Sjuk igen

Sjuk igen.
Jag var sjukskriven förra veckan. Idag var det dags att börja jobba igen och då är jag dyngförkyld. Igen.
Senast det begav sej med förkylning var i slutet av augusti och jag hade inte riktigt slutat hosta av det ännu. Och nu är det dags igen.
Noah och hans mamma var knockade i helgen.
Denna jäkla basiluska.

När jag blir förkyld går det 9,5 gånger av 10 ner i luftrören.
När alla andra som insjuknat samtidigt börjar känna sej bättre brukar jag känna mej sämre. Det tar evinnerliga tider för luftrören innan de hämtar sej.
Brukar krävas allsköns mediciner.
Dessutom får jag alltid ont i bihålorna när jag är förkyld utan att nödvändigtvis ha bihåleinflammation.
Jag hade mkt bihåleinflammationer som yngre och en läkare förklarade det som att det blivit trångt i hålorna. Ärrvävnad. Och därför så spänner det. Som fasen.

Och så är det det där med att sjukskriva sej.
Att det ger så jäkla dåligt samvete. Åtminstone om man inte har 39,6 i feber eller kräks konstant.
Varför ÄR det så? Varför känner man så?
Som om man ljuger. Som om man skolkar. Medvetet och med ont uppsåt sätter kollegor i skiten.
Jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Långt därifrån.
På mitt arbete riskerar jag ju inte bara att smitta ner kollegor (jag minns en gång på Medicin när en dyngförkyld kollega kom till jobbet, satt å snorade och hostade och vi fräste att han skulle gå hem vilket han vägrade... och tre dagar senare fick halva avdelningen stängas för så många i personalen var sjuka.)
Jag riskerar ju dessutom att smitta ner nyfödda.
Vi har besöksförbud för alla utom pappa och syskon på BB för att skydda de små mot smitta, då är det ju tokigt om personalen går runt högvirulenta.
Men som sagt, det dåliga samvetet finns där ändå.
Och rädslan att bli sedd som en opålitlig och arbetsskygg jävel.
Man har ju hört snacket. På varenda arbetsplats jag någonsin jobbat på.

Är det kvinnligt att känna så här?
Är det därför jag så väl vet att jag inte är ensam om kvalen för att jag alltid arbetat på kvinnliga arbetsplatser eller är det så här även för män?
Hur känner du när du blir sjuk, och då i synnerhet som jag när du precis varit sjuk?

Puss/ Asta

Terapi av rätt usel sort

När jag inte mår tipp topp så shoppar jag. Ja, alltså mer och mer planlöst än annars.
Det är lite av ett tix jag har. En sorts krishantering.
Då lättar klumpen i magen. En liten stund åtminstone.

Idag åt jag lunch med en saknad vän.
Sen terapiade jag detta nedan.
Ikväll såg jag "Vår tid är nu" ihop med äldsta dottern som ordnat så fint med ostbricka å tända ljus och därefter åkte jag hem, åt jag en påse chips till fyra avsnitt av "Gåsmamman."
Typ slut på meddelandet.



Tisha Från Gina Tricot



Treat Love and Color "Good Lighting" på Kicks.


Blus el tröja... vet i fan men blir bra till jeans.Från Lindex.

Jag måste skaffa mej en mer hållbar terapi. Det här bränner både plånbok och jordklot till ingen nytta.

Puss/ Asta

Välkommen oktober. Ett inlägg kanske mest för mej själv.

Oktober. Sommaren börjar kännas avlägsen. Det mesta av solbrännan har flagat bort. Löven är ännu ganska gröna på träden och så där himla kallt har det inte hunnit bli i södra Sverige. En tjocktröja eller en jeansjacka räcker. Fossingarna är oftast strumplösa. 
En månad med "mitt nya liv", så här skrev jag om det den 1:a september

Jag tänker mej följande:

Ingen som helst alkohol mer 2018.

Inga som helst fler blossande på mina älskade Marlboro under 2018.

Dagliga promenader som gärna får bli till löpning när jag kommit igång.

Chips och sådant får jag fortsätta med MEN jag måste ändå bli mer noga med att tillföra kroppen lite bra käk.

Dramatiskt färre timmar på sociala medier och då i synnerhet facebook som är extra destruktivt för min del.

Med detta tänker jag mej att uppnå: 

En starkare kropp

En stabilare själ

En högre grad av självrespekt

Och förhoppningsvis tappar jag några kilo bara av att utesluta X antal öl i veckan. Bryter denna trend av att väga ett kilo mer varenda månad i alla fall. 

Resultatet efter 1 månad

Antal enheter alkohol: 0
Antal cigaretter: 0
Dagliga promenader: Inte riktigt men fler än tidigare.
Antal joggingturer: 2
Bättre käk: Nja, något kanske. Mer frukt har det blivit.
Färre destruktiva timmar på facebook: Inte helt nöjd, men ja bättre.
Viktmässigt: -2,5 kg

Uppnått efter 1 månad

En starkare kropp: Inte ännu
En stabilare själ: Verkligen inte. Mått sämre än på väldigt många år.
En högre grad av självrespekt: Nej det skulle jag inte vilja påstå. Jag har ett ordspråk på kylskåpet som lyder "Summan av alla laster är konstant" och det betyder väl ungefär att lyckas man sluta med ett ofog byter man det mot nåt annat. Detta är väldigt sant för min del.

Och med de uppmuntrande orden önskar jag er en härlig oktober.

Puss/ Asta