytlighet å fåfänga har jag inte blivit.
I sommar har jag visserligen köpt färre klänningar än vad jag brukar men jag har ju hållit på med mina fransar som jag byggt på var 3:e vecka.
Det ska jag göra uppehåll med nu under hösten och vintern. När spacklet ändå måste på.
Nästa vår tar jag upp det igen.
Jag har gått upp några kilon sista månaden och de ska väck.
Inte för att jag är vansinnigt tjock, inte alls, men kläderna börjar sitta åt och 2 kg upp blir gärna 4 som blir 8 och plötsligt är det inte särskilt festligt ens degiga kvällar under filten till "Bonde söker fru."
Så med stor sannolikhet tar jag tag i min 5:2 diet igen. Eller börjar springa varje dag.
:) Jo, eller hur?!

Jag ser fram emot hösten.
Hockeyn. Valet. Alla böcker jag tänker läsa. Alla stearinljus jag tänker tända.
Jag ser fram emot mina promenader med Gottfrid och att fortsätta se Noah växa och utvecklas.
Det ska bli en fin höst!
Eller hur?

Hur känner du inför den stundande hösten?
Berätta.

Puss/ Asta